Idag fyller Peppar 3 år

Tänk att lille Peppar redan är tre år. Tiden går så otroligt snabbt. Egentligen var det ju inte så länge sedan jag satt i flygplanet mellan Göteborg och München med en liten väska med en liten sovande valp mellan fötterna. Väl hemma i Wattens travade han in i vår lägenhet som om han hade varit där flera gånger innan. När det var dax för hans mat och jag ställde mig i köket började han skälla för att jag inte var snabb nog. Jag blev helt paff, Russin som nästan aldrig skällde, att hon överhuvudtaget kunde skälla hörde jag först efter ungefär ett halvår då hon tyckte att dammsugaren på jobbet var jätteläskig. Nu skällde Peppar för att han inte fick maten med en gång. Då gjorde jag nog det enda rätta, för jag ställde ifrån mig maten med en gång tog tag i honom, gick ut från köket och stängde dörren. Nu var det Peppar som blev helt paff, efter tio minuter gick vi in i köket igen jag gjorde hans mat färdig och nu var det helt tyst.

Peppar är en underbar liten kille, men jag tycker att han även är väldigt svår. Han är lyhörd, men samtidigt väldigt, väldigt självständig, i omgivningar som han inte känner går han väldigt fort upp i varv och blir väldigt stressad och börjar gärna även skälla, för att annars vara väldigt lugn och fokuserad. Han är otroligt impulsiv på gott och ont. Han tvekar inte en sekund att ta upp en dummy eller en fågel, men kan även helt plötligt sticka iväg om det är något som han uppmärksammar. Vi har tränat väldigt mycket impulskontroll, men kanske ändå för lite. När vi tränar dummy kan han gnälla lite i början och det kommer även ett och annat startljud, men det börjar faktiskt bli lite bättre. Han är otroligt snabb och med en style som är en fröjd att se, hans sök är fantastiskt och han räds inget, ska det hämtas en dummy då kvittar det vilka hinder som är på vägen, snår och staket bara igenom och hopp över.

Det svåra med honom är att han vill för mycket, han vill ha koll på allt och har då svårt att koncentrera sig och att han är för snabb dvs att jag är för långsam. Jag hinner inte med när han gör något dumt och det vet han naturligtvis. Det har varit tre väldigt jobbiga år, många gånger har jag velat ge upp och jag har fortfarande sådana dagar där jag känner att jag inte riktigt orkar med honom och hans idéer. Samtidigt känner jag mig väldigt stolt över att vi har kommit så långt som vi har kommit. Jag drömmer om att vi ska kunna starta på ett Workingtest och ibland tror jag faktiskt att vi kommer att kunna få till det. Om inte, har han iaf lärt mig otroligt mycket och han är en otroligt bra arbetshund som med en mer erfaren hundförare skulle kunna gå hur långt som helst.

För övrigt är han en gosig, mysig, härlig och fin liten kille med sina 57,5 cm och 25kg. Jag är så glad att han hamnade hos oss ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s