Training med Hermann Jeske 

Denna dagen har jag sett fram emot länge. Lite så där med skräckblandad förtjusning. Jag har hört att Hermann Jeske ska vara en väldigt bra tränare och eftersom retrieverklubben nu ordnade med träning dagen efter workingtesten tyckte jag att det vore kanske ett tillfälle för Peppar och mig att för första gången träna i grupp.

Det var sex team i gruppen. Varav två labbar och, förvånande nog, fyra flattar. Vid den första övningen delades vi upp så vi var tre i varje grupp – walk up. När det sen var vår tur var Peppar naturligtvis så uppjagad av de andra fem hundarna som satt och låg så fint, att vi inte ens kunde gå med de andra två. Hermann skickade tillbaka oss och vi fick gå själva med honom efteråt. Vi dvs Hermann fick snabbt lite fason på Peppar och Peppar fick visa att han kan gå lite fot, han sitter kvar när dummys kastas, vi kan gå ifrån dummyn utan att han sticker iväg och när han äntligen fick hämta en dummy kom han även genast tillbaka med den.  Okay, första rundan var över.

Det kändes naturligtvis inget vidare att Peppar drar igång som han gör men det skulle bli ännu värre. Ytterligare en Walk up, nu med alla de andra, men Peppar och jag fick inte vara med vilket kändes skönt. Det sköts och det kastades dummys. När det väl blev våran tur var Peppar så laddad han kastade sig i kopplet skällde och gnällde. Hermann sa till oss att vi skulle gå tillbaka, vilket vi gjorde och när Peppar återigen drog igång var Herrmann genast bakom och Peppar fick sig en ordentlig tillsägelse. Efter det var Peppar from som ett lamm. Vi gick också en liten walk up, men här la vi ut dummisarna antingen Hermann eller jag och Peppar arbetade hur bra som helst.

Den tredje övningen blev ett sök. Den första minidummyn  kastades, vi gick några meter därifrån och skickade hunden. När hunden hittat dummyn gick vi ca 50 meter bort och skickade hunden igen. Här jobbade Peppar otroligt bra och vi fick beröm för ett bra jobb 😍. Jag lämnade över dummisarna som Peppar hittat till Wolfgang. Han skickade iväg sin unga labrador som relativt snabbt hittade sin dummy och gick iväg så han också kunde skicka med längre avstånd. Terrängen var svår, många gropar och sumpigt och vi var även tvungna att gå över en liten bäck. Jag såg att Wolfgang hoppade över bäcken, sen hörde jag något som knakade till och efter det såg jag inget mer av Wolfgang. Han föll så illa att han slet av askillessenan. Det visste vi naturligtvis inte då. En tjej ringde med en gång till räddningen och kort därefter hörde vi helikoptern som kom för att bärga våran Wolfgang. Helikoptern skickade ner en vårdare med lina som gav Wolfgang första hjälpen och förberedde honom för bärgningen. När allt var klart flög de iväg med vår Wolfgang.

Nu var det redan lunch så vi gick till restaurangen och åt och under tiden fick hundarna vila lite i bilen.

Eftermiddagen fortsatte i ett nytt område. Nu var vi bara fyra, för förutom Wolfgang  tyckte en att det blev för mycket för hunden eftersom den hade startat på workingtestet dagen innan. Nu blev det lite dirigering, stoppsignal och störningar. Peppar och jag fick alltid vara ensamma och de andra tre fick göra övningarna tillsammans. Övningarna gjorde Peppar riktigt bra, men man märkte att han var lite tröttare på eftermiddagen.

Hermann Jeskes ord om Peppar var att det är en mycket svår hund. En hund som visserligen arbetar väldigt bra, lyder fint på pipan och tar åt sig korrigeringar, men som är väldigt självständig, egenvillig och som är övertygad om att han vet bäst. Vårt problem är naturligtvis Basics och vårat samarbete dvs vårat förhållande till varandra. Jag måste vara mycket mer konsekvent och strängare för att han verkligen ska fatta vad jag menar och hur jag vill ha det.

Tyvärr har jag inga bilder 😦 Det har varit en helt fantastisk dag, underbart väder, härlig träning även om det delvis var väldigt frustrerande och ansträngande. Nu blir det absolut inga gruppträningar mer förrän Peppar verkligen kan sköta sig. Det känns ju inget vidare när man  inte alls passar in i gruppen. Nu gick det ju bra eftersom det inte var så många. De andra hade naturligtvis också små problem, men i mina ögen var det ingen som ”arbetade” så fint som Peppar gjorde.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s