Nationaldag

De senaste dagarna har jag faktiskt deppat lite, varför har det blivit så här? Peppar har väl alltid varit orolig dvs hållt på att rulla dummyn och även lite hård i munnen, men aldrig att han har bitit hål. Idag har vi helgdag, det är österrikes nationaldag alltså stack vi båda iväg för att träna lite i förmiddags.

När jag tog ut Peppar ur bilen stod en stackars bordercollie där och blev ordentligt utskälld. Jag kunde lugna ner honom och vi gick in i skogen. En tjej med en blyg Goldenflicka kom emot oss och jag hejade på henne eftersom vi känner varandra lite. Peppar satte naturligtvis genast igång med sitt hoppande och skällande. Nu, så här efteråt, kunde jag ju redan ana att det inte kommer att bli så bra. Jag fortsatte iaf med Peppar och han gick faktiskt riktigt fint fot. Jag la ut dummysar på olika ställen och däremellan var det fot som gällde. Efter ett tag började jag skicka Peppar till de olika dummysarna. Redan första dummyn bet han hål på. Jag skickade iväg mot en annan dummy, stoppade honom och skickade till det andra området. Även denna dummyn bet han hål på. Det händer alltid under de sista två meterna fram till mig. Alltså har det ingen betydelse om övningen är svår eller inte. Jag skickade honom ytterligare till närsöksområdet. Här förblev dummyn hel. Skickade honom till en annan dummy som också blev knäckt. Den sista dummyn hämtade jag själv. Jag blev helt enkelt för ledsen över alltihop. Peppar fick en dummy som han fick bära på när vi gick till bilen. Han fick även posera för några bilder.

Nu lägger jag all dummyträning åt sidan förutom min träning med Barbara. Först hade jag tänkt att slopa det helt och hållet, men Barbara ser jag lite som ett litet räddande stråhalm. Peppar är en mycket bra arbetshund och han förtjänar inte att jag ständigt är missnöjd med honom som jag är ofta blir på dummyträningen. Jag tror att jag ska försöka bygga upp vårat samarbete genom att träna lydnad och ha kul där. Ja, det blir väl sällan som man tänkt sig. Just nu är jag väldigt besviken, men tiden läker alla sår.

.

Miteinander für Einander

I söndags eftermiddag ordnade Retrieverklubben träning i Wildmoos vid Seefeld. Jag hade inte anmält mig, men eftersom jag gärna ville vara med och känna på atmosfären tillsammans med Peppar körde vi dit. Väl där frågade jag Bernhard om vi fick vara med ett tag ändå i nybörjargruppen. Det gick bra.

Peppar var som vanligt. Taggad till max 😦  De andra i gruppen var ju alla bara runt året, men var så lugna och fina så. Det var tre labbar, en golden och så Peppar. Vi började med väldigt många övningar basics, steadyness. Gå fot runt i gruppen, sitta kvar, sitta kvar när dummys kastades osv. Bortsett från att Peppar stack ifån mig när vi skulle gå utan koppel runtom gruppen,  och att han inte alls visste vad fot betyder, varvade han i alla fall ner rätt så bra.

Sen fick vi gå och lägga ut två dummys, en framför oss och en bakom oss. De andra fick göra det två och två, men tränaren tyckte det var bäst för Peppar om han var ensam. Eftersom Peppar var otroligt fixerad på dummyn framför oss fick han hämta den som låg bakom. Naturligtvis var han tvungen att knalla och naturligtvis även att ta några ärevarv med dummyn innan han kom tillbaka till mig. Suck!! Dummyn som låg framför oss som han fick hämta sedan gick bättre.

Nästa övning var ett närsök. Peppar älskar detta och söker otroligt fint, så även idag, men det var för mycket för honom och han knäckte en dummy! Alltså va fan! Jag blir så less på det hela och ångrar att vi åkte dit, ångrade att vi stannade så länge eftersom jag märkte att han egentligen hade nog. Är förtvivlad över att jag inte får någon reda på honom. Allt känns liksom bara bedrövligt och jag känner mig som en urusel hundförare!

3-IMG_5700

Bilden är från förra året

Dummytraining Lottensee

wp-1458314761107.jpegI fredags eftermiddag, dvs dagen före lydnadsprovet, körde vi iväg till Lottensee för att träna med Barbara. Peppar blev nästan hysterisk när jag lät honom hoppa ur bilen och han såg var vi var någonstans. Han fick kissa och när jag sedan inte fick tyst på honom fick han hoppa in i bilen igen och där fick han sitta tills Barbara kom. Vi pratade lite med varandra och sen erbjöd sig Barbara att vi skulle byta hundar tills Peppar lugnat ner sig lite. När Barbara tar över uppför sig Peppar naturligtvis rätt så bra. Det är ofta skönt att kunna lämna över honom ett tag samtidigt som om det är lite frustrerande att se att allt fungerar så mycket bättre med andra.

Vi började iaf med att lägga ut fyra dummys i tre olika områden. Det var väldigt långa avstånd. När vi var klara så fick jag tillbaka Peppar och jag skulle skicka honom till det första området. Nu var han så fixerad till just det området så jag gjorde helt om och skickade till det andra området. Det var säkert mer än 200m dit, men han stack iväg som en pil, hittade dummyn med en gång och tillbaka igen lika snabbt. Härligt jobbat! Vi turades om att skicka. Jag måste se till att jag skickar snabbt och inte krånglar för mycket med honom, då håller han ihop och det blir inget trams. När vi hämtat in allt så gjorde vi lite dirigeringar. Vi ställde upp 5 dummys som ett W och gick in i området och dirigerade till en dummy, gick tillbaka när hunden hämtat dummyn och ställde upp den igen och så skickade vi till en annan dummy. Två gånger skickade jag Peppar och sedan var det Barbaras tur. Så turades vi om några gånger. Även här jobbade Peppar jättebra 🙂

Idag var jag väldigt nöjd med Peppar. Det är klart att tramset i börjar är helt onödigt, men samtidigt får jag absolut inte glömma hur det var för ett år sedan …

Jippi!!

Ja, vi klarade av vårat första prov tillsammans. Det gick ju nästan över förväntan. Peppar var med mig hela tiden och visade ett mycket fint lydnadsprogram. I det muntliga omdömet fick vi bara höra ”mycket bra” och ”excellent”. Så roligt 🙂

bhvt

img_20161024_084424

Snart dax för det första provet

Nu har jag äntligen fått ett datum till Peppars och mitt första prov tillsammans. Det är så spännande och det känns redan lite pirrigt i magen samtidigt som det känns väldigt bra. Själva lydnadsdelen är jag inte osäker på, men den andra delen, som översatt till svenska, kallas för trafikdelen, känns lite mer nervöst. Här prövas hunden hur den uppför sig i allmänhet. Man går tillsammans med flera hundar, i en rad och med möte, en person i en bil stannar och frågar något, en joggare springer förbi och en cyklist som klingar cyklar förbi och man ska binda hunden vid en stolpe och gå utom sikt och under tiden går en annan hund förbi. Hunden ska alltid vara lugn. För Peppar är en del av detta lite jobbigt och han blir stressad, men det blir bättre och bättre dag för dag.

I går kväll åkte vi till träningsplatsen där provet äger rum. Peppar drog igång ordentligt, men det blev snart bättre. Vi gick lite fram och tillbaka så Peppar fick kolla av vart han hamnat någonstans. När det sen var dax att gå in på lydnadsplanen gick han upp i varv lite igen, men även här var det snart okey. Vi fick börja med platsliggningen medans den andra gick lydnadsdelen och han låg kvar bra, lite nos visserligen, men inget som bryr mig för att vara första gången. När det sedan var våran tur så var det fokus nästan hela tiden. Det var en underbar känsla att gå med honom  och känna det där som jag nästan alltid kände tillsammans med Russin när vi gick på lydnadsplanen. Du och jag!!