Ja, vi klarade av vårat första prov tillsammans. Det gick ju nästan över förväntan. Peppar var med mig hela tiden och visade ett mycket fint lydnadsprogram. I det muntliga omdömet fick vi bara höra ”mycket bra” och ”excellent”. Så roligt 🙂

I dag har vi gjort en härlig vandring. Inte alls långt härifrån. Vi valde att gå till Alpensöhnehütte i Halltal och sen vidare mot Hinterhorneralm, men inte ända fram utan gå neråt igen ungefär i mitten. En härlig vandring i ett underbart höstväder med fin utsikt över Inndalen.

Nu har jag äntligen fått ett datum till Peppars och mitt första prov tillsammans. Det är så spännande och det känns redan lite pirrigt i magen samtidigt som det känns väldigt bra. Själva lydnadsdelen är jag inte osäker på, men den andra delen, som översatt till svenska, kallas för trafikdelen, känns lite mer nervöst. Här prövas hunden hur den uppför sig i allmänhet. Man går tillsammans med flera hundar, i en rad och med möte, en person i en bil stannar och frågar något, en joggare springer förbi och en cyklist som klingar cyklar förbi och man ska binda hunden vid en stolpe och gå utom sikt och under tiden går en annan hund förbi. Hunden ska alltid vara lugn. För Peppar är en del av detta lite jobbigt och han blir stressad, men det blir bättre och bättre dag för dag.

I går kväll åkte vi till träningsplatsen där provet äger rum. Peppar drog igång ordentligt, men det blev snart bättre. Vi gick lite fram och tillbaka så Peppar fick kolla av vart han hamnat någonstans. När det sen var dax att gå in på lydnadsplanen gick han upp i varv lite igen, men även här var det snart okey. Vi fick börja med platsliggningen medans den andra gick lydnadsdelen och han låg kvar bra, lite nos visserligen, men inget som bryr mig för att vara första gången. När det sedan var våran tur så var det fokus nästan hela tiden. Det var en underbar känsla att gå med honom  och känna det där som jag nästan alltid kände tillsammans med Russin när vi gick på lydnadsplanen. Du och jag!!

Då var det dax att göra en runda igen. Vädret i September har verkligen varit fantastiskt. Härligt varma dagar. Vi får hoppas att ett håller i sig ett bra tag till. Idag hade vi egentligen inte planerat något speciellt. Vid frukosten satt vi och pratade om vart vi skulle åka och plötsligt kommer vi på att vi kan åka till ”Große Ahornboden” Området ligger visserligen i Österrike, men för att komma dit måste man köra till Tyskland och sen in i en liten dal tillbaka till Österrike igen. Det låter lite konstigt, men så är det. Vi packade snabbt ihop det vi skulle och så körde vi. Nu var det naturligtvis så att det inte bara var vi som ville dit. Det var otroligt många som ville utnyttja den underbara söndagen och resan drog ut lite på tiden. Det finns naturligtvis många parkeringsplatser att välja på, och vi hittade nog den sista parkeringsplatsen på just den parkeringen vi ville använda. Väl där ändrade vi rätt så snabbt vårat mål eftersom det var så mycket folk över allt. Vi beslutande oss för att ta den lite mer ansträngande rundan upp till Plumsjochhütte. Naturligtvis var det även här mycket folk på väg, men säkert inte så mycket som den omkring Ahornboden. VI fick iaf en underbar dag med mycket sol och vacker utsikt. Just Ahornboden får vi titta på en annan gång.

Här är en länk till Ahornboden

Denna dagen har jag sett fram emot länge. Lite så där med skräckblandad förtjusning. Jag har hört att Hermann Jeske ska vara en väldigt bra tränare och eftersom retrieverklubben nu ordnade med träning dagen efter workingtesten tyckte jag att det vore kanske ett tillfälle för Peppar och mig att för första gången träna i grupp.

Det var sex team i gruppen. Varav två labbar och, förvånande nog, fyra flattar. Vid den första övningen delades vi upp så vi var tre i varje grupp – walk up. När det sen var vår tur var Peppar naturligtvis så uppjagad av de andra fem hundarna som satt och låg så fint, att vi inte ens kunde gå med de andra två. Hermann skickade tillbaka oss och vi fick gå själva med honom efteråt. Vi dvs Hermann fick snabbt lite fason på Peppar och Peppar fick visa att han kan gå lite fot, han sitter kvar när dummys kastas, vi kan gå ifrån dummyn utan att han sticker iväg och när han äntligen fick hämta en dummy kom han även genast tillbaka med den.  Okay, första rundan var över.

Det kändes naturligtvis inget vidare att Peppar drar igång som han gör men det skulle bli ännu värre. Ytterligare en Walk up, nu med alla de andra, men Peppar och jag fick inte vara med vilket kändes skönt. Det sköts och det kastades dummys. När det väl blev våran tur var Peppar så laddad han kastade sig i kopplet skällde och gnällde. Hermann sa till oss att vi skulle gå tillbaka, vilket vi gjorde och när Peppar återigen drog igång var Herrmann genast bakom och Peppar fick sig en ordentlig tillsägelse. Efter det var Peppar from som ett lamm. Vi gick också en liten walk up, men här la vi ut dummisarna antingen Hermann eller jag och Peppar arbetade hur bra som helst.

Den tredje övningen blev ett sök. Den första minidummyn  kastades, vi gick några meter därifrån och skickade hunden. När hunden hittat dummyn gick vi ca 50 meter bort och skickade hunden igen. Här jobbade Peppar otroligt bra och vi fick beröm för ett bra jobb 😍. Jag lämnade över dummisarna som Peppar hittat till Wolfgang. Han skickade iväg sin unga labrador som relativt snabbt hittade sin dummy och gick iväg så han också kunde skicka med längre avstånd. Terrängen var svår, många gropar och sumpigt och vi var även tvungna att gå över en liten bäck. Jag såg att Wolfgang hoppade över bäcken, sen hörde jag något som knakade till och efter det såg jag inget mer av Wolfgang. Han föll så illa att han slet av askillessenan. Det visste vi naturligtvis inte då. En tjej ringde med en gång till räddningen och kort därefter hörde vi helikoptern som kom för att bärga våran Wolfgang. Helikoptern skickade ner en vårdare med lina som gav Wolfgang första hjälpen och förberedde honom för bärgningen. När allt var klart flög de iväg med vår Wolfgang.

Nu var det redan lunch så vi gick till restaurangen och åt och under tiden fick hundarna vila lite i bilen.

Eftermiddagen fortsatte i ett nytt område. Nu var vi bara fyra, för förutom Wolfgang  tyckte en att det blev för mycket för hunden eftersom den hade startat på workingtestet dagen innan. Nu blev det lite dirigering, stoppsignal och störningar. Peppar och jag fick alltid vara ensamma och de andra tre fick göra övningarna tillsammans. Övningarna gjorde Peppar riktigt bra, men man märkte att han var lite tröttare på eftermiddagen.

Hermann Jeskes ord om Peppar var att det är en mycket svår hund. En hund som visserligen arbetar väldigt bra, lyder fint på pipan och tar åt sig korrigeringar, men som är väldigt självständig, egenvillig och som är övertygad om att han vet bäst. Vårt problem är naturligtvis Basics och vårat samarbete dvs vårat förhållande till varandra. Jag måste vara mycket mer konsekvent och strängare för att han verkligen ska fatta vad jag menar och hur jag vill ha det.

Tyvärr har jag inga bilder 😦 Det har varit en helt fantastisk dag, underbart väder, härlig träning även om det delvis var väldigt frustrerande och ansträngande. Nu blir det absolut inga gruppträningar mer förrän Peppar verkligen kan sköta sig. Det känns ju inget vidare när man  inte alls passar in i gruppen. Nu gick det ju bra eftersom det inte var så många. De andra hade naturligtvis också små problem, men i mina ögen var det ingen som ”arbetade” så fint som Peppar gjorde.

Idag var det Workingtest i Praxmar och jag var med som Stewart hos Miso Sipola. Eftersom jag egentligen hade annat för mig på lördagen så blev det bara av att jag var där i dag. Startade gjorde klasserna M och S dvs. Öppen- och Elitklassen. Spännande, roligt och svårt. Vädret var helt fantastiskt på förmiddagen, men på eftermiddagen kom det en ordentlig åskskur. Helt genomblöta var vi. Inte roligt alls. Som vanligt väldigt roligt och lärorikt.

Nedan en bild från Brigitte Kaltenböck

Station 3 Öppenklassen domare Miso Sipola

Äntligen har vi fint väder och det måste ju utnyttjas på en gång.

Vi gjorde en underbar lång vandring till Zireiner See idag. Vi startade rätt så tidigt och körde förbi Kramsach upp till Aschau och vidare till en liten parkeringsplats ovanför Wammerhof. Det var en väldigt smal och krokig väg dit upp och jag tror inte jag hade vågat att köra själv. Tänk om man möter någon och måste backa!!!

Därifrån gick vi iaf uppåt först utmed en grusväg, men senare vek vi av och följde stigen först upp till Roßkogel och efter det ner till Zireiner See. Tyvärr försvann solen bakom några moln när vi kom till sjön. Då och då tittade den fram men mesta tiden var den borta. Efter någon timme gick vi tillbaka igen, nästan samma väg. Nu hade även Anderls Hütte öppnat och vi tog oss en kopp kaffe och en tårtbit vilket smakade otroligt gott. Vi hade gärna suttit lite längre, men vi visste ju att vi hade någon kilometer kvar. Hela turen var ung. 16 km och 900 höjdmeter.

Träningen i fredags gick riktigt bra. Visst var vi tvungna att styra upp honom lite, men det gick skapligt. Med på träningen var en labbeflicka som är något år äldre än Peppar. En tjej med mycket fart, men väldigt mjuk och rädd för att göra fel, här hade dom lite problem. Även Barbaras labbe Aragorn var med och fördes av Barbaras kille. De hade det inte heller så lätt. Aragorn är väldigt fixerad vid Barbara, och har ibland lite svårt att förstå vad Barbaras kille menar. Även Aragorn är lite rädd för att göra fel så det gäller att göra allt rätt. Det var iaf väldigt kul att träna igen!

I torsdag ringde Susi och sa att lydnadsprovet den 10 september inte blir av. Sååå tråkigt! Nu får vi väl se när det blir av. Jag hoppas att det blir i oktober iaf.

Idag är det sista dagen i augusti. Solen skiner från en nästan klarblå himmel och det är varmt. Det kommer att bli upp mot 30° idag. Efter en väldigt tråkig sommar känns det inte så roligt att jobba nu när det äntligen är fint väder. Nåja, det blir snart lördag och söndag igen så man får väl hålla ut.

Just nu känns allt rätt så ljust i hundvärlden. Jag tycker att Peppar börjar mogna lite mer i huvudet, dvs vissa saker börjar falla på plats. Vi kanske får ihop något så småningom. Det känns som om vi blickar fram mot en spännande höst.

Vi tränar just nu mest lydnad. Den 10 september har vi inträdesprovet som heter BH. Det är inte svårt och egentligen oroar jag mig inte alls för att vi inte ska klara av det. Ibland vet man dock inte riktigt vad som kan hända och speciellt inte när man har en kille som Peppar vid sin sida. Jag är egentligen mest nyfiken på hur han reagerar under ett prov med rätt så mycket folk och hundar runt omkring.

Nu på fredag ska vi ha lite dummyträning med Barbara igen. Även detta känns väldigt spännande. Vi har ju pausat i mer än två månader och även här är jag nyfiken på om Peppar går upp i varv med en gång och om jag får ner honom på jorden relativt snabbt igen. Jag hoppas verkligen att det ska gå bra för på måndagen den 12 september ska vi på dummyträning i Praxmar för Hermann Jeske.

Direkt efter jobbet i fredags åkte Peppar och jag för att träna lydnad. Även om det var riktigt varmt gick Peppar riktigt, riktigt bra. Han har ett riktigt fint fotgående och jag hoppas att vi kan behålla det även när det blir lite mindre belöningar.

Så i lördags stack vi iväg tidigt eftersom jag skulle vara funkis på WT i St. Ulrich am Pillersee. Träffpunkt var 7:45 så vi körde hemifrån 6:30. Jag fick vara Steward hos Stefano Martinoli. Jag tycker det är väldigt kul och intressant att vara steward. Du ser och lär otroligt mycket. De flesta förlorade många poäng på dåligt fotgående och dåliga avlämningar. Under tiden gick Arthur och Peppar en vandring och jag förmodar att det var rätt så ansträngande eftersom båda var ordentligt trötta när vi kom hem. Även jag var ordentligt trött.

Så gissa vad Peppar och jag tränade i söndags morse? Jaktfot naturligtvis! Tog även med mig en dummy som jag la ut . Så under den dryga timmen som Peppar och jag var ute fick han hämta dummyn tre gånger. Det gick riktigt bra tyckte jag. Det var ju egentligen en av de få gångerna som vi tränat med dummy de sista månaderna. Kul, och jag hoppas att vi kan sätta igång med lite dummyträning igen framöver.