inte för att maj startat så ljuvligt, det var kallt och regnigt igår den första maj, men idag har solen värmt kinderna och allt är så otroligt vackert. Fruktträden blommar, maskrosorna lyser gula i det gröna gräset, alptopparna är vita och de flesta träden står i ljus grön skrud. Att få gå runt i naturen nu och njuta är en fantastiskt härlig känsla och man känner sig bara lycklig. 

Peppar och jag kommer lite mer överens och det känns härligt, okej han testar och vissa dagar är bättre än andra, men jag tycker att vi i det stora hela kommer vidare. Ibland kan jag bara häpna över hur han löser vissa saker, hur fokoserad han kan vara. Han verkar ha ett fantastiskt memory, en otrolig näsa och mycket fart. Det är så spännande och även om det ibland känns väldigt jobbigt, är han en fantastiskt rolig hund att träna med.

Vår lillkille blir i dagarna 9 månader. Helt otroligt vad tiden går.

Han har haft lite problem med magen ett tag och igår kväll åkte vi iväg till veterinären med ett avföringsprov från de tre sista dagarna. Jag visste inte alls vad det kunde vara för fel, han har ätit som vanligt, druckit som vanligt och avföringen har varit väldigt riklig och nästan alltid grötig. Han har nog haft lite ont i magen också. Nåja, veterinären tippade först på att bukspottkörteln var inflammerad, men avföringsprovet visade att han hade parasiten giardia. Egentligen tur att det inte var bukspottkörteln, även om gardiaparasiter inte heller är så trevliga. Nu har han fått tabletter som han ska få i fem dagar, en vecka uppehåll och därefter tabletter i fem dagar till. Hos veterinären passade vi på att väga honom också och vågen visade på 20 kg.

Annars händer det inte så mycket. Peppar och jag är fortfarande lite oeniga om vem som bestämmer. Det börjar kanske att bli lite bättre och vissa dagar känns riktigt bra, medan jag känner mig som en helt värdelös hundförare andra dagar. Vi tränar inte så mycket, vi går mest omkring och det är jag som bestämmer vart vi går, när han börjar dra i kopplet vänder jag och går åt andra hållet. Jag vet inte riktig om det är rätt, men han flippar iaf inte alltid ut som han gjorde förut. Naturligtvis leker vi och har kul också, och lite små övningar i vardagslydnad blir det också, men alltför flitiga är vi inte och så riktigt roligt tycker jag inte heller det är. Nåja, han är så ung och det blir väl bra så småningom.

Ja, vi har inte bara grus i maskineriet utan stenar och delvis rätt så stora. Peppar är inne i en ålder som är otroligt påfrestande. Han skiter i att komma, retas och får han inte som han vill då är det hopp, skäll och bråk. Jag känner verkligen att han försöker utmana mig och testar allt för att få igenom det han vill. Jag är väldigt envis jag också, ska jag erkänna och vi kämpar på båda på. Var är hans ”will to please”? Vår respekt och tillit för varandra?? Påskhelgens väder var uselt och likaså hans uppförande och min känsla som hundförare. Men så dyker de där små glädjeglimtarna upp, som när jag skickar iväg honom till en liten stolpe med en godisbit, där jag kan stoppa honom och skicka honom till en annan stolpe med en godisbit och han gör det så fint och springer sen snabbt, snabbt tillbaka igen. Han KAN vara så duktig och han ÄR en så härlig hund och jag är så glad ändå att han är min!

I helgen var vi inte enbart i Salzburg. Naturligtvis har vi tränat också. Redan i fredags stack vi till skogen på eftermiddagen. Jag började med att gå ett spontanspår och sedan hämtade jag Peppar. Vi gick en runda i skogen och Peppar var lite väl uppskruvad, men lugnade ner sig så småningom. Så när vi gått ca en halvtimme kom vi helt ”plötsligt” till spåret. Peppar fick vittring med en gång och drog iväg. I början var han väldigt säker och höll sig bra i spåret naturligtvis lite väl fort, men som sagt kändes det ändå så säkert, sen i mitten strulade han till det lite, det blev lite hit och dit och fram och tillbaka innan han kom på det igen, mot slutet var det rätt så säkert igen. I slutet hade jag lagt ut ett föremål som belöning, det var visserligen rätt så spännande att hitta leksaken, men det var roligare att spåra 🙂 så föremålet tyckte han kunde ligga kvar där det låg 🙂 Vi gick tillbaka till bilen och vilade lite, sen blev det lite linjetag med godis. Förmodligen var han lite trött, för jag tyckte han var lite okoncentrerad och olydig. Fjärde skicket var jag nöjd med så jag avslutade med det och körde hem igen.

Idag var det lydnadshundskolan igen. Innan jag körde dit körde jag om skogen och la ett spontanspår igen. I hundskolan var han rätt så duktig, men jag tror jag måste öva mer på att göra ingenting. Han kan inte sitta stilla bredvid mig och vänta tills det är våran tur. Än så länge har jag tyckt att det kanske inte är så viktigt eftersom han är så ung, men nu måste det börja fungera. Vi åkte alltså till skogen sen och gick en härligt promenad. Så fint det är nu med blåsippor och vilda krokus överallt och fåglarna sjunger hela tiden. Härligt! Peppar tyckte också att det var kul i skogen. Vi gick en ordentlig runda innan vi helt plötsligt kom till spåret igen. Denna gången satte jag på honom spårlinan när han hittade spåret. Detta gjorde att han kom av sig lite, men sen satte han igång igen. Nu hade spåret legat ung. 3 timmar och det var nog rätt så svårt eftersom hans tempo var mycket lugnade idag. två tredjedelar gick jättebra, men sen snurrade han till det ordentligt. Det blev väldigt struligt och väldigt hektiskt ett tag, men sen kom han på spåret igen och det gick rätt så bra fram till leksaken som jag lagt i slutet.  Nu e eftermiddag har han sovit nästan hela tiden så det var nog rätt så jobbigt för min lille <3-prins.

Igår gjorde vi debut i utställningsringen på IHA Salzburg. Peppar startade i ”Jüngstenklasse” vilket motsvarar Valp II (6 – 9 mån) . Det var riktigt roligt att visa upp honom och han fick en fin kritik av domaren. ”Utmärkt byggd hane. Harmoniskt format huvud, fin siluett, bra päls, tillräcklig benstomme, korrekt vinklad, dynamiska korrekta rörelser, utmärkt temperament”

Ännu en intensiv helg har gått.  I fredags blev det inte så mycket gjort som jag egentligen planerat, det blev mest lite pyssel här hemma och bara lite träning på höger och vänster med godis här utanför huset. På lördag förmiddag var det träning för retrieverklubben, en träning som inte alls var bra. Peppar helt ointresserad av att träna, ville bara gå på eget håll och lukta och leka med den andra hunden. Den andra hunden ”Kaya” var inte mycket bättre hon heller och vi försökte att kämpa på. Usch vad man känner sig dålig sådana dagar. Helt kass på att träna hund. Till slut sa tränaren ”Doris” att vi bryter här och menade på att vi skulle följa med till hennes nästa träning med de äldre hundarna. Där skulle Peppar och Kaya få sitta och titta och göra ingenting medan de andra hundarna jobbade. Här gick det bra för Peppar. Han var riktigt lugn, delvis satt och delvis låg och tittade. Jag erbjöd mig att hjälpa till att kasta några dummies. Så länge Peppar såg var jag höll hus gick det bra, men när han inte såg mig blev det rätt så höga klagomål 😦 Peppar och jag stannade till träningen var färdig och sen åkte vi hem och vilade lite.

På eftermiddagen åkte vi till skogen igen. Jag vittrade in ett sökområde och Peppar fick sitt allra första sök och det med en fågel. Jag är riktigt nöjd med Peppars sök och med fågeln hade han inte några problem alls. Så kul 🙂 Jag skickade honom fyra gånger och det gick bra alla gånger. Visserligen ingen apport i hand, men det visste jag. Efter det gick jag till bilen och lämnade Peppar där. Under tiden la jag ett kort viltspår. Jag lät det inte ligga längre än en halvtimme, eftersom det redan började bli mörkt. Spåret gick bra det också, men lite väl högt tempo och lite väl ivrig var han.

Söndagen började med lydnadshundskolan. Peppar var, hur ska jag säga, inte så alert. Det verkar som om han inte tycker det är så kul. Jag fick jobba med att få honom uppmärksam och att göra olika saker. Det var mer spännande med att lukta på olika ställen :-(. Det var lite som igår, men inte riktigt så hemskt. Direkt efter träningen åkte vi till skogen. Jag la ytterligare ett kortare viltspår medan Peppar fick vänta i bilen. Vi gick en runda och så fick han gå det. Idag gick det ännu bättre, men naturligtvis lite väl högt tempo, men inte så högt som gårdagen. Efter spåret gick vi en bit igen, jag band upp honom vid ett träd och så la jag ytterligare ett spår. Vi åkte hem och åt lite, sen åkte vi iväg och tittade på Retrieverklubbens samträning. Det var många hundar och många dummies och skott till höger och vänster. Skotten berörde inte Peppar ett dugg. Hundarna var lite mer intressanta, men jag trodde det skulle vara värre. Han kopplade av fint medan vi stod och pratade med andra. Vi stannade inte så länge utan körde vidare och Peppar fick gå spåret som jag lagt drygt tre timmar tidigare. Tempot var högt, det var väldigt yvigt, men han gick alltid rätt ändå och hittade naturligtvis klöven. Nu vet jag, att jag måste göra något åt tempot, det är alldeles för högt och spårandet blir lite slarvigt. Hans förväntan är även det för hög och jag måste få in lite mer lugn över det hela. Jag tror att han kan bli riktigt duktig, hoppas bara att jag är den riktiga personen för att få till det.

Det blev ett jätte långt inlägg och någon ny bild har jag tyvärr inte. Det får bli en bild som jag tog för två veckor sedan.

tycker jag att Peppar ser ut som just nu. Om två veckor ska vi på utställning och det kommer säkert inte bli någon fin kritik där inte 🙂 Han är väldigt lång i kroppen, ett för litet huvud och bak högre än fram. Ja, inte har jag sällskap med en vacker kille när jag är ute och går, men i mina ögon är han fin ändå 🙂 Bilderna när han sitter ner är fina, men bilderna när han är i rörelse från sidan behåller jag nog för mig själv. I helgen var vi i Osttirol igen, det blev lite träning utav lite av varje. Peppar är väldigt ivrig och vi tränar samma saker som förut och naturligtvis blir det lite svårare med lite mer utmaningar. Det är inte alltid det går bra, men jag tycker iaf att han är rätt så duktig. Han är duktig på att hämta saker, men vill behålla allt för sig själv. Han kommer visserligen till mig (för det mesta), men att ge bort ett föremål är svårt, så svårt. Vi jobbar vidare med andra saker och jag försöker att ha is i magen och säga att det kommer nog så småningom ….

Det har varit en rätt så intensiv helg för Peppar. I lördags var det dax för retrieverklubbens hundskola igen. Peppar uppförde sig riktigt bra och jag var riktigt nöjd med honom. Efter hundskolan gav vi oss iväg för en liten vandring med hund. Vi var fyra personer och fem hundar. Vi gjorde en fin liten runda i skogen, med flera hundaktiviteter, som att gömma oss, låta hunden klättra upp på stubbar och balansera på liggande trädstammar och springa och gå slalom mellan träden osv där emellan fick hunden ibland springa lös och ibland vara kopplad. En av tjejerna var biolog och visade oss olika växter i skogen ( för mig visserligen alla bekanta, men det var ändå rätt så intressant,) och hon som organiserat det hela berättade lite historier om omgivningen. Det var faktiskt några riktigt mysiga timmar och vädret har helt fantastiskt. För Peppar blev det kanske lite väl mycket, han blev otroligt uppskruvad, men samtidigt tror jag att det var rätt så nyttigt och framför allt hade han det skitkul 🙂

Söndagen bjöd återigen på ett underbart väder. Först var det hundskola igen och därefter blev det en liten promenad till ett ”Gasthaus” där vi till och med kunde sitta ute på terassen  och äta och efter maten gick vi ytterligare en bit, njöt av sol, värme och underbar utsikt över Innsbruck. Tyvärr fick Peppar vara kopplad hela tiden eftersom vi inte var ensamma om att njuta. Helt otroligt mycket folk på väg. Nåja, det är en av nackdelarna här nere i Tyrolen och väljer man att vistas på ”solsidan” i närheten av Innsbruck är det  naturligtvis givet att men inte är ensam.

Nedan följer några bilder från lördagens vandring

Lillkillen börjar bli vuxen. Ibland lyfter han på benet lite när han kissar, ibland mer och ibland mindre. Första gångerna var det bara ett kort ögonblick, som om han testade hur det går att stå på tre ben. Nu händer det allt oftare även om han fortfarande för det mest står med alla fyra på marken.

Igår slog det mig hur mycket han redan har lärt sig. Han är faktiskt riktigt duktig, även om jag ibland kan bli helt tokig på honom. Han verkar vara otroligt envis. Vill han inte lägga sig när jag säger ligg, så vill han inte. Då står han bara och tittar på mig som om han inte förstår ett dugg vad det är jag menar.  Ibland på kvällarna när vi tränar, verkar det som om han inte heller är så intresserad. Han bjuder inte på olika positioner för att få en godisbit, utan tror väl att han kan få en godbit bara genom att stå och se snäll ut. Det verkar alltså som om lydnadträning inomhus inte är så kul. Hoppas att han får upp motivationen lite senare när vi kan vara ute på kvällarna och träna. Vi tränar inte alls med dummy ännu utan allt är bara grundträning. Närsök med godis, steadyness, linjer med godis osv. och naturligtvis tränar vi mycket att gå fot 🙂 Det gäller att hålla en viss balans mellan att belöna och berömma lugnt och heja på honom när han är riktigt duktig. Att vara lugn utan att bli tråkig är nyckeln till det mesta 🙂

Tyvärr inga nya bilder

Oj då, nu har vi snart slutet av februari. tänk vad tiden går fort. Speciellt fort går det när man har en ung hund som växer. Det var ju inte alls länge sedan han var liten och hjälplös och nu tror han ofta att han vet bäst. I det stora hela är han en underbar hund, men naturligtvis med några minus och tur är väl det för en perfekt hund hade inte varit roligt det heller. Ja, vad har hänt de sista två veckorna. Inget speciellt kanske. Förra helgen var vi hos svärföräldrarna igen. Det blev några härliga långpromenader och Peppar blev rätt så trött efter den första vilket passade rätt så bra eftersom det blev många barnbesök lite senare på dagen. Barn tycker Peppar är väldigt spännande. Jag är alltid lite rädd eftersom han är rätt så vild, men det gick riktigt bra. Paul, som bara är ett år fick vi tyvärr inte se denna gången. Han är van vid hundar och vet redan precis hur man ska göra när hunden är lite jobbig. Undrar vad det ska bli av en sån liten kille ❤

Förra helgen blev det alltså ingen hundskola för oss och det saknade jag. På lördagens hundskola var han helt okoncentrerad och brydde sig inte mycket om vad vi hittade på. Det fanns så mycket gott att lukta på vilket verkade vara väldigt viktigt. Den sista kvarten var han med mig och det jag gjorde. Dagens hundskola gick väldigt bra, han var koncentrerad och jobbade på rätt så bra. Kom dock på lite som vi har försummat så det blev mycket att träna på till nästa söndag.

I fredags var vi hos veterinären och fick den sista rabies sprutan. Känns skönt att ha alla vaccinationer färdiga för detta året. När vi var där passade jag på att väga honom och hans vikt är nu 18.5 kg.

Bilderna nedan är tagna förra helgen i Matrei in Osttirol