Vi kom iväg i skaplig tid. Det blev till en början lite småvägar, men kommer man förbi Lübeck finns det nästan bara motorvägen att välja. Vi körde över Fehmarnbrücke vid två tiden. Vi tittade efter något ställe där vi kunde parkera och gå en runda med hundarna innan vi körde till hamnen i Puttgarden där vi skulle tillbringa natten till 04:45 tills färjan gick. Vi hittade en parkering som egentligen är spärrad för husbilar, men bommen för höjdkontrollen var trasig och vi körde dit. Det blåste ordentligt och Arthur gick en ordentlig runda med hundarna.

Sen körde vi alltså till hamnen, käkade lite i husbilen, gick en runda till Bordershop och belv dyblöta när vi gick tillbaka efter ett jätte åskväder.

Lohndorf – Peine

Vi körde vidare under förmiddagen. Det blev väl lite väl mycket körande, men allt flöt på och det var mycket mindre trafik än i går. Vi körde upp genom Harz. Fin natur, men skogarna var väldigt skadade av barkborrar. Det var riktigt sorgligt att se. Till slut hamnade vi på en ställplats vid Peine där vi återigen nästan var ensamma. Härligt!

Husbilen är packad, mer än fullt och vi kommer iväg vid 10-snåret. Vädret är skapligt och tack och lov inte för varmt. Straxt efter gränsen får vi ett felmeddelande om att bilens däck har för lite lufttryck. Alltså blev det till att kontrollera det vid nästa bensinmack. Allt ok och vi kör vidare, men så får vi samma meddelande igen. Vi stannar återigen för att kolla upp allt. Det är en minimal skillnad på däcket vänster bak, men egentligen inget som är oroande. Alltså kör vi vindare och felet dyker upp igen, men nu kör vi vidare ändå utan kontroll. Vi kör upp till ett litet ställe i närheten am Bamberg som heter ”Lohndorf”. En fin Ställplats där det bara står en annan också och helt gratis. På kvällen går vi in till byn och äter en schnitzel på ”Brauerei Hölzlein”. Jätte gott öl!!

För det mesta är jag ju tvungen att sitte hemma förutom när jag ska på terapi, men Arthur har fixat hem en rullstol så att jag kan ”gå” lite längre sträckor. Idag körde vi iväg till Zams och fick uppleva detta. Är det inte fantastiskt. Blodplommon ”Prunus cerasifera”

Så hände det som absolut inte får hända. Jag var iväg med hundarna på promenad. Det var ett underbart vår väder. Jag hade hundarna lösa och de sprang omkring och nosade och sprang ner till floden Inn och allt var frid och fröjd. Jag tänkte att jag tränar lite på att markera föremål för ”Stöbern” och lät Darran vänta först. Han tycker det är helt ok att vänta, alltså inga problem. Nox jobbade jätte fint och markerade de tre föremålen perfekt. Sen var det dax för Darran. Jag lät Nox ligga och det var ok först men sedan ville han naturligtvis markera även Darrans föremål. Jag fick rätta honom och Darran gjorde han ett jätte fint jobb. Sen gick vi vidare, men nu var Nox väldigt på. Han jagade först Darran och rättade till honom ordentligt. Sedan blev Nox jagad av Darran vilket egentligen är väldigt ovanligt. Nox sprang rakt mot mig, jag gick åt sidan lite in i buskaget, men Nox tittar tillbaka och springer rakt in i mig. Jag känner att nu är det kört och jag har så ont i knäet. Jag skriker och gråter och ligger där på marken. Inte en själ på väg. Jag ringer min bästa kompis, tack och lov har jag mobilen med mig, men hon svarar inte. Arthur är i väg och åker skidor. Sen kommer det en kvinna och frågar om hon kan hjälpa mig. Hon har ingen mobil så det är inte mycket hon kan hjälpa till med, men hon är i alla fall där för mig. Jag försöker att få tag på Susanne igen och nu hon svarar hon med en gång. Hon säger att hon kommer med en gång. Så småningom kommer hon och tar hand om hundarna. Jag försöker först att med hjälp av Susanne och den andra kvinnan att resa mig upp för att Susanne ska kunna köra mig till sjukhuset, men jag känner med en gång att det inte är möjligt. Så jag ringer efter ambulansen som kommer ca 20 min. senare. Den första delen av resan till sjukhuset var ytterst smärtsam eftersom den vägen är väldigt ojämn och stenig. Väl på sjukhuset blev det röntgen, CT och gips. Fraktur på Tibiaplatån. Operation skulle det bli förmodligen på tisdagen. Nu var det torsdag.

Eftersom benet nur var stabiliserat och jag fick mycket smärtstillande hade jag inte så ont längre. Arthur kom på kvällen med lite kläder och toalettsaker.

Nästa dag blev det ingen frukost och på förmiddagen blev jag hämtad för operationen. Två plattor en till höger och en till vänster om knät sattes in. Tack och lov blev jag opererad radan på fredagen. Nu gäller det att ha tålamod. Hela 12 veckor får jag inte stödja på benet alls.

Jag fick vara kvar på sjukhuset till på onsdagen. Vi var alla glada, men det är kanske först nu som jag verkligen förstår vad det verkligen betyder och vad tålamod är. Det är jobbigt att vara så beroende av en annan person. Arthur är tack och lov hur gullig som helst och hjälper mig med allt. Han får gå ut med hundarna, handla och hämta olika saker och städa. Hundarna förstår inte riktigt att jag inte kan bry med om dom som jag brukar. Benet är väldigt svullet och jag hoppas att svullnaden går tillbaka snabbt för då känns det säkert lite bättre.

Idag startade jag med Nox och Darran årets första prov. Båda var anmälda för Stöberprüfung 2 i SVÖ Roppen.

Båda hundarna var duktiga, men Darran ett strå vassare och belönades med 96 poäng – Vorzüglich!

Vi kom just hem från vår första ”riktiga” lilla utflykt med husbilen. Vi packade ihop lite livsmedel och dryck och stack vi i väg tidigt på eftermiddagen. Först upp till Achensee där vi tankade och sedan vidare mit Sylvensteinersee. Där tittade på en ställplats i Fall för en eventuell övernattning.

Då det egentligen var för tidigt körde vi sedan mot Bad Tölz och gick en liten runda med hundarna straxt innan Lenggries. Hittade efter det de första fästingarna. Usch!!

Tillbaka till bilen tog vi oss en kopp kaffe och letade lite efter en plats där vi kunde övernatta. Vi hittade en bra plats i Lenggries/Hohenburg. Platsen var helt ok och kostade bara EUR 5,00. Fina strövområden runt omkring så perfekt för oss och hundarna. Vi gick sedan två olika rundor innan det var dax för kvällsmat. Allt fungerade som det skulle och så småningom var det dax att prova sängarna. Hundarna var lite vilsna, men det blev bra så småningom.

Natten var lugn och skön och vi vaknade av fågelsång och en porlande bäck. Den första rundan med hundarna gjordes innan frukosten utan regn och sedan när vi åt frukost började det ösregna. Tack och lov blev inte regnskuren så lång och vi gick en ordentlig runda innan vi gav oss iväg igen.

Sedan bar det iväg på småvägar upp mot Bad Tölz och sedan söder ut igen. Förbi Kochelsee och Walchensee.

Efter det en liten omväg över Leutasch och Telfs och så hem igen. En härlig liten runda och jag längtar redan till nästa utflykt.

Idag packade vi husbilen och gjorde vår första lilla dagsutflykt med husbilen. En fantastisk dag med sol och värme som vi tillbringade vid Steinberg. Hundarna hade långlinor och kunde springa omkring lite. Helt underbart. Tillbaka till bilen värmde jag upp maten som jag hade med och så blev det lite kaffe efter det. Allt fungerade som det ska. Det ska bli så roligt att köra omkring lite så småningom.

En längre promenad i snön blev det idag. Nu är hundarna nöjda och trötta.