Run free Peppar

Det är så svårt att skriva dess rader och naturligtvis rinner tårarna. I fredags klockan halv tre sa vi hej så till Peppar. Det var så svårt och så ledsamt.

Under veckan var Peppar väldigt rastlös och ville ut, ville springa, ville helt enkelt göra något. Jag förstår honom. Han har ju inte kunnat göra så mycket de senaste månaderna. Att se hans ögon gnistra till när jag släppte honom lös och sa ”hopp och lek” för att strax efteråt se besvikelsen när han inte kunde springa som tidigare. Det kändes så sorgligt. Annars var han väl som vanligt, sov visserligen mycket mer och kom ofta och pockade på uppmärksamhet. Han blev bortskämd och även godis när han tiggde. På onsdagen bestämde vi tiden met veterinären, även detta var ett samtal som var så svårt. Själva fredagen kom och den sista kisserundan. Peppar haltade extremt, han hade så bråttom ut, hade diarré och ville snabbt tillbaka hem igen. Han gick så långsamt och jag tänkte att tiden är kommen.

Eftersom Peppar var så rädd för veterinären dvs egentligen omgivningen där, hade vi bestämt oss för att träffas på en parkeringsplats i skogen i närheten och där fick han bedövningen och somnade så snabbt. Efter det körde vi till ordinationen.

Want to hold you close to me
And whisper in your ear:
”All I need is here
The moon, the stars and you”

Svar på proverna

I torsdags strax före sex på kvällen ringde min veterinär. Jag var på hundklubben för att förbereda nybörjarna som skulle starta inträdesprovet för alla hundtävlingar under lördagen. Tack och lov ringde han strax innan det satte igång och vi hade lite tid för att prata lite och jag hade sen även tid att samla mig lite och försöka vara som vanligt inför alla kursare. Biopsin visade alltså det som befarats. Peppar har cancer och enligt vävnadsprovet Fibrosarkom.

Jag tänkte först att vi skulle avsluta Peppars lidande väldigt snabbt, men redan nästa dag kändes helt enkelt fel och under lördagen var jag sysselsatt på hundklubben hela dagen. Peppar kändes rätt så pigg bortsett från att han inte vill gå några längre sträckor, så nu har vi bestämt oss att vi avvaktar några dagar.

Lördagens tävlingar gick bra. Det var riktigt roligt, men naturligtvis ansträngande. Det är riktigt nervöst att gå med ”eleverna” när de startar. Naturligtvis hoppas man att allt ska gå bra och det gjorde det också. Jag fick beröm av domaren som tyckte att jag hade förberett eleverna så bra och mina kursare var också så nöjda och lyckliga. De flesta kommer jag att se i höst igen.

Biopsi

I fredags togs det tre prover på Peppar. I och med att han sövdes igen så passade jag även på att göra en ny röntgen på buken för att kontrollera om det fanns några metastaser där. Tack och lov såg man inget och veterinären tyckte inte heller att proverna såg oroväckande ut viilket förvånade honom även om han naturligtvis tyckte att det var skönt. Provsvar får vi i slutet av veckan. Nästan hela bröstet är rakat och det ser ju inte så vackert ut och stället för att använda tratten som vi fick med oss har jag satt på honom en T-Shirt. Så fort vi tar av honom T-shirten vill han bara slicka och krångla och när den är på bryr han sig inget alls.

Peppars CT Undersökning

Det drar ut otroligt på tiden. Peppar är fortfarande halt och inte blir det bättre. Snarare tvärtom. Bilderna från Rankweil skickades vidare till Wien för ytterligare en expertisbedömning. Först drog det ut på tiden för att Veterinären i Rankweil hade semester och därefter hade experten i Wien semester. Men nu har vi iaf fått en diagnos. Förmodligen Synovialcellsarkom, men för att få det bekräftat måste en biopsi göras. Det känns så otroligt sorgligt och samtidigt kan jag inte riktigt tänka mig att det är cancer han har, även om det är konstigt att det inte blir bättre. Efter helgen ska jag till veterinären igen så vi kan prata om hur vi ska gå vidare.

Lille Nox, som den nya hunden ska heta, växer och frodas och är i morgon redan sju veckor. Helt otroligt så fort tiden går. Än vet jag inte vilken som blir min, så jag jag har bara valt en av bilderna som jag fått. Det känns så spännande och roligt och jag ser så fram emot att hämta den lille killen.

Nox ?, är han inte söt 🙂

CT in Rankweil

Igår körde jag iväg med Peppar till Rankweil. Där finns en ”Tierklinik” som har många specialister och all nödvändig utrustning. Det tar ca två timmar att köra dit så det är ju iaf inom räckhåll. Tyvärr är vi fortfarande inte klokare. Röntgen och CT visade inget graverande. Inga tumörer tack och lov, äldre frakturer på båda framtassarnas sesamben. Veterinären sa att han skulle kolla bilderna i helgen lite noggrannare. Det var lite ”småsaker” lite här och där som han kunde se, men inget som egentligen förorsakar en sån hälta som Peppar har.

Det är iaf väldigt frustrerande. Att vi inte kan träna är ju inte så farligt, men att vi inte kan ut och vandra eller gå en lite längre promenad med Peppar är sorgligt. Vi får avvakta lite till mitten av veckan och se hur vi ska gå vidare.

En liten film på Peppars hälta

Lite medtagen

Nu har vi varit hos veterinären igen för att försöka få klarhet på varför Peppar haltar. Peppar får nästan panik när han upptäcker var vi är och är skakar i hela kroppen och skäller. Det är väldigt jobbigt för oss alla. Ytterligare att tecken på att jag misslyckats med uppfostran. Nåja, denna gången bestämde vi oss för att söva Peppar för att få bra bilder. Det tar lång tid innan han somnar och så sover han inte så länge utan vaknar upp igen väldigt snabbt. Bilderna blev bra, men veterinären såg inget speciellt som kunde orsaka Peppars hälta så han skickar bilderna till en specialist och kommer ringa mig på tisdag eller onsdag.

Stackars lille prinsen ❤️

Ett nytt kapitel

Min nya valp är född! Han föddes den 25.04.2021. Alla bilder är från uppfödarens hemsida.

Jag hoppas att väntan inte blir för lång. Tack Josefin för att jag får förtroendet att köpa en valp. Så här beskriver uppfödaren kullen:

”Vi har fått möjligheten att ta en kull på duktiga och härliga Myrra, Classic Worker’s Juicy, stort tack Barbro och Ulf!! Myrra tillhör J-kullen som är en kull som rakt igenom visar ett superbt temperament och fina egenskaper. Vi har haft lyckan att få följa flera av dem på nära håll via träffar och träningar så vi känner att vi har en bra bild av kullen och dessutom har vi helsyster Farin kvar i familjen som vi är helnöjda med. Myrra med ägare är här ofta på träningar och hon är alltid på och fokuserad och är en mjuk och förig tik, som tar för sig ute i marken vid arbete. Hon ligger i bra och ger inte upp när det blir lite svårare. Fint grepp och helt spontan på vilt. Hemma märks hon inte av utan är så där lugn och harmonisk som vi vill ha dem när det inte är arbete på G. Myrra är en mindre, kompaktare och väldigt atletisk tik, gjord för att arbeta helt enkelt.

Classic Worker´s Juicy - Myrra
Classic Worker´s Juicy – Myrra

Daiki är en hane som vi har haft ögonen på länge och som verkligen visat att han besitter det som behövs för en arbets-/jakthund. Hans ägare beskriver honom så här och vi kan bara hålla med:

”Daiki är en typisk flat, glad, vänlig och positiv!

Daikis pappa kommer från England, ägd av Phil Bruton, Boys (Shirlet Skylark) var en mycket uppskattad pickingup hund. Boys dog 2019 då var han 13 år och deltog fortfarande under jakter.

Daikis mamma, Milla (Duckfinders Strega) blev lite mer än 10 år och var även hon med och arbetade glatt och ihärdigt på jakter in i det sista.

Det är intressant att se hur mycket som finns med redan från början, vad hunden bär med sig i generna. Daiki har t.ex. alltid varit tyst och stadig, helt spontan på vilt, haft fina grepp, stor apporteringslust och fotgåendet har lätt fallit på plats. Allt detta har funnits naturligt och är inget vi har behövt arbeta med. Han har stor jaktlust och viltfinnarförmåga. Daiki är väldigt robust och tålig, bryr sig inte om nässlor eller taggar utan går rakt genom buskar och snår. Han är lyhörd och lydig på kommandon, har varit lättlärd och känns som en hund som tänker mycket, ibland lite för mycket. Sina första tre 1:or (Nkl, Ökl) klarade han snabbt av på fyra starter innan han var 2,5 år, liksom 1a pris i A kkl. När han nu är uppe i Ekl och lite äldre känner han så tydligt av min sinnesstämning därför har vi ännu inte kommit upp i topp på B-prov (inte förrän jag klarar av att hantera mig själv). På WT som jag inte tycker är lika viktigt har det gått bättre, på de tre WT i Ekl han startat, varav ett vatten-WT, inom SSRK (alla retrieverraser), har han vunnit alla gångerna. Jag var väldigt glad när vi i höstas lyckades ta oss hela vägen till pris och blev 2:a på Rasmästerskapets A-prov.

Inomhus är han lugn och gosig och vill gärna vara nära. Han är lugn och varsam i närheten av småbarn och är också väldigt fin med valpar.”

Sweet Licorice Boyse's Pheasant
Daiki
Sweet Licorice Boyse’s Pheasant – Daiki

Daikis stamtavla talar för sig själv med gedigna arbetshundar generation efter generation, engelska kombinerat med svenska och ihop med Myrras stamtavla förstärks detta ytterligare. Självklart är båda hundarna ögonlysta, röntgade och friska även i övrigt. Vi ser verkligen fram emot denna kombinationen och tror att den kommer ge jakt/arbetshundar med fokus, on/off och ett härligt driv, och samtidigt harmoniska och enkla familjehundar till vardags.”

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är screenshot_20210204-112844__016059491581337837808.jpg
Valparnas stamtavla

Så länge sedan …

Nu är det verkligen på tiden att jag sätter igång med att skriva lite igen. Lusten har tyvärr helt enkelt försvunnit. I och med pandemin har det ju inte hänt så mycket heller. Allt har gått på sparlåga, inga riktiga träningar, inga kurser och ingen större lust att träna själv. Ibland har jag tyckt att det är lite synd om Peppar, men så ibland tror jag att det kanske inte är så farligt att inte träna så mycket. Sedan två veckor tillbaka har lite kurser satt igång och jag har en trevlig liten nybörjargrupp på hundklubben. De är alla ivriga på att lära och är dessutom riktigt duktiga så det är riktigt roligt. Tyvärr haltar Peppar på höger framben sedan i påskas så nu blir det ingen träning på grund av det. Nu har jag börjat att träna lite spår igen dvs mer att markera olika föremål. Vi får se om det blir något av det så småningom. Problemet är att Peppar alltid hektar på så. Här behöver vi inte vara rädda för att han tappar motivationen 😂

Under vintern har jag spenderat mycket tid på att kika på uppfödare och deras valpplaner. Jag ville egentligen kunna hämta en liten valp i mars-april. Pandemin satte dock käppar i hjulet. Flatvalpen jag tingat i Sverige hade jag inte kunnat hämta i början av mars och senare visade det sig att tiken gick tom. Eftersom det inte blev någon Flatte från Sverige var jag ett tag helt inne på att det skulle bli en labrador och jag hade kontakt med två uppfödare här i Österrike. Det kändes rätt då. En flat härifrån ville jag inte ha och jag har ju varit inne på en labbe tidigare, men även här ville det sig inte. Båda uppfödarna valde att skjuta upp kullarna till nästa löp dvs sommaren/hösten. Jag började titta lite mer på flattarna och helt plötsligt kändes det som om jag bara vill ha en flatte igen. Mitt hjärta brinner helt enkelt för rasen. Så nu har jag äntligen hittat vad jag söker. Det kommer att flytta in en liten ny familjemedlem i sommar. Tiken är dräktig, så nu hoppas vi bara att allt går fortsatt bra. Jag kommer att skriva mer så småningom.

Min lille Prins Peppar