Idag vågade vi oss på att starta i BGH 2. Jag vill samla lite tävlingserfarenhet med Peppar, han är ju lite impulsiv och jag måste lära mig att handska problemen som kan uppstå. Jag hade spetsat på ett andrapris, men tyvärr var Peppars fotgående inte något vidare idag, Han väntade egentligen hela tiden på att jag skulle skicka honom framåt vilket är den sista övningen och hade alltså fokuset rakt fram och inte på mig 😮 . Jag får skylla mig själv för vi har tränat det mest de sista dagarna och det är naturligtvis en rolig övning för någon som älskar att springa. För övrigt tycker jag att han gjorde det hela riktigt bra och hans matte lite mindre bra. Eftersom jag märkte att han inte riktigt var med mig blev jag onödigtvis väldigt nervös 😦 Det blev ett tredje pris och konstigt nog dagens bästa resultat av alla startande. Kul, kul och jag skulle så gärna vilja starta ofta nu. Riktigt tävlingssugen!

Igår kände vi oss lite trötta i benen och de hade lovat lite åska på eftermiddagen så det blev en runda i skogen för att leta lite svamp. Nu är det ju inte så lätt som i Sverige att gå i skogen eftersom det är så brant överallt. Vi fick gå rätt så länge uppför innan vi hittade lite, men visst hittade vi lite. Både Kantareller och Karl-Johan fick vi rensa på eftermiddagen. Det mullrade lite, men det blev faktiskt inte någon åska.

Idag hade vi bestämt att vi skulle köra Zillertaler-Höhenstraße. Vi har faktiskt aldrig kört den sträckan även om vi bor så nära. Zillertal är ett område som man gärna undviker på helgerna eftersom det är så otroligt med folk där och man får alltid räkna med att det är kö på vägarna antingen när man kör dit eller därifrån och ibland åt båda hållen. Nu passade vi på och visst var det vackert. Brant och kurvigt och fantastisk utsikt. Vi stannade till vid Melcherboden och njöt av utsikten där  för att sedan köra vidare till Hirschbichlalm. Därifrån gick vi upp till Kristallhütte där vi åt en riktigt god lunch. Så underbart vackert och mysigt, solen sken och det var så varmt. Vi gick sedan tillbaka till Hirschbichlalm och drack en ”Eiskaffee” Sedan körde vi vidare igen och så småningom var vi nere i dalen igen.

Umsicht från Melcherboden

Arthur och Peppar  vid ”Kristallhütte”

Egentligen skulle vi ha semester hela denna veckan, men tyvärr fick jag in ett jobb som det var väldigt bråttom med, så jag fick jobba igår – måndag. Från och med idag har vi alltså semester. Det är otroligt varmt här och det är ibland riktigt ansträngande.

Idag stack vi iaf iväg tidigt och körde till Kufstein och åkte upp med Kaiserliften. Fantastiskt trevlig personal och de hade till och med hundburar för att transportera hundar med liften. Eftersom det var en enkel stollift är det verkligen smidigt att kunna ha hunden i en bur som var fastspänd i stolen. Nu var det bara två burar per sektion, men vi kom bra till vid den första liften och passade på att utnyttja denna service som inte kostade något extra. Vid den andra sektionen åkte stolen med buren iväg precis framför oss, så då höll Arthur Peppar i knät istället. Det gick hur bra som helst, men det är ju inte heller första gången Peppar åker lift. Vi gjorde en härlig, riktigt lång runda på hela 22km. Lite uppför, men mest nerför. Underbart väder, men lite för varmt vilket gjorde det hela rätt så ansträngande. När vi åkte hem vid halvfem-tiden visade termometern i bilen på 36°.

Utsikt från Gamskogel mot norr med floden Inn

Arthur och jag med Peppar

Bettlersteig

en god lunch fick vi i Hans-Berger-Haus

Peppar får svalka sig lite

Kapell med Anton-Karg-Haus i bakgrunden

Idag åkte vi iväg till Obernberg för att träna lite tillsammans. Peppar jobbade riktigt bra även om han var lite okoncentrerad. Det var naturligtvis väldigt spännande, flera hundar, nytt område och VATTEN. Med på träningen var naturligtvis Barbara med Aragorn, Martina och Marco med Chili, Stefan och Arthur och mot slutet hämtade Barbara lilla Imala. Den lilla tjejen är så duktig ❤️ Träningen avslutades med en härlig picknick. Hur mysigt som helst.

Tänk att lille Peppar redan är tre år. Tiden går så otroligt snabbt. Egentligen var det ju inte så länge sedan jag satt i flygplanet mellan Göteborg och München med en liten väska med en liten sovande valp mellan fötterna. Väl hemma i Wattens travade han in i vår lägenhet som om han hade varit där flera gånger innan. När det var dax för hans mat och jag ställde mig i köket började han skälla för att jag inte var snabb nog. Jag blev helt paff, Russin som nästan aldrig skällde, att hon överhuvudtaget kunde skälla hörde jag först efter ungefär ett halvår då hon tyckte att dammsugaren på jobbet var jätteläskig. Nu skällde Peppar för att han inte fick maten med en gång. Då gjorde jag nog det enda rätta, för jag ställde ifrån mig maten med en gång tog tag i honom, gick ut från köket och stängde dörren. Nu var det Peppar som blev helt paff, efter tio minuter gick vi in i köket igen jag gjorde hans mat färdig och nu var det helt tyst.

Peppar är en underbar liten kille, men jag tycker att han även är väldigt svår. Han är lyhörd, men samtidigt väldigt, väldigt självständig, i omgivningar som han inte känner går han väldigt fort upp i varv och blir väldigt stressad och börjar gärna även skälla, för att annars vara väldigt lugn och fokuserad. Han är otroligt impulsiv på gott och ont. Han tvekar inte en sekund att ta upp en dummy eller en fågel, men kan även helt plötligt sticka iväg om det är något som han uppmärksammar. Vi har tränat väldigt mycket impulskontroll, men kanske ändå för lite. När vi tränar dummy kan han gnälla lite i början och det kommer även ett och annat startljud, men det börjar faktiskt bli lite bättre. Han är otroligt snabb och med en style som är en fröjd att se, hans sök är fantastiskt och han räds inget, ska det hämtas en dummy då kvittar det vilka hinder som är på vägen, snår och staket bara igenom och hopp över.

Det svåra med honom är att han vill för mycket, han vill ha koll på allt och har då svårt att koncentrera sig och att han är för snabb dvs att jag är för långsam. Jag hinner inte med när han gör något dumt och det vet han naturligtvis. Det har varit tre väldigt jobbiga år, många gånger har jag velat ge upp och jag har fortfarande sådana dagar där jag känner att jag inte riktigt orkar med honom och hans idéer. Samtidigt känner jag mig väldigt stolt över att vi har kommit så långt som vi har kommit. Jag drömmer om att vi ska kunna starta på ett Workingtest och ibland tror jag faktiskt att vi kommer att kunna få till det. Om inte, har han iaf lärt mig otroligt mycket och han är en otroligt bra arbetshund som med en mer erfaren hundförare skulle kunna gå hur långt som helst.

För övrigt är han en gosig, mysig, härlig och fin liten kille med sina 57,5 cm och 25kg. Jag är så glad att han hamnade hos oss ❤

Peppar 9w

Förra veckan fick jag ett meddelande av Susi att hon ordnade ett prov nästa fredag. Det kändes nästan lite nervöst eftersom Peppar och jag inte har tränat så där väldigt mycket lydnad den sista tiden och om vi har tränat har det blivit lite mer med apporten och rutan. Nu är det ju så att vi kan ju egentligen kan allt som är i BGH1 men ändå. Det som egentligen som vanligt alltid känns nervöst med Peppar är väl det som vi har träna minst och det är att när det helt plötligt kommer in fyra personer på tävlingsplanen för att bilda en grupp som vi ska gå igenom två gånger och att det ligger en annan hund på planen. Nu fick jag till två träningar hos Susi under veckan för att göra två tävlingsträningar. Peppar var egentligen helt cool och brydde sig inte alls!? Så idag var det då dax. Jag var lite nervös, men inte sådär jättemycket för jag vet vad vi kan. Peppar gick jättefint och han var med mig stort sett hela tiden. Så kom då sitt övningen, jag vrider aldrig på huvudet annars, för att kolla om hunden verkligen sitter, men idag gjorde jag det så där rök ju en poäng. Peppar vred på huvudet när jag började att gå tillbaka och fokuserade hunden som gjorde sitt läggande och när Peppar gör det vet jag att nu blir det farligt, då kan han helt plötsligt sticka iväg till den andra hunden så jag klämde till med ett kommando igen och han blev tack och lov, sittande. Här rök naturligtvis ytterligare två poäng. Jag är ändå otroligt nöjd och glad över att vi klarade av det denna gången och att även Peppar höll ihop. Det kändes även väldigt fint att få fin bedömning på fotarbetet med och utan koppel. Det blev 94 Poäng av 100 och ett andrapris. Jiippiie! Vi kanske kan bli ett riktigt bra team så småningom min Peppar och jag 😍

Idag gjorde vi en härlig vandring. Vi startade på parkeringsplatsen i Obernberg och följde först grusvägen upp förbi Kastenalm och efter ytterligare två kurvor började stigen upp mot Lichtsee. Här blev det även lite brantare men inte alls farligt och snart var vi uppe vid sjön. Vi fikade lite och njöt av utsikten, men eftersom det var lite blåsigt vid sjön gick vi ner lite och hittade ett vindskyddad ställe där vi njöt lite ytterligare av den fina utsikten innan vi begav oss neråt igen. En lätt och fin nästan för kort vandring.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag var det dax för träning med Barbara igen. Det var ett tag sen sist och vi har tränat en del, mycket att gå fot och att inte byta dummy. Förra gången vi tränade var jag väldigt nöjd med Peppar. Barbara tog visserligen över precis i början, men sen gick han riktigt fint, då var även Martina med Chili med och även Chili jobbade väldigt fint. Alla våra hundar var snabba och ivriga på att jobba och jag var väldigt nöjd och glad. Detta var helgen före vår semester. Idag var jag inte alls nöjd med honom. Han var helt enkelt väldigt olydig, lyssnade inte alls på pipan och mina tecken. Här tog Barbara över eftersom jag inte fick grepp på det och sedan visste både han och jag hur vi skulle göra för att få det att fungera. Nu får vi ta tag på vår stoppsignal igen och mer teckenträning (som annars brukar fungera riktigt bra). Kul var det ändå och jag ser fram emot nästa träning.

Martina med Chili och jag med Peppar

Fina Imala 7 månader

Straxt före vår Sverigesemester var vi iväg med Peppar för blodprov igen och redan kvällen innan vi åkte fick vi resultaten. Njurvärdet var återigen precis vid den övre gränsen, cortisolvärdet över gränsen. Veterinären tyckte att vi skulle kolla njurarna för säkerhets skull. Redan före och under vår semester tyckte jag att Peppar väldigt snabbt blev uttröttad, redan efter några dummiesar kan han se helt färdig ut och till och med lägga sig ner när han är på väg in med dummyn, på nätterna flåsar han och går omkring från det ena stället till det andra. Det känns som om han är väldigt orolig. Nu har vi gjort ultraljud på allt inkl hjärta och allt är bra, vi gjorde dessutom ett avföringsprov för att kolla att han inte har några parasiter inkl. Lungmask. Allt var tack och lov negativt. Nu avvaktar vi ytterligare tre – fyra månader och gör återigen ett blodprov.

Så var årets höjdpunkt förbi igen. Vår Sverigesemester! Vi la den väldigt tidigt i år eftersom Alice, mitt gudbarn och systerdotter, hade bjudit in oss till sin studentfest och det ville vi ju gärna vara med på. Alice var så fin och det var så roligt att vara med att fira dagen.

Annars tillbringade vi den mesta tiden med Mamma i Laholm. Det märks att hon börjar bli gammal, hon blir ju 90 år i oktober så det är ju inte så konstigt. Det är mycket som måste göras både i trädgården och inomhus så vi är sysselsatta. Vi försökte att fixa allt på förmiddagarna och så gjorde vi lite annat på eftermiddagarna. Sen hyrde vi Lillebo i Bolmen för fyra dagar och det var som vanligt helt underbart. Där trivs vi helt enkelt bäst. Tyvärr var vädret inte optimalt, men vi fick några fina dagar iaf.