Oj vad det blåser! Kom precis in från vår kvällspromenad. Det var ju knappt att man kunde gå. Jag är inte riktigt van vid att det blåser så otroligt här. I Skånelandet runt om Hjärup var ju det vanligt, men här…? Russin tyckte det var jättekul att jaga snö och for omkring som en liten tokstolla. Det är inte så vanligt att hon far omkring så som hon gjorde nu.
Jag måste även berätta att jag gjorde apport på wienerkorv igårkväll. Det var så härligt att se Russin när hon stog framför korven. Ska jag ta upp den här? och puttade på den, sen tog hon upp den ytterst försiktigt och gick rätt så långsamt tillbaka till mej med den i munnen, satte sig framför mej och gav mej den i handen. Som belöning fick hon en liten uppskuren korvbit. Sen provade jag bara med att hon skulle hålla korven i munnen utan att bita eller tugga och det gick oxå så bra så. Inte ett enda litet tugg där inte. Lilla gulle gullet 🙂

Russin kommer med en liten uppdatering

Ja, det händer verkligen inte så mycket. Det har snöat igen och träningen med de andra har inställts och sätter igång igen när vi har barmark. Russin och jag tränar naturligtvis. Visst går det framåt. Jag har ju länge gått och tyckt synd om mej själv för att jag inte har någon bra tränare som visar hur jag ska ta itu med vissa saker som inte riktigt fungerar. För ett tag sedan bestämde jag att nu får det faktiskt vara slut på det där. Jag får försöka klura ut själv varför det blir som det blir och hur jag ska träna. Det är naturligtvis en väg som blir mycket längre, men jag kan tänka mej att jag kanske lär mig själv lite mer. Går man på träning, ja då behöver man ju inte tänka så mycket. Nu blir det ofta så att man tänker efter lite mer. Russins gnäll tex. Russin gnäller säkert inte för att hon är stressad, utan det är väl mer så att hon är lite bortskämd och det är nog hennes sätt att komunicera. Jag är inte riktigt säker på att hon själv vet om att hon gnäller. Nu har jag försökt att ta itu med detta ordentligt. Jag har satt henne bredvid med. Kastat ett antal dummys åt olika håll, sen har jag räknat lååångsamt till 40. Har hon inte gnällt något får hon hämta en dummy. Gnäller hon, då blir det ett ”TYST” och så tittar jag riktigt strängt in i hennes ögon och sen börjar jag att räkna från ett igen. Det verkar som om det fungerar iaf när det bara är vi två. Vi får väl se hur det blir när andra är med. Nästa vecka blir det att ta tag i stopp signalen igen. Jag trodde det fungerade, men igår när jag tränade gick det väldigt trögt. Russin stannade visserligen när stoppsignalen kom, men hon tog inte kontakt med mej. Alltså på det igen!

Idag på morgonen hörde jag för första gången koltrasten sjunga igen. Det är så härligt med de första vårtecknen.
Sen vill jag gratulera Russins uppfödare Anneli ”Flatterharft” till de fina utställningsresultaten i Mjölby. GRATTIS Anneli och Grattis Marie och Peter till Neos championtitel!

Nu har jag varit väldigt slarvig med uppdateringen, men det har ju inte hänt så mycket egentligen. På grund av snön har vi inte haft några fler ”riktiga” träningar vilket naturligtvis är väldigt tråkigt, men vi har inte precis legat på soffan utan vi har tränat en hel del själva Russin och jag. I stort sett är jag väldigt nöjd. Det går framåt, på något sätt verkar det som om Russin nu fattar vad hon skall göra eller är det jag som visar henne bättre. I vilket fall som helst märker jag tydligt att allt går åt rätt håll och det är så roligt. Lite av henne pip börjar dock komma tillbaka och det blev jag riktigt medveten om i går. Här måste jag verkligen ta tag i problemet. Ett pip och det blir en nolla på nästa workingtest. Vem vill ha en nolla på grund av det?? Vidare har jag nog slarvat lite med fotgåendet, så det är är oxå något jag ska ta tag i ordentligt. Russin har markerat otroligt bra de sista veckorna och även att springa rakt fram dit jag visar har oxå blivit bra, men naturligtvis långt ifrån perfekt, men det känns bra iaf.

Vi har utnyttjat de fina vädret och snön och har varit på skidtur och kälkturer. Den sista kälkturen gjorde vi idag.  6,5km  uppför som tog ung. 1 h 45 min. Väl däruppe fikade vi lite och njöt av solen som redan börjar värma så härligt och sen bar det iväg nerför. Vi låter Russin springa bredvid men låter henne även åka med på kälken lite då och då. Jag tror hon tycker att det är rätt så mysigt att sitta med Arthur på kälken och åka riktigt snabbt.