Igår kväll kom vi tillbaka till Wattens igen. Resan gick jätte bra. Det var inte så mycket trafik och bilen bara rullade på. Peppar låg lugn och tyst i buren där bak. Om man tittar på växterna på terassen kan man tro att vi varit borta länge. Det har varit varmt och regnigt om vartannat och allt har vuxit jätte mycket. Vi kunde till och med prova årets första egenodlade rädisor och salladsblad.

Idag har vi plockat iordning lite och Peppar och jag åkte en sväng till skogen på eftermiddagen. Mycket fotgående och några apporter blev det. Avlämningarna fungerade rätt så bra och skogspromenaden avslutades med ett viltspår på ca. 300 steg dvs inte så långt, men med flera vinklar och utan blod. Jag hade bara dragit klöven efter mig. Hastigheten var lite väl hög, men han gick spåret utan fel. Duktig vovve ❤

I måndags fick Peppar vila nästan hela dagen medan jag hjälpte mamma lite med trädgården, handlade och planterade lite blommor och Arthur körde ett par vändor till soptippen. Vi sysselsatte oss nästan hela dagen och först fram mot kvällen gick jag en runda med Peppar samt la ett spår till honom. Tokigt nog blev det lite väl långt och jag märkte tydligt att det var för mycket för honom. Att jag aldrig kan lära mig!!!

På tisdagen åkte vi iväg till Moheda. Jag hade bokat en tid hos Birgitta. Så jätte kul det var och Peppar var så duktig. Vi som nästan aldrig har tränat med dummies och så apporterar han så fint. Okay avlämningarna är fortfarande inte perfekta, men han kom till mig och jag fick nästan alltid dummyn. Vilken känsla. Nu blir det till att träna mycket, mycket fotgående och svåra apporter.

Idag körde vi tillsammans med mamma upp till Bolmen och hälsade på min morbror som nu är 91 år. Han mådde tyvärr inte så bra och det kändes lite ledsamt. Får hoppas att det blir lite bättre igen. Jag visade Peppar mina skogar och ängar där uppe och han fick även simma lite och även apportera från sjön. Döm min förvåning när han kommer upp ur vattnet och springer med dummyn direkt till mig och lämnar av den innan han skakar sig. Vågade inte ens att prova en gång till ❤

Tidigt på söndagen åkte vi upp till Lerum för att träffa Peppars syskon. Vi var där redan straxt före halv tio och Therese väntade redan på oss. Olaf skulle komma lite senare så vi började med Peppar som spelade clown rätt så mycket. Jag fick några riktigt bra tipps av Therese som vi ska prova för att komma vidare. När vi sedan provade på vilt tog jag fram spårlinan och hade honom kopplad så att han inte skulle sticka ifrån oss. Ingen tvekan alls med viltet, det kvittade om det var kaja, kricka, kanin eller trut. Allt tog han upp utan att tveka. Härligt att se. Efter det visade Therese upp fina Loka. En härlig liten tik och redan riktigt duktig. Sen kom Olaf med matte och husse. Han fick också börja som Peppar och jag gjorde. Duktig var han också, lite större och kraftigare än Peppar och lite lydigare 😉 Vi åt lunchen ute, en god kyckling/pasta sallad som Therese gjort och efter det la vi var sitt viltspår. Jag la ett lite längre till Peppar med två vinklar. Det fick inte ligga så länge, men Peppar gick det riktigt, riktigt bra, så det blir väl kanske att vi startar anlagsklassen till sommaren när vi åker upp till Sverige nästa gång. När vi var klara fick även Olaf prova vilt. Han var inte riktigt lika spontan som Peppar, men tog allt så småning om. Vi märkte att de började bli lite trötta så vi avslutade med hopp och lek för alla tre och mamma Whimsie. En härlig och rolig dag som tyvärr var väldigt kall.

Stolt Peppar med lilla kaninen

Dålig bild på Peppar med Truten

Fina Whimsie

Loka, Olaf och Peppar

Syskonbus

Fredagen har bjudit på riktigt fint väder, men blåsigt och inte så varmt. Efter kvällsmaten åkte vi till Laganoset och Peppar njöt i fulla drag. Han sprang och sprang och sprang. Vilken livsglädje 😘 en stor trädstamm i sanden var livsfarlig och fick sig en ordentlig utskällning, han hittade även några döda flundror som han sprang omkring med. Det var verkligen härligt att se honom och vi fick oss flera skratt. Idag åkte vi till Skottorps slott och tittade på den välorganiserade och trevliga Workingtesten. En välgörenhets Workingtest till minne av Birgitta Wiedemann Så roligt att träffa och se folk och hundar som jag bara läst och sett bilder på i Facebook.

Vi brukar ju ta en tur till Sverige på våren, så även i år. Det har varit några hektiska veckor på jobbet och det känns väldigt skönt att komma ifrån allt lite. Vi startade redan klockan fyra på morgonen och hela resan gick rätt så bra utan några längre köer på motorvägen genom Tyskland. Peppar höll sig också lugn och fin i sin bur, men hoppade inte så gärna in efter kissepauserna 😍 . Väl ”hemma” var han otroligt uppskruvad och var i rörelse i stort sett hela tiden. Det fanns mycket att lukta på hemma hos mamma. I morgon tror jag att vi ska visa honom Laholmsbukten så han får spring av sig ordentligt på stranden.

 
Bilden tagen i Danmark från bilen. Vordingborg

inte för att maj startat så ljuvligt, det var kallt och regnigt igår den första maj, men idag har solen värmt kinderna och allt är så otroligt vackert. Fruktträden blommar, maskrosorna lyser gula i det gröna gräset, alptopparna är vita och de flesta träden står i ljus grön skrud. Att få gå runt i naturen nu och njuta är en fantastiskt härlig känsla och man känner sig bara lycklig. 

Peppar och jag kommer lite mer överens och det känns härligt, okej han testar och vissa dagar är bättre än andra, men jag tycker att vi i det stora hela kommer vidare. Ibland kan jag bara häpna över hur han löser vissa saker, hur fokoserad han kan vara. Han verkar ha ett fantastiskt memory, en otrolig näsa och mycket fart. Det är så spännande och även om det ibland känns väldigt jobbigt, är han en fantastiskt rolig hund att träna med.

Vår lillkille blir i dagarna 9 månader. Helt otroligt vad tiden går.

Han har haft lite problem med magen ett tag och igår kväll åkte vi iväg till veterinären med ett avföringsprov från de tre sista dagarna. Jag visste inte alls vad det kunde vara för fel, han har ätit som vanligt, druckit som vanligt och avföringen har varit väldigt riklig och nästan alltid grötig. Han har nog haft lite ont i magen också. Nåja, veterinären tippade först på att bukspottkörteln var inflammerad, men avföringsprovet visade att han hade parasiten giardia. Egentligen tur att det inte var bukspottkörteln, även om gardiaparasiter inte heller är så trevliga. Nu har han fått tabletter som han ska få i fem dagar, en vecka uppehåll och därefter tabletter i fem dagar till. Hos veterinären passade vi på att väga honom också och vågen visade på 20 kg.

Annars händer det inte så mycket. Peppar och jag är fortfarande lite oeniga om vem som bestämmer. Det börjar kanske att bli lite bättre och vissa dagar känns riktigt bra, medan jag känner mig som en helt värdelös hundförare andra dagar. Vi tränar inte så mycket, vi går mest omkring och det är jag som bestämmer vart vi går, när han börjar dra i kopplet vänder jag och går åt andra hållet. Jag vet inte riktig om det är rätt, men han flippar iaf inte alltid ut som han gjorde förut. Naturligtvis leker vi och har kul också, och lite små övningar i vardagslydnad blir det också, men alltför flitiga är vi inte och så riktigt roligt tycker jag inte heller det är. Nåja, han är så ung och det blir väl bra så småningom.

Ja, vi har inte bara grus i maskineriet utan stenar och delvis rätt så stora. Peppar är inne i en ålder som är otroligt påfrestande. Han skiter i att komma, retas och får han inte som han vill då är det hopp, skäll och bråk. Jag känner verkligen att han försöker utmana mig och testar allt för att få igenom det han vill. Jag är väldigt envis jag också, ska jag erkänna och vi kämpar på båda på. Var är hans ”will to please”? Vår respekt och tillit för varandra?? Påskhelgens väder var uselt och likaså hans uppförande och min känsla som hundförare. Men så dyker de där små glädjeglimtarna upp, som när jag skickar iväg honom till en liten stolpe med en godisbit, där jag kan stoppa honom och skicka honom till en annan stolpe med en godisbit och han gör det så fint och springer sen snabbt, snabbt tillbaka igen. Han KAN vara så duktig och han ÄR en så härlig hund och jag är så glad ändå att han är min!

I helgen var vi inte enbart i Salzburg. Naturligtvis har vi tränat också. Redan i fredags stack vi till skogen på eftermiddagen. Jag började med att gå ett spontanspår och sedan hämtade jag Peppar. Vi gick en runda i skogen och Peppar var lite väl uppskruvad, men lugnade ner sig så småningom. Så när vi gått ca en halvtimme kom vi helt ”plötsligt” till spåret. Peppar fick vittring med en gång och drog iväg. I början var han väldigt säker och höll sig bra i spåret naturligtvis lite väl fort, men som sagt kändes det ändå så säkert, sen i mitten strulade han till det lite, det blev lite hit och dit och fram och tillbaka innan han kom på det igen, mot slutet var det rätt så säkert igen. I slutet hade jag lagt ut ett föremål som belöning, det var visserligen rätt så spännande att hitta leksaken, men det var roligare att spåra 🙂 så föremålet tyckte han kunde ligga kvar där det låg 🙂 Vi gick tillbaka till bilen och vilade lite, sen blev det lite linjetag med godis. Förmodligen var han lite trött, för jag tyckte han var lite okoncentrerad och olydig. Fjärde skicket var jag nöjd med så jag avslutade med det och körde hem igen.

Idag var det lydnadshundskolan igen. Innan jag körde dit körde jag om skogen och la ett spontanspår igen. I hundskolan var han rätt så duktig, men jag tror jag måste öva mer på att göra ingenting. Han kan inte sitta stilla bredvid mig och vänta tills det är våran tur. Än så länge har jag tyckt att det kanske inte är så viktigt eftersom han är så ung, men nu måste det börja fungera. Vi åkte alltså till skogen sen och gick en härligt promenad. Så fint det är nu med blåsippor och vilda krokus överallt och fåglarna sjunger hela tiden. Härligt! Peppar tyckte också att det var kul i skogen. Vi gick en ordentlig runda innan vi helt plötsligt kom till spåret igen. Denna gången satte jag på honom spårlinan när han hittade spåret. Detta gjorde att han kom av sig lite, men sen satte han igång igen. Nu hade spåret legat ung. 3 timmar och det var nog rätt så svårt eftersom hans tempo var mycket lugnade idag. två tredjedelar gick jättebra, men sen snurrade han till det ordentligt. Det blev väldigt struligt och väldigt hektiskt ett tag, men sen kom han på spåret igen och det gick rätt så bra fram till leksaken som jag lagt i slutet.  Nu e eftermiddag har han sovit nästan hela tiden så det var nog rätt så jobbigt för min lille <3-prins.

Igår gjorde vi debut i utställningsringen på IHA Salzburg. Peppar startade i ”Jüngstenklasse” vilket motsvarar Valp II (6 – 9 mån) . Det var riktigt roligt att visa upp honom och han fick en fin kritik av domaren. ”Utmärkt byggd hane. Harmoniskt format huvud, fin siluett, bra päls, tillräcklig benstomme, korrekt vinklad, dynamiska korrekta rörelser, utmärkt temperament”