Då var vi tillbaka här igen. Varmt och soligt. Peppar och jag rivstartade dagen med fem minispår, ja att skriva spår kanske är för mycket. Spårstarter kan vi kan kalla det för. Spårupptag och de tre första meterna. Peppar var naturligtvis mer än ivrig, men det gick rätt så bra till slut iaf. Annars har vi inte hittat på mycket. Packat upp, tvättat och strykit.

I morgon börjar jobbet igen. Känns inget vidare faktiskt.

Nedan några bilder från Hovs Hallar i fredags

Årets höjdpunkt – vår Sverigesemester – börjar gå mot sitt slut. I år kan jag inte säga att vi har haft två härliga veckor hemma. Inte en enda bad dag. Blåsigt och kallt, nu den andra veckan även en del regn. Peppar fick en släng av vattensvans den först veckan. Tyvärr hade jag glömt att ta med mig smärtstillande till honom. Det verkade vara mycket bättre dag två, så jag brydde inte om att kontakta någon veterinär.

Vi åkte ut till Hjörnered en dag, där la jag ut några dummisar. Vi har inte tränat någon apportering alls på snart åtta veckor. Eftersom han blev så taggad av dummisarna hämtade jag dom själv igen. Jag la även ett spår i skogen med föremål. Det blev lite väl yvigt, men alla föremålen kom iaf in.

På torsdagen åkte vi upp till Bolmen där vi hyrde en liten stuga i fyra dagar. Jag älskar att vara där och jag tror att Peppar älskade det lika mycket som jag. För honom blev det en hel del bad, några spår i skogen och en av dagarna fick han hämta några dummisar. Jätte, jätte kul tyckte Peppar. Vi hittade lite kantareller, lite blåbär och plockade en del lingon. Njöt av naturen i fulla drag. Redan den sista dagen märkte jag att jag nog förkylt mig lite.

Förkylningen var inte så liten. Jag har inte varit så här förkyld på jätte länge. Så typiskt när man har semester. Vädret har också varit uruselt de senaste dagarna. Peppar börjar bli lite otålig, vilket jag märker när vi går hans kisserundor. Det har inte blivit mycket mer de senaste tre dagarna.

Jag hade anmält till MH på lördagen den 13 augusti. Eftersom vi inte hade just något Internet alls uppe i Bolmen och klubben bad om en kopia av inbetalningen för lottning för deltagandet, blev vi bortlottade eftersom jag inte kunde skicka kopian då. Lite trist eftersom det inte finns så många tillfällen för oss att deltaga. Just nu känns det dock rätt så skönt ändå eftersom jag själv inte känner mig så pigg.

I fredags fick det bli en liten eftermiddagsutflykt till Bjärehalvön och en liten, liten runda med Peppar uppe vid Hovs Hallar. Peppar njöt i fulla drag.

Ja, det är ju bara att gilla läget och försöka hitta på lite aktiviteter ändå. I går hade de lovat en sommardag, men när vi vaknade på morgonen duggade det lätt och allt var grått. Vi hade redan bestämt vad vi skulle göra, men pratade lite om vi verkligen skulle göra den utflykten när sikten inte är så bra. Vi beslutade oss för att göra utflykten ändå. 

Dagens utflykt gick till Bärenkopf (1991 möh) Vi gjorde det lite lättare genom att ta linbanan upp först. Det var iaf 500 höjdmeter som man sparade. En fin runda, inte så svår och när vädret är fint en underbar utsikt. Även om utsikten inte var så bra var det otroligt skönt att komma ut och röra sig ordentligt. På grund av det dåliga vädret har det inte blivit många vandringar i sommar.

Det börjar bli lite väl mycket och direkt deprimerande. Vädret är så ostabilt och det regnar så gott som varje dag. Idag har det regnat i stort sett hela dagen.

Igår var det skapligt på förmiddagen och väderprognosen lovade regn först på efter- middagen, så vi passade på att göra en liten vandring. Vi gick upp till ”Astenaualm” rätt så brant i ca 1 1/2 timme. (5oo höjdmeter). Astenau ligger fint, med en härlig utsikt över Inndalen. Solen sken medans vi åt lunch på terassen och precis när vi kom tillbaka till bilen igen, började det regna.

Idag ösregnade det på vår morgonpromenad, men jag stoppade ner två mindre dummies i fickorna och passade på att träna lite på morgonen. Träningen gick bra och han stoppar igen meddetsamma. Skönt! Nu i eftermiddag gick vi ut i regnet igen och tränade lite på att markera saker i ett spår, dvs att när han hittar ett visst föremål då ska lägga sig ner och vänta tills jag kommer och plockar upp föremålet och ligga kvar tills jag säger att an kan söka vidare. Föremålen tränar jag ännu inte i samband med spåret. Efter det gick jag hem med Peppar igen och la tre korta spårcirklar. Det börjar gå riktigt bra och hektisk blir han nu bara när han kommer av spåret, då blir han osäker och hektisk. Det känns riktigt bra med spåret nu och det är jätte kul.

Denna helgen har vi provat på med viltspår igen. Det var faktiskt länge sedan sist. Kom på att jag kanske skulle prova på det igen och kom faktiskt ihåg att ta ut blod och rådjursklöv från frysen i god tid. Lördagens spår blev lite sisådär. Jag hade dumt nog valt ett område, som i och för sig väl bra bra om man har en hund som går lugnt och spårar i ett angenämt tempo. Peppar tillhör ju inte den sortens hundar och det vet jag ju egentligen. Spåret gick över trädstammar, granris, och rätt så branta backar. Skitjobbigt blev det och jag var helt genomsvett när Peppar efter ca. 600 m spårat sig fram till klöven. Peppar gick otroligt snabbt och delvis väldigt hektiskt, men han är alltid rätt, visserligen lite yvigt, men det är alltid rätt.

Söndagens spår var mycket bättre, dels i en skog med mycket gräs i marken. Det var väl lite lättare för oss båda. Peppar spårade riktigt, riktigt bra. Lite lugnare tempo, även om jag fortfarande tycker att det går lite väl snabbt, men det verkade mer säkert idag. Skitkul var det. Båda dagarna var liggtiden ungefär två timmar, marken blöt och det var regnigt.

Bilden från förra året, eftersom jag inte tänkte på att fota denna gången.

På kvällen dvs. vid sextiden hade vi träning med Barbara vid Lottensee. Denna gången var även Heiko med. En whippetkille som gillar att apportera. Peppar var väldigt uppskruvad idag och visste  knappt vad en stoppsignal betyder. Jag fick dock till tre bra tillfällen, då han blev övertygad om att det är bra att lyssna på vad matte säger, för säger och visar matte åt vänster, så ligger det faktiskt någon på vänster sida. Även om träning kanske inte gick så bra, så lärde vi båda två en del. Peppar att han ska lyssna på vad jag säger och jag att jag måste reagera mycket snabbare än vad jag gör när något inte blir som jag egentligen vill.

Ja, vad händer här. Det är egentligen inte så mycket, vädret är rätt så tråkigt. Någon enstaka dag med fint väder. När solen tittar fram blir det genast varmt och kvavt.

Tur med vädret hade vi iaf när Tyroliancup i Seefeld ägde rum förra helgen. Jag var med och hjälpte till som Stewart båda dagarna. Jättekul och lärorikt. Tänk om jag kunde starta där med Peppar någon gång. Många fina och duktiga hundar och många väldigt duktiga handler också. Några hade tyvärr inte så stor erfarenhet och ibland tycker man nästan lite synd om hunden. I alla fall är det väldigt berikande att kunna vara med och hjälpa till.

Segrare 2016 – Team 14; Foto: Brigitte Kaltenböck

Helgen därefter var vi i Osttirol igen. Jag passade på att träna lite mer spår med Peppar eftersom jag jag har rätt så bra möjligheter där. Peppar blir bättre och bättre, det är jätte kul att se att vår träning verkligen ger resultat. Vi tränade även lite med dummys på lördagen. Gick kanske inte riktigt så bra som jag tänkt, men skapligt.

Efter några dagar, egentligen tio, i Sverige är vi tillbaka i Österrike igen. Vädret innan vi kom upp var visst underbart och vädret ska visst vara underbart igen, men vi hade det inte speciellt bra. Det var iaf kul och mysigt att komma ”hem” igen och träffa mamma och mina systrar. Lite konstigt att vara utan internet, men det går och det kan vara skönt att kunna koppla av helt och hållet från allt.

Peppar fick en relativt lugn vecka, beslutade mig redan innan för att inte träna någonting utom spår och eventuellt att en gång träna avlämningar efter vattenapporter. Så det blev lite spårträning varenda dag. Spårträning är kanske lite mycket sagt för jag har bara koncentrerat mig på att Peppar ska spåra lugnt. Allt som Peppar gör måste enligt honom gå jäkligt snabbt och så även spår. Jag har nu bara gjort rutor med godis, så som man kanske gör med små valpar, sen cirklar med ca. 1,5 m diameter med godis i nästan varje fotspår. Sen har han fått utarbeta det hela, två ruto, en cirkel och en ruta färdigt. Jag märker faktiskt resultat och hoppas att det kommer fungera.

Avlämningarna fixade vi till rätt så snabbt, jag visade honom hur jag ville ha det och sen var det inte mycket mer med det . Inga konstigheter alls tyckte Peppar och spang relativt långt, utan att skaka, tillbaka med dummyn till mig för att lämna av fint 🙂

Tyvärr så blev det inte många bilder från våra dagar i Sverige för jag råkade dumt nog radera bort alla hundbilderna från minneskortet i kameran.  Så sur på mig själv och att jag kunde göra något så dumt.

Djupekås

Det har blivit rätt mycket träning den sista tiden. Peppar utvecklas hela tiden. Han älskar att träna, ger aldrig upp, litar inte riktigt på sig själv och att det verkligen är markeringen som ligger där, drar en extra runda, snabbare än nosen. Ja, ibland blir det lite för mycket spring. Vi försöker nu att lära honom att lita på sig själv och hans markeringsförmåga.

Han skyr inga hinder. Björnbärssnår och brännässlor det är inget han registrerar, ligger det något där som ska in så är det bara att hämta. Samtidigt tycker jag att han, trots det otroliga bytesbegäret, är relativ lätt att styra. Våra problem ligger på vårat förhållande till varandra. Jag har haft och har fortfarande väldigt dåligt tålamod med honom och Peppar vet precis hur han ska göra för att reta upp mig. Problem har vi även när andra är med, för då skruvar Peppar upp sig helt otroligt, kanske även för att han märker att jag gör det också eftersom jag vet hur han reagerar. Det blir liksom som en ond cirkel. Det värsta är väl att han inte kan vara tyst när andra är med. Jag ska och måste få bukt med allt. Jag läste tidigare några ord som jag hört tidigare, men som jag tyckte passade så bra just nu ”Resan är viktigare än målet”.

Idag var vi på internationala Hundutställningen i Salzburg. Peppar varvade upp något helt otroligt och det var ibland alldeles omöjligt att få kontakt med honom. Det känns allt annat än bra när det blir så här. I efterhand blir jag ledsen på mig själv att jag inte kan hjälpa honom i dessa situationer som verkar bli så jobbiga för honom. Det var kanske en bra träning för oss båda, men som jag verkligen hade önskat att det hade gått lite bättre.

Domaren var väldigt sträng och det verkade inte som om hon hade någon direkt linje för att visa vilket stil hon önskar. En linje hittade jag dock och det var att hon tyckte om små flattar. Därför blev Peppar, som verkligen är liten, placerad först i sin klass och hon sa även att om han skött sig lite bättre i ringen hade det blivit excellent. Bland hanhundarna var det bara två i championklassen som fick excellent. Alla andra Very Good och så även Peppar. Det är lite tråkigt när en domare är så snål och även lite orättvist mot utställarna tycker jag. Själv hade jag inte väntat mig mer än Very Good så jag är väldigt nöjd över placeringen 🙂

Peppars kritik:

gute Größe, noch sehr jugendlich, korrekte Linien, gute Halslänge, noch sehr leichter Kopf mit korrekten Linien, Brust muss sich noch entwickeln, Rücken noch sehr weich, etwas steil in der Vorhand, korrekt in der Hinterhand, korrekter Bewegungsablauf mit lockerer Front, braucht noch Ringtraining und Erziehung

Fri översättning:

bra storlek, fortfarande mycket ungdomlig, korrekta linjer, bra längd på halsen, fortfarande mycket lätt huvud med korrekta linjer, bröstet måste fortfarande utvecklas, ryggen fortfarande mycket mjuk, lite brant i forehand, korrekt i bakdelen, korrekt rörelse med en lös front, behöver fortfarande ringträning och uppfostran

En bild från dagens utställning ett av de få ögonblicken han stod fint

Jag tror att saker och ting börjar falla rätt i huvudet på lillkillen. Det är fantastiskt att se hur han verkligen försöker att göra rätt, även om hans temperament ibland tar över.

Idag hade vi träning tillsammans med Nero. Nero är en ung svart labradorkille på dryga året. Han är född i Tyskland och hans pappa är Meadowlark Skylark. Det var första gången vi tränade tillsammans och jag var riktigt spänd på hur det skulle gå. Ja, ibörjan var det väl inte så bra, för de var båda väldigt nyfikna på varandra, men efter det vi blev tillsagda alla fyra, att skärpa till oss, gick det över all förväntan. När Peppar jobbade brydde han sig egentligen inte alls om Nero, men när Nero jobbade var det naturligtvis fruktansvärt orättvist. Peppar jobbade väldigt fint, bortsett från avlämningarna som inte var så fina idag. Jag blir så glad över att det gick så bra bara jag tänker på det 🙂 <3.

I morgon ska vi träna lydnad igen. För tillfället leker vi att jag är en godisautomat. Men det är mycket lugn och ro runt alltihop och startar gör vi först när Peppar är lugn. Det är andra gången vi tränar och nu får vi se hur det hela utvecklar sig