och en sån dag var det egentligen i fredags. Vi hade första träningen på länge i vår lilla grupp. Snön är borta så nu sätter vi igång ordentligt. Lilla Russin var så duktig. Otroligt koncentrerad, markerade fantastiskt, det var bara raka spåret ut tjoffs upp med dummyn och tillbaka igen. Rakt igenom snår och bråte skutt, skutt. På söket hade vi bara lagt ut en dummy per hund och Russin var näst sista hund, hon sökte jätte fint men snabbt och koncentrerat, blev kvar i området och var snart tillbaka med dummyn. Inte ett tecken på att hon inte har så mycket arbeitslust, hon var tyst nästan hela tiden, det var en gång hon gnällde lite lite. Dubbelmarkeringen naturligtvis också perfekt, rakt ut till dummyn som jag ville att hon skulle hämta först, tillbaka och ut till nästa. Det var en sån härlig känsla. De andra var också överaskade att Russin jobbade så bra och koncentrerat. Min underbara söta lilla tjej är helt enkelt bäst!

Vi har precis kommit tillbaka från IHA München. Det var nog sista gången jag åker dit, iaf om det är en lördag. ”Vanliga” dagar tar det ung. 1 3/4 h att köra dit, men idag var det trögflytande trafik hela sträckan. De flesta är ju skidturister som åker hem. Så otroligt jobbigt. Det tog nästan tre timmar att komma dit och hemresan var inte mycket bättre. Sedan är hundutställningen otroligt välbesökt, ringarna är små (iår var vår ring tack och lov lite större)  och det är otroligt trångt. Man hittar svårt ett ställe där man kan slå sig ner.  Förra året sa jag oxå att det var sista gången, men nu var vi iväg igen … Arthur suckade bara och sa ja, ja  vi väntar väl två veckor, sen säger du väl att vi ska åka dit igen ;-).
Russin placerades som tvåa med Res.-Anw. Dt. Ch. VDH. Kritiken kan som vanligt läsas på Russins sida. Så jag är nöjd.

Tour Goldried

Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det händer just ingenting. Vi har inte varit ute på några speciella utflykter för Arthur, som är snickare, sågade sig i fingret rätt så ordentligt med bandsågen och var sjukskriven i fjorton dagar. Först i lördags var vi och tog en liten skidtur. Jag måste erkänna att jag tycker att det var väldigt ansträngande även om det var härligt att komma ut och svettas ordentligt. Vädret var underbart. Varmt och soligt.
Jag försöker att träna med Russin så mycket som möjligt, men snön har varit  djup, den har varit  tung och man sjönk ner mycket. Även Russin tyckte att det var lite jobbigt att springa när hon sjönk ner i snön till magen. Avstånden blir lite korta och mina ideer på att lägga upp träningen börjar sina, men nu i mars sätter all träning igång igen på allvar och tövädret har satt igång. Det ska bli så kul. Ha det bra!

Oj vad det blåser! Kom precis in från vår kvällspromenad. Det var ju knappt att man kunde gå. Jag är inte riktigt van vid att det blåser så otroligt här. I Skånelandet runt om Hjärup var ju det vanligt, men här…? Russin tyckte det var jättekul att jaga snö och for omkring som en liten tokstolla. Det är inte så vanligt att hon far omkring så som hon gjorde nu.
Jag måste även berätta att jag gjorde apport på wienerkorv igårkväll. Det var så härligt att se Russin när hon stog framför korven. Ska jag ta upp den här? och puttade på den, sen tog hon upp den ytterst försiktigt och gick rätt så långsamt tillbaka till mej med den i munnen, satte sig framför mej och gav mej den i handen. Som belöning fick hon en liten uppskuren korvbit. Sen provade jag bara med att hon skulle hålla korven i munnen utan att bita eller tugga och det gick oxå så bra så. Inte ett enda litet tugg där inte. Lilla gulle gullet 🙂

Russin kommer med en liten uppdatering

Ja, det händer verkligen inte så mycket. Det har snöat igen och träningen med de andra har inställts och sätter igång igen när vi har barmark. Russin och jag tränar naturligtvis. Visst går det framåt. Jag har ju länge gått och tyckt synd om mej själv för att jag inte har någon bra tränare som visar hur jag ska ta itu med vissa saker som inte riktigt fungerar. För ett tag sedan bestämde jag att nu får det faktiskt vara slut på det där. Jag får försöka klura ut själv varför det blir som det blir och hur jag ska träna. Det är naturligtvis en väg som blir mycket längre, men jag kan tänka mej att jag kanske lär mig själv lite mer. Går man på träning, ja då behöver man ju inte tänka så mycket. Nu blir det ofta så att man tänker efter lite mer. Russins gnäll tex. Russin gnäller säkert inte för att hon är stressad, utan det är väl mer så att hon är lite bortskämd och det är nog hennes sätt att komunicera. Jag är inte riktigt säker på att hon själv vet om att hon gnäller. Nu har jag försökt att ta itu med detta ordentligt. Jag har satt henne bredvid med. Kastat ett antal dummys åt olika håll, sen har jag räknat lååångsamt till 40. Har hon inte gnällt något får hon hämta en dummy. Gnäller hon, då blir det ett ”TYST” och så tittar jag riktigt strängt in i hennes ögon och sen börjar jag att räkna från ett igen. Det verkar som om det fungerar iaf när det bara är vi två. Vi får väl se hur det blir när andra är med. Nästa vecka blir det att ta tag i stopp signalen igen. Jag trodde det fungerade, men igår när jag tränade gick det väldigt trögt. Russin stannade visserligen när stoppsignalen kom, men hon tog inte kontakt med mej. Alltså på det igen!

Idag på morgonen hörde jag för första gången koltrasten sjunga igen. Det är så härligt med de första vårtecknen.
Sen vill jag gratulera Russins uppfödare Anneli ”Flatterharft” till de fina utställningsresultaten i Mjölby. GRATTIS Anneli och Grattis Marie och Peter till Neos championtitel!

Nu har jag varit väldigt slarvig med uppdateringen, men det har ju inte hänt så mycket egentligen. På grund av snön har vi inte haft några fler ”riktiga” träningar vilket naturligtvis är väldigt tråkigt, men vi har inte precis legat på soffan utan vi har tränat en hel del själva Russin och jag. I stort sett är jag väldigt nöjd. Det går framåt, på något sätt verkar det som om Russin nu fattar vad hon skall göra eller är det jag som visar henne bättre. I vilket fall som helst märker jag tydligt att allt går åt rätt håll och det är så roligt. Lite av henne pip börjar dock komma tillbaka och det blev jag riktigt medveten om i går. Här måste jag verkligen ta tag i problemet. Ett pip och det blir en nolla på nästa workingtest. Vem vill ha en nolla på grund av det?? Vidare har jag nog slarvat lite med fotgåendet, så det är är oxå något jag ska ta tag i ordentligt. Russin har markerat otroligt bra de sista veckorna och även att springa rakt fram dit jag visar har oxå blivit bra, men naturligtvis långt ifrån perfekt, men det känns bra iaf.

Vi har utnyttjat de fina vädret och snön och har varit på skidtur och kälkturer. Den sista kälkturen gjorde vi idag.  6,5km  uppför som tog ung. 1 h 45 min. Väl däruppe fikade vi lite och njöt av solen som redan börjar värma så härligt och sen bar det iväg nerför. Vi låter Russin springa bredvid men låter henne även åka med på kälken lite då och då. Jag tror hon tycker att det är rätt så mysigt att sitta med Arthur på kälken och åka riktigt snabbt.

känner jag mig idag. Stolt över att ha en så fin och go hund. Tur bara att sånt här inte händer ofta för koncentrationen på jobbet är inte alls bra 😉

Vilken helg! Idag vann vi återigen tikarnas öppnaklass och blev dessutom bästa tik. Resultat V1 CACA CACIB! Vem hade kunnat tro detta, inte jag iallafall. Domaren undrade visserligen vart Russin hade lagt pälsen, men det blev ju en toppen placering ändå. Oj vad det känns bra!

Tack för alla gratulationer jag har fått, både här och på Flatterhafts hemsida. Helt otroligt och när jag läser era rader får jag rent utav tårar i ögonen. Härligt!

Tyvärr blev det inga bilder idag, men det blir en bild på Russins träningskompisar som jag tog i fredagseftermiddag då vi hade årets första träning. Ha en jätte fin vecka!!

Idag är jag jätte glad. Min underbara lilla Russin vann tikarnas öppenklass och fick även sitt första CACA. I Österrike behöver vi fem CAC för att bli champion.