Würzjoch till Campill

Idag tog vi bussen upp till Würzjoch efter frukosten. Peppar var väldigt uppskruvad, men skötte sig ändå riktigt bra. Själva bussresan tog drygt 30 minuter och bussen var full. Uppe vid Würzjoch steg vi alla av och våran tur började. Först gick vi upp till Peitlerscharte och sen vidare mot Schlüterhütte därefter Medalgesalm till Kreuzjoch och ner till Ütia Ciampciôs där vi fikade lite för att sedan gå ner till Campill. Det var en riktigt lång tur på 17 km och vi är alla rätt så trötta nu.

Andra dagen – Zwölferkofel

Efter frukosten tog vi bilen till en parkeringsplats utanför Campill. Vi ville gå upp till Antersasc-dalen som beskrivs vara väldigt vacker och om vi känner att vi orkar lite till går vi vidare till Zwölferkofel. Vädret var skapligt, solen sken, några moln på himmlen, men det skulle inte regna nåtgot. Vägen var rätt så brant, men inga svårigheter alls så det gick ändå bra. Antersasc-dalen är verkligen vacker, med en fallfärdig alm och några får. Det verkar inte vara så många som hittar hit. Vi beslutade oss för att fortsätta upp till Zwöferkofel. Lite ansträngande tyckte jag väl att det var, men väl där blev vi belönade med en fantastisk utsikt.

Ankomst till Campill – Lungiarü

På senvåren var det en artikel i tidningen Bergwelten som jag prenumererar på om Lungiarü i Südtirol. Lungiarü är det ladinska namnet för Campill. Jag kikade lite närmre på det och även på hotellet som det rekommenderade. Ett nybyggt litet hotel ”Sanvi” som även tog emot hundar. Det lät riktig bra, men jag la det åt sidan. I mitten av juli plockade jag fram det igen och vi pratade lite om det och om vi kanske skulle tillbringa några dagar där. Sagt och gjort, jag bokade och idag körde vi dit.

Efter flera varma och soliga dagar regnade det just idag. Vi körde hemifrån straxt efter tio och åt lunch i Pfalzen – Restaurang Schöneck. Väldigt god mat, men rätt så dyrt och det tog rätt så lång tid innan vi fick maten. Sen bar det av till Campill. Hotellet hittade vi med en gång och det visade sig verkligen vara en fullträff. Allt är alldeles nytt, personalen trevlig och god mat.

20190731-DSC00731

HOTEL SANVI

På eftermiddagen gjörde vi den första lilla rundan i Mühlental – Så här beskriver man rundan i ”Almenrausch”

CHARAKTER: Das Dorf Campill (Lungiarü) hat eine ganz besondere Attraktion zu bieten: die Weiler Seres und Misci mit dem Mühlental. Die Mühlen werden von den Einheimischen Bauern zum Teil auch noch heute benutzt und stellen ein lebendiges Zeugnis einer althergebrachten Kultur dar. Die wunderschönen Weiler Seres und Misci sind ein typisches Beispiel für die außergewöhnliche geschlossene Siedlungsstruktur einiger „Viles“. Sehr schön sind auch noch die herrliche Kapelle und der Kalkofen am Rückweg.”

Obedienceprov i Stams

Idag var vi iväg och tävlade i Lydnadsklass 1. Vi skrapade ihop 278 p för Christian Steinlechner. Själva tävlingen organierades av Susi. Jag var den enda startande i Lydnad, jag tror det var 6 som startade Rallyobedience och 3 ÖPO BH/VT. Kul att det gick så bra. Nu startar vi inget med i ettan utan koncentrerar oss på Lydnadsklass 2.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Bodenalm

Idag gjorde vi en vandring till en enslig dal, ja det finns ensliga dalar även i Zillertal. Det var en brant stig dit och man undrar naturligtvis hur kossarna som ska dit upp på sommarbete och på hösten ska gå ner igen klarar av det när det är så brant. Väl uppe var det en vacker dal som öppnade sig.

Soluppgång Largoz

<p style="font-size:0;text-align:justify" class="has-drop-cap
Det lönade sig att stiga upp klockan halv tre i morse. Utrustade med pannlampor traskade vi iväg med Peppar och lite frukost i ryggsäcken från parkplatsen vid Krepperhütte. Efter ca 1,5 timme var vi uppe på toppen. Himlen var redan färgad och det var alldeles lugnt och inte så kallt.Det lönade sig att stiga upp klockan halv tre i morse. Utrustade med pannlampor traskade vi iväg med Peppar och lite frukost i ryggsäcken från parkplatsen vid Krepperhütte. Efter ca 1,5 timme var vi uppe på toppen. Himlen var redan färgad och det var alldeles lugnt och inte så kallt.

Vi var inte ensamma, så vi letade upp en plats där vi kunde sitta ner och bara vänta och njuta av att solen skulle gå upp. Det var verkligen en fantastiskt, så nu kommer en bildbomb 🙂