Denna helgen har vi provat på med viltspår igen. Det var faktiskt länge sedan sist. Kom på att jag kanske skulle prova på det igen och kom faktiskt ihåg att ta ut blod och rådjursklöv från frysen i god tid. Lördagens spår blev lite sisådär. Jag hade dumt nog valt ett område, som i och för sig väl bra bra om man har en hund som går lugnt och spårar i ett angenämt tempo. Peppar tillhör ju inte den sortens hundar och det vet jag ju egentligen. Spåret gick över trädstammar, granris, och rätt så branta backar. Skitjobbigt blev det och jag var helt genomsvett när Peppar efter ca. 600 m spårat sig fram till klöven. Peppar gick otroligt snabbt och delvis väldigt hektiskt, men han är alltid rätt, visserligen lite yvigt, men det är alltid rätt.

Söndagens spår var mycket bättre, dels i en skog med mycket gräs i marken. Det var väl lite lättare för oss båda. Peppar spårade riktigt, riktigt bra. Lite lugnare tempo, även om jag fortfarande tycker att det går lite väl snabbt, men det verkade mer säkert idag. Skitkul var det. Båda dagarna var liggtiden ungefär två timmar, marken blöt och det var regnigt.

Bilden från förra året, eftersom jag inte tänkte på att fota denna gången.

På kvällen dvs. vid sextiden hade vi träning med Barbara vid Lottensee. Denna gången var även Heiko med. En whippetkille som gillar att apportera. Peppar var väldigt uppskruvad idag och visste  knappt vad en stoppsignal betyder. Jag fick dock till tre bra tillfällen, då han blev övertygad om att det är bra att lyssna på vad matte säger, för säger och visar matte åt vänster, så ligger det faktiskt någon på vänster sida. Även om träning kanske inte gick så bra, så lärde vi båda två en del. Peppar att han ska lyssna på vad jag säger och jag att jag måste reagera mycket snabbare än vad jag gör när något inte blir som jag egentligen vill.