Julen har vi tillbringat här i Wattens. Bara vi tre, med god mat, lite hundträning med enbart Peppar, mys och en liten vandring.

På julaftonen blev det svensk julmat, med sill, gravad och rökt lax, köttbullar, prinskorvar, julskinka, självgjord rödkål, revbensspjäll. Det är naturligtvis mycket som saknas, men för oss två räcker det mer än väl.

Nedan två bilder på mig och Peppar. Inget av dem så särskilt bra, så det blev lite tillkonstlat 🙂

Det blev alltså även en vandring på måndagen den 26.12.2016. Vädret är helt underbart. Det är så soligt och fint, men otroligt torrt. Det har inte regnat eller snöat på länge och det ser verkligen rätt sorgligt ut när man är uppe på 2000 meter och det inte finns någon snö alls. Alla skidområden består av vita band som för ner till dalen. Här kan man alltså åka skidor, men annars är allt brunt.

Vår vandring gick till Voldöpper Spitz. en härlig tur där Peppar fick vara lös hela tiden. Han var riktigt duktig ❤

Det blev ytterligare en träning med Barbara innan jul. Egentligen hade vi tänkt att tillbringa hela helgen i Matrei hos svärföräldrarna, men vi ändrade våra planer och körde dit bara över dagen. Det betydde då att vi kunde vara med på träningen på söndagen. Det var ett underbart väder, lite frost, men solen sken från en klarblå himmel. Vi åkte till Obernberg. Svår terräng för hundarna. Peppar var taggad till max, mycket på grund av att det var ett nytt område, och var därför inte precis duktig. Markerade dåligt, och lyssnade inte på pipan och var allmänt alldeles för het för att kunna prestera. Med på träningen var Marco med Chili och Barbaras kille Stephan med Aragon. Chili jobbade väldigt fint idag och Aragon, som egentligen alltid är duktig, hade lite problem idag med att förstå vad Stephan ville.

Så nu var pepparkaksbaket avklarat. Det var egentligen inte alls planerat att jag skulle göra pepparkakor, men eftersom alla pepparkakor var slutsålda på IKEA så fick jag fixa ihop några själv. Visst smakar de hemmagjorda mycket bättre, men det tar ju lite tid. Nu fuskade jag lite och gjorde bara en halv sats och det gick snabbare än jag tänkt. Kul! Vidare gjorde jag lite chokladkola i lördags och lussekatter har jag också fixat till. Jag känner mig riktigt duktig 🙂

Här går vi Peppar och jag efter en fin lång dirigering. Vi var iväg och tränade med Barbara, Stephan und Marco igår. Det är så kul och bortsett från starten som alltid är väldigt jobbig för Peppar och mig var han riktigt duktig. En otroligt stor fyrkant med sex dummys i varje hörn dvs 2 dummys per hund. Vi lät hunden sitta gick ett par meter rakt mot ”målet” kallade in hunden och skickade. Vid första skicket gick Peppar bara ung. till hälften och där blev han hängande och irrade omkring, olydig blev han också, så det var bara för mig att springa ut och hämta honom. Förklaringen var att det straxt innan vår träning hade gått en tik där och kissat. Vid andra omskicket  sprang han för lång åt vänster och vi fick göra om det. Tredje skicket gick bra, men så hade vi ju gått lite närmre, och det var en lycklig och anfådd Peppar som kom  tillbaka  med dummyn. Resten av uppgifterna löste han otroligt bra. Det var långa och raka linjer till varje dummy. ❤

Nu hoppas jag att det är sista dagen som jag är sjukskriven. Jag åkte på en dunderförkylning som satte igång förra söndagen alltså den 27 november. Då hade jag lite feber så på måndagen stannade jag hemma från jobbet. På måndagen kände jag mig dock relativt pigg och beslutade att gå till jobbet på tisdagen. Jag hade naturligtvis några saker på skrivbordet som det var rätt så bråttom med. På tisdagkvällen fick jag lite feber igen, så på onsdagen blev det doktorn istället för jobbet. Jag sjukskrev mig till fredagen och tänkte väl att jag kunde jobba på måndagen vilket jag också gjorde. Det kändes verkligen inget vidare den dagen och på tisdagen var jag mycket sämre igen. Det blev en ny sjukskrivning och antibiotika. I morgon ska jag alltså jobba igen och jag känner mig rätt så okey. Det är ju bara 5 timmar på fredagen, så jag känner mig rätt så säker. att det ska gå bra. Peppar har bara fått lite träning här inomhus, små detaljer inom lydnaden. Jag tycker faktiskt att han lärt sig en hel del de här dagarna. Promenaderna har inte blivit långa, nästan bara några kisserundor och sen har vi legat i sängen eller i soffan och myst tillsammans. Idag tog jag iaf med mig kameran och det blev några bilder på lillkillen ❤

Vädret är varmt och soligt. Jag hoppas dock att vi får lite snö så småningom.

I dag var vi iväg och tränade med Barbara igen. Det var ju tyvärr ett tag sedan, men idag blev det av. Vi åkte iväg till Lottensee, vädret var bra, men eftersom Lottensee ligger rätt så högt hade gårdagens regn förvandlats till snö där. Visserligen inga som helst problem, men det var rätt så svårsprunget för våra hundar.

Vi hade lagt ut tre ”öar” med 4 dummys. Väldigt långa avstånd och mycket stadga eftersom vi gick omkring rätt så mycket. Jag berättade naturligtvis genast att Peppar börjat med att knäcka dummys. Barbara blev lite konfunderad och tog över Peppar i början och första skicket gjorde hon med Peppar. Ingen knäckt dummy där inte 🙂 Jag fick ta över Peppar och skickade honom snabbt till en annan ö. Han kom tillbaka, ingen knäckt dummy där heller, men han lämnade den inte så gärna till mig. Någon knäckt dummy blev det inte idag 🙂 . Bara det gjorde min dag bäst 🙂 . Peppar jobbade riktigt, riktigt bra, med otrolig fart och glädje.

Barbara menar att Peppar är en hund som genast visar och säger till om det är något som inte passar. Det är därför otroligt viktigt för mig att verkligen läsa honom och ta hänsyn till att han t.e.x. (ännu) inte klarar av att sitta länge med störningar. Han måste få avreagera sig emellanåt, sen går det bra igen. Som det nu var på samträningen förra månaden, då var det väldigt mycket stadga, sen en alldeles för enkel apport . Då kan han bara tramsa. Efter det åter igen stadga och sen ett närsök. Där hade det varit bättre för honom med ett riktigt ”stor” sök så att han hade kunnat spinga av sig lite. Nu blev det en knäckt dummy istället. Jag hoppas verkligen att jag kan komma ihåg det här och alltid försöka att ta Mitt ansvar över Peppar. Att jag säger det före en träning att om jag märker och vet att det kan bli för mycket, då går lite åt sidan och gör lite andra övningar med Peppar så att alla blir nöjda och glada.

Så otroligt tråkigt att det inte blev någon bild från den här underbara dagen. Nu blir det en ny bild, tyvärr i dålig kvalitet, på Peppar i en ny utrustning. Ett nytt sele och ett nytt halsband. Är han inte söt ❤ ?

Efter den första morgonrundan med Peppar som idag även bestod av två korta spår och därefter en god frukost tyckte vi att vi behövde röra på oss lite igen, så vi traskade iväg upp till Walderalm. Det var skönt att röra på sig lite och Peppar är naturligtvis alltid pigg på alla aktiviteter 💗

Eftersom Peppar överraskade mig så den 22. oktober med att göra en så fin lydnad, tänkte jag att då försöker vi väl  i nästa klass. Vi har verkligen inte haft några problem, så varför inte?

I dag  ordnade retrieverklubben med prov och jag hade anmält till BGH 1. I morse gjorde vi en ordentlig runda med cykeln så att Peppar fick göra av sig med den värsta energin. Efter frukosten körde vi till Telfs där provet ägde rum. Regnet öste ner och det var rätt så kallt. Peppar försvann i en egen liten värld där det visst inte fanns någon plats för mig straxt innan det var vår tur. Vi fick börja med platsliggningen och här höll han i alla fall ihop. När det sedan var vår tur för lydnaden var allt annat viktigare. Jag märkte naturligtvis att det inte var vår dag och jag avbröt det hela, fortsatte emellertid programmet och såg det hela som en bra träning. I slutet av programmet fick jag äntligen kontakt med honom och vi avslutade det hela med en bra känsla.

Det känns naturligtvis lite snopet, eftersom jag alltid har fått honom med mig när vi tränat lydnad. Idag var han inte ens intresserad av godiset. Samtidigt är jag inte besviken eller ledsen. Det är bara att se, att det inte var vår dag och att Peppar fortfarande är väldigt omogen. Nästa gång blir det säkert bättre, även om det nog blir först till våren.

De senaste dagarna har jag faktiskt deppat lite, varför har det blivit så här? Peppar har väl alltid varit orolig dvs hållt på att rulla dummyn och även lite hård i munnen, men aldrig att han har bitit hål. Idag har vi helgdag, det är österrikes nationaldag alltså stack vi båda iväg för att träna lite i förmiddags.

När jag tog ut Peppar ur bilen stod en stackars bordercollie där och blev ordentligt utskälld. Jag kunde lugna ner honom och vi gick in i skogen. En tjej med en blyg Goldenflicka kom emot oss och jag hejade på henne eftersom vi känner varandra lite. Peppar satte naturligtvis genast igång med sitt hoppande och skällande. Nu, så här efteråt, kunde jag ju redan ana att det inte kommer att bli så bra. Jag fortsatte iaf med Peppar och han gick faktiskt riktigt fint fot. Jag la ut dummysar på olika ställen och däremellan var det fot som gällde. Efter ett tag började jag skicka Peppar till de olika dummysarna. Redan första dummyn bet han hål på. Jag skickade iväg mot en annan dummy, stoppade honom och skickade till det andra området. Även denna dummyn bet han hål på. Det händer alltid under de sista två meterna fram till mig. Alltså har det ingen betydelse om övningen är svår eller inte. Jag skickade honom ytterligare till närsöksområdet. Här förblev dummyn hel. Skickade honom till en annan dummy som också blev knäckt. Den sista dummyn hämtade jag själv. Jag blev helt enkelt för ledsen över alltihop. Peppar fick en dummy som han fick bära på när vi gick till bilen. Han fick även posera för några bilder.

Nu lägger jag all dummyträning åt sidan förutom min träning med Barbara. Först hade jag tänkt att slopa det helt och hållet, men Barbara ser jag lite som ett litet räddande stråhalm. Peppar är en mycket bra arbetshund och han förtjänar inte att jag ständigt är missnöjd med honom som jag är ofta blir på dummyträningen. Jag tror att jag ska försöka bygga upp vårat samarbete genom att träna lydnad och ha kul där. Ja, det blir väl sällan som man tänkt sig. Just nu är jag väldigt besviken, men tiden läker alla sår.

.

I söndags eftermiddag ordnade Retrieverklubben träning i Wildmoos vid Seefeld. Jag hade inte anmält mig, men eftersom jag gärna ville vara med och känna på atmosfären tillsammans med Peppar körde vi dit. Väl där frågade jag Bernhard om vi fick vara med ett tag ändå i nybörjargruppen. Det gick bra.

Peppar var som vanligt. Taggad till max 😦  De andra i gruppen var ju alla bara runt året, men var så lugna och fina så. Det var tre labbar, en golden och så Peppar. Vi började med väldigt många övningar basics, steadyness. Gå fot runt i gruppen, sitta kvar, sitta kvar när dummys kastades osv. Bortsett från att Peppar stack ifån mig när vi skulle gå utan koppel runtom gruppen,  och att han inte alls visste vad fot betyder, varvade han i alla fall ner rätt så bra.

Sen fick vi gå och lägga ut två dummys, en framför oss och en bakom oss. De andra fick göra det två och två, men tränaren tyckte det var bäst för Peppar om han var ensam. Eftersom Peppar var otroligt fixerad på dummyn framför oss fick han hämta den som låg bakom. Naturligtvis var han tvungen att knalla och naturligtvis även att ta några ärevarv med dummyn innan han kom tillbaka till mig. Suck!! Dummyn som låg framför oss som han fick hämta sedan gick bättre.

Nästa övning var ett närsök. Peppar älskar detta och söker otroligt fint, så även idag, men det var för mycket för honom och han knäckte en dummy! Alltså va fan! Jag blir så less på det hela och ångrar att vi åkte dit, ångrade att vi stannade så länge eftersom jag märkte att han egentligen hade nog. Är förtvivlad över att jag inte får någon reda på honom. Allt känns liksom bara bedrövligt och jag känner mig som en urusel hundförare!

Bilden är från förra året

I fredags eftermiddag, dvs dagen före lydnadsprovet, körde vi iväg till Lottensee för att träna med Barbara. Peppar blev nästan hysterisk när jag lät honom hoppa ur bilen och han såg var vi var någonstans. Han fick kissa och när jag sedan inte fick tyst på honom fick han hoppa in i bilen igen och där fick han sitta tills Barbara kom. Vi pratade lite med varandra och sen erbjöd sig Barbara att vi skulle byta hundar tills Peppar lugnat ner sig lite. När Barbara tar över uppför sig Peppar naturligtvis rätt så bra. Det är ofta skönt att kunna lämna över honom ett tag samtidigt som om det är lite frustrerande att se att allt fungerar så mycket bättre med andra.

Vi började iaf med att lägga ut fyra dummys i tre olika områden. Det var väldigt långa avstånd. När vi var klara så fick jag tillbaka Peppar och jag skulle skicka honom till det första området. Nu var han så fixerad till just det området så jag gjorde helt om och skickade till det andra området. Det var säkert mer än 200m dit, men han stack iväg som en pil, hittade dummyn med en gång och tillbaka igen lika snabbt. Härligt jobbat! Vi turades om att skicka. Jag måste se till att jag skickar snabbt och inte krånglar för mycket med honom, då håller han ihop och det blir inget trams. När vi hämtat in allt så gjorde vi lite dirigeringar. Vi ställde upp 5 dummys som ett W och gick in i området och dirigerade till en dummy, gick tillbaka när hunden hämtat dummyn och ställde upp den igen och så skickade vi till en annan dummy. Två gånger skickade jag Peppar och sedan var det Barbaras tur. Så turades vi om några gånger. Även här jobbade Peppar jättebra 🙂

Idag var jag väldigt nöjd med Peppar. Det är klart att tramset i börjar är helt onödigt, men samtidigt får jag absolut inte glömma hur det var för ett år sedan …