Efter några dagar, egentligen tio, i Sverige är vi tillbaka i Österrike igen. Vädret innan vi kom upp var visst underbart och vädret ska visst vara underbart igen, men vi hade det inte speciellt bra. Det var iaf kul och mysigt att komma ”hem” igen och träffa mamma och mina systrar. Lite konstigt att vara utan internet, men det går och det kan vara skönt att kunna koppla av helt och hållet från allt.

Peppar fick en relativt lugn vecka, beslutade mig redan innan för att inte träna någonting utom spår och eventuellt att en gång träna avlämningar efter vattenapporter. Så det blev lite spårträning varenda dag. Spårträning är kanske lite mycket sagt för jag har bara koncentrerat mig på att Peppar ska spåra lugnt. Allt som Peppar gör måste enligt honom gå jäkligt snabbt och så även spår. Jag har nu bara gjort rutor med godis, så som man kanske gör med små valpar, sen cirklar med ca. 1,5 m diameter med godis i nästan varje fotspår. Sen har han fått utarbeta det hela, två ruto, en cirkel och en ruta färdigt. Jag märker faktiskt resultat och hoppas att det kommer fungera.

Avlämningarna fixade vi till rätt så snabbt, jag visade honom hur jag ville ha det och sen var det inte mycket mer med det . Inga konstigheter alls tyckte Peppar och spang relativt långt, utan att skaka, tillbaka med dummyn till mig för att lämna av fint 🙂

Tyvärr så blev det inte många bilder från våra dagar i Sverige för jag råkade dumt nog radera bort alla hundbilderna från minneskortet i kameran.  Så sur på mig själv och att jag kunde göra något så dumt.

Djupekås

Det har blivit rätt mycket träning den sista tiden. Peppar utvecklas hela tiden. Han älskar att träna, ger aldrig upp, litar inte riktigt på sig själv och att det verkligen är markeringen som ligger där, drar en extra runda, snabbare än nosen. Ja, ibland blir det lite för mycket spring. Vi försöker nu att lära honom att lita på sig själv och hans markeringsförmåga.

Han skyr inga hinder. Björnbärssnår och brännässlor det är inget han registrerar, ligger det något där som ska in så är det bara att hämta. Samtidigt tycker jag att han, trots det otroliga bytesbegäret, är relativ lätt att styra. Våra problem ligger på vårat förhållande till varandra. Jag har haft och har fortfarande väldigt dåligt tålamod med honom och Peppar vet precis hur han ska göra för att reta upp mig. Problem har vi även när andra är med, för då skruvar Peppar upp sig helt otroligt, kanske även för att han märker att jag gör det också eftersom jag vet hur han reagerar. Det blir liksom som en ond cirkel. Det värsta är väl att han inte kan vara tyst när andra är med. Jag ska och måste få bukt med allt. Jag läste tidigare några ord som jag hört tidigare, men som jag tyckte passade så bra just nu ”Resan är viktigare än målet”.