Fina vårdagar och nu regn igen

I fredags fick vi smaka på den allra första riktiga vårdagen. Solen lyste, fåglarna kvittrade, det var riktigt varmt och blåsipporna de neg i backarna. På eftermiddagen åkte Russin och jag iväg och tränade och det gick riktigt bra. Jag försöker att göra övningarna rätt så lätta, men inte för lätt för då tycker hon att det är tråkigt. Försöker helt enkelt att få henne säkrare och att det är roligt. Ja, det var verkligen kul att träna med henne.

Igår hade vi oxå jättefint väder, men det blåste ordentligt. Arthur, Russin och jag gav oss iväg på en skidtur. Härligt men tillslut kände jag mej verkligen rätt så slut. Vi gjorde 1000 höjdmeter och snön var när vi skulle åka ner djup och blöt (benbrytarsnö säger man här) skitjobbigt. Jag svettades nog lika mycket när vi körde ner som när vi gick uppför. Jag lägger ut några bilder här neranför.

Idag har jag tränat lite med Russin igen och idag var Doris med också. Kul när man är två. Regnigt och bara 4°, men vad gör det. Våra hundar var duktiga så vi var nöjda och glada. Ha det bra tills nästa gång!

Skidtur i mars

På väg uppför

snölandskap
nästan framme

Grattis Alice

Alice med Russin

Ja, först vill ja gratta mitt gudbarn Alice som fyller år idag. Det är så synd att vi aldrig kan fira din dag tillsammans, men vi ses ju till sommaren iaf. Både jag och Arthur skickar kramar och från din kusin Russin får du pussar 🙂

Nu på lunchen stack Russin och jag iväg en runda till skogen med några dummys. Vi gjorde flera lätta memories och en blind. Altt gick jätte bra och det var ordentlig fart på min lilla tös. Jag tänkte jag måste berätta det eftersom jag klagat 😦 en hel del de senaste inläggen. Nu hoppas jag att vi är på rätt väg igen. Ha det bra tills nästa gång

Så lätt ger jag inte upp

Efter fredagens träning, som var katastofal, beslöt jag mej för att ge upp det här med apporteringen. Russin tycker för det mesta, att det inte är så kul och jag kan inte tvinga henne. Dummyvästen och dummysarna packade jag ner i källaren och så tyckte jag väldigt synd om mig själv. Men .. i måndags hade jag kommit över det hela och jag fortsätter naturligtvis. Jag ska backa i träningen och måste försöka få Russin att bli säker igen. Jag vet inte riktigt, men jag anar, vad det är som har gjort henne så osäker, men hon är det och det måste jag göra något åt. Jag har anmält till ett WT den 4 april. Än så länge vet jag inte riktigt om jag verkligen ska starta, vi få se nu om jag kan få fram Russin som jag hade för en månad sedan igen. Vi försöker iaf.
Annars så har det inte  hänt så mycket här. Det snöar igen, men den snön försvinner tack och lov nog rätt snart igen. Ha det bra!

Russin och jag mars 2008
Russin och jag mars 2008

Träning

Igår fick jag den så efterlängtade ”riktiga” träningen, med en tränare som direkt ser vad som är rätt och fel. Nåja, det blev egentligen bara basics som verkligen även är det viktigaste.  Jag var tyvärr lite nervös och Russin började mjälla ordentligt, men jag fick lära mig jätte mycket, men … samtidigt blev jag väldigt osäker. Osäker på egentligen allt eftersom jag står fel, berömmer fel, skickar fel och tar emot Russin med dummyn fel. Hon visade också varför det var fel och hur det blir lättare för Russin om jag gör  på ett annat sätt. Nu måste jag snabbt iväg och träna och bygga upp självförtroendet igen.  Jag hoppas att vi har träning imorgon med gruppen! Ha det bra så länge!

Obedience

Nu har träningen satt igång ordentligt igen. Vi är nu tre i gruppen och det är ju bra att Russin och jag inte är helt ensamma längre. Det blir ju mer störningar då och det skadar ju inte 🙂 Det gick riktigt bra och Russin var så pigg och otroligt ivrig. Härligt när man ser att hon tycker det är kul. Ibland tror jag ju nästan att hon tycker lydnaden är roligare än apporteringen, men det är kanske för att  hon får med godis när vi tränar lydnad. Själv tycker jag det är mycket roligare att träna apportering med Russin. Nä nu är klockan snart 7:30 så det är dax att jobba. Ha det bra!

Bakslag …

blev det på dagens träning. Min ”gamla” Russin som jag hade innan och som jag trodde hade försvunnit kom på besök igen. Jag hoppas att det bara var för en eftermiddag. Ingen fart alls, man måste ju inte springa om man ska hämta en dummy, eller hur? ”Va, ska jag springa dit, men dummyn landade ju där borta, nä dit vill jag inte! Matte nu står jag här vad ska vi göra nu? Jag står egentligen rätt så bra här. Ja, nu hittade jag en dummyn och jag kommer, men stressa inte. Var var det nu den andra dummyn är någonstans ja, jag vet inte det???”
Nu när jag tänker på det, hade det nog varit bättre att avsluta träningen med en gång och att bara stå och titta på och träna lite passivitet istället.
Det blir en träning som jag ska radera bort och som jag ska försöka glömma så snabbt som möjligt. På´t igen!

Den finaste

Ibland måste man skryta lite

och en sån dag var det egentligen i fredags. Vi hade första träningen på länge i vår lilla grupp. Snön är borta så nu sätter vi igång ordentligt. Lilla Russin var så duktig. Otroligt koncentrerad, markerade fantastiskt, det var bara raka spåret ut tjoffs upp med dummyn och tillbaka igen. Rakt igenom snår och bråte skutt, skutt. På söket hade vi bara lagt ut en dummy per hund och Russin var näst sista hund, hon sökte jätte fint men snabbt och koncentrerat, blev kvar i området och var snart tillbaka med dummyn. Inte ett tecken på att hon inte har så mycket arbeitslust, hon var tyst nästan hela tiden, det var en gång hon gnällde lite lite. Dubbelmarkeringen naturligtvis också perfekt, rakt ut till dummyn som jag ville att hon skulle hämta först, tillbaka och ut till nästa. Det var en sån härlig känsla. De andra var också överaskade att Russin jobbade så bra och koncentrerat. Min underbara söta lilla tjej är helt enkelt bäst!

Utställning i München

Vi har precis kommit tillbaka från IHA München. Det var nog sista gången jag åker dit, iaf om det är en lördag. ”Vanliga” dagar tar det ung. 1 3/4 h att köra dit, men idag var det trögflytande trafik hela sträckan. De flesta är ju skidturister som åker hem. Så otroligt jobbigt. Det tog nästan tre timmar att komma dit och hemresan var inte mycket bättre. Sedan är hundutställningen otroligt välbesökt, ringarna är små (iår var vår ring tack och lov lite större)  och det är otroligt trångt. Man hittar svårt ett ställe där man kan slå sig ner.  Förra året sa jag oxå att det var sista gången, men nu var vi iväg igen … Arthur suckade bara och sa ja, ja  vi väntar väl två veckor, sen säger du väl att vi ska åka dit igen ;-).
Russin placerades som tvåa med Res.-Anw. Dt. Ch. VDH. Kritiken kan som vanligt läsas på Russins sida. Så jag är nöjd.

Inget nytt

 

Tour Goldried

Tour Goldried

Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det händer just ingenting. Vi har inte varit ute på några speciella utflykter för Arthur, som är snickare, sågade sig i fingret rätt så ordentligt med bandsågen och var sjukskriven i fjorton dagar. Först i lördags var vi och tog en liten skidtur. Jag måste erkänna att jag tycker att det var väldigt ansträngande även om det var härligt att komma ut och svettas ordentligt. Vädret var underbart. Varmt och soligt.
Jag försöker att träna med Russin så mycket som möjligt, men snön har varit  djup, den har varit  tung och man sjönk ner mycket. Även Russin tyckte att det var lite jobbigt att springa när hon sjönk ner i snön till magen. Avstånden blir lite korta och mina ideer på att lägga upp träningen börjar sina, men nu i mars sätter all träning igång igen på allvar och tövädret har satt igång. Det ska bli så kul. Ha det bra!