Ja, vi har inte bara grus i maskineriet utan stenar och delvis rätt så stora. Peppar är inne i en ålder som är otroligt påfrestande. Han skiter i att komma, retas och får han inte som han vill då är det hopp, skäll och bråk. Jag känner verkligen att han försöker utmana mig och testar allt för att få igenom det han vill. Jag är väldigt envis jag också, ska jag erkänna och vi kämpar på båda på. Var är hans ”will to please”? Vår respekt och tillit för varandra?? Påskhelgens väder var uselt och likaså hans uppförande och min känsla som hundförare. Men så dyker de där små glädjeglimtarna upp, som när jag skickar iväg honom till en liten stolpe med en godisbit, där jag kan stoppa honom och skicka honom till en annan stolpe med en godisbit och han gör det så fint och springer sen snabbt, snabbt tillbaka igen. Han KAN vara så duktig och han ÄR en så härlig hund och jag är så glad ändå att han är min!