Russin kommer med en liten uppdatering

Ja, det händer verkligen inte så mycket. Det har snöat igen och träningen med de andra har inställts och sätter igång igen när vi har barmark. Russin och jag tränar naturligtvis. Visst går det framåt. Jag har ju länge gått och tyckt synd om mej själv för att jag inte har någon bra tränare som visar hur jag ska ta itu med vissa saker som inte riktigt fungerar. För ett tag sedan bestämde jag att nu får det faktiskt vara slut på det där. Jag får försöka klura ut själv varför det blir som det blir och hur jag ska träna. Det är naturligtvis en väg som blir mycket längre, men jag kan tänka mej att jag kanske lär mig själv lite mer. Går man på träning, ja då behöver man ju inte tänka så mycket. Nu blir det ofta så att man tänker efter lite mer. Russins gnäll tex. Russin gnäller säkert inte för att hon är stressad, utan det är väl mer så att hon är lite bortskämd och det är nog hennes sätt att komunicera. Jag är inte riktigt säker på att hon själv vet om att hon gnäller. Nu har jag försökt att ta itu med detta ordentligt. Jag har satt henne bredvid med. Kastat ett antal dummys åt olika håll, sen har jag räknat lååångsamt till 40. Har hon inte gnällt något får hon hämta en dummy. Gnäller hon, då blir det ett ”TYST” och så tittar jag riktigt strängt in i hennes ögon och sen börjar jag att räkna från ett igen. Det verkar som om det fungerar iaf när det bara är vi två. Vi får väl se hur det blir när andra är med. Nästa vecka blir det att ta tag i stopp signalen igen. Jag trodde det fungerade, men igår när jag tränade gick det väldigt trögt. Russin stannade visserligen när stoppsignalen kom, men hon tog inte kontakt med mej. Alltså på det igen!