I söndags eftermiddag ordnade Retrieverklubben träning i Wildmoos vid Seefeld. Jag hade inte anmält mig, men eftersom jag gärna ville vara med och känna på atmosfären tillsammans med Peppar körde vi dit. Väl där frågade jag Bernhard om vi fick vara med ett tag ändå i nybörjargruppen. Det gick bra.

Peppar var som vanligt. Taggad till max 😦  De andra i gruppen var ju alla bara runt året, men var så lugna och fina så. Det var tre labbar, en golden och så Peppar. Vi började med väldigt många övningar basics, steadyness. Gå fot runt i gruppen, sitta kvar, sitta kvar när dummys kastades osv. Bortsett från att Peppar stack ifån mig när vi skulle gå utan koppel runtom gruppen,  och att han inte alls visste vad fot betyder, varvade han i alla fall ner rätt så bra.

Sen fick vi gå och lägga ut två dummys, en framför oss och en bakom oss. De andra fick göra det två och två, men tränaren tyckte det var bäst för Peppar om han var ensam. Eftersom Peppar var otroligt fixerad på dummyn framför oss fick han hämta den som låg bakom. Naturligtvis var han tvungen att knalla och naturligtvis även att ta några ärevarv med dummyn innan han kom tillbaka till mig. Suck!! Dummyn som låg framför oss som han fick hämta sedan gick bättre.

Nästa övning var ett närsök. Peppar älskar detta och söker otroligt fint, så även idag, men det var för mycket för honom och han knäckte en dummy! Alltså va fan! Jag blir så less på det hela och ångrar att vi åkte dit, ångrade att vi stannade så länge eftersom jag märkte att han egentligen hade nog. Är förtvivlad över att jag inte får någon reda på honom. Allt känns liksom bara bedrövligt och jag känner mig som en urusel hundförare!

Bilden är från förra året