… två olika saker här just nu. Dels är det apporteringen och där vill jag att Russin ska komma in riktigt tajt och liksom bjuda på apporten. Jag har försökt det förut, men det är något som verkligen är svårt. Vid inkallningen utan apport har jag fått till det rätt så bra, men jag är fortfarande inte riktigt nöjd. Med apporten i munnen är det skitsvårt tycker Russin, men med en envis matte kanske vi kan få till det så småningom. Det andra som vi nöter är fjärren, där jag, som många andra, har problem med att Russin definitivt inte tycker om att jag går så lång bort. Hon förflyttar sig mot mig. Så länge som jag står nära dvs ca 4-5 meter är det ok. Jag får försöka klura ut hur vi ska lösa det hela och naturligtvis nöta vidare. Det är kul med lite småövningar och att nöra, men jag hoppas att det snart ger resultat 🙂

Annars inget nytt. Vädret är varken bra eller dåligt, ingen snö och blött och skitigt.

Igår var jag iväg med Russin hos en kostrådgivare. Det var verkligen intressant och det var naturligtvis mycket nytt och lite mindre nytt som jag fick veta. Vi hade pratat lite förut i telefonen och jag har varit där innan dvs för ung. 1 1/2 år sedan när jag ställde om maten från torrfoder till BARF till Russin. Nu hade jag skickat över Russins blodvärden så rådgivningen var nu pga av hennes något höga njur- och levervärden och hennes spondylos. Vad vi nu kommit fram till är att jag ger henne lite för mycket grönsaker, lite för lite ben och att jag inte ska ge henne kött varje dag utan byta ut köttet två gånger i veckan mot tex kokt hirs eller fil, yoghurt. Jag fick tex veta  vilka grönsaker som är bra för hundar i allmänhet och för Russin i synnerhet. Ja, det var mycket att skriva upp och det är en del att tänka på. Det som jag tycker är verkar bäst och som jag beställde med en gång när jag kom hem, är två olika tabletter med kinesiska örter. Med dessa ska jag långsamt kunna dra ner Russins smärtstillande igen. Det vore toppen om det fungerade. Jag återkommer om det så småningom.

På nyårsdagen la jag ett spår till Russin. Det var ett tag sedan jag la ett riktigt spår till henne. Jag har, även om det inte blev så mycket träning i december pga snön, koncentrerat mig på att få ner hennes hastighet och öka hennes noggrannhet. Spåret gick bra och hon gick med ett bra tempo så nu fortsätter jag att träna på detta.

Ja och vad har vi för planer 2013.

Jag drömmer om …

Ett förstapris FH 1 – Spår

FH 2 – (det kanske motsvarar högre klass spår?)

Fortsätta att tävla på olika tävlingar och fixa fler förstapris i BGH 3.

Starta på lydnadsprov i Sverige

Allt hänger naturligtvis på hur Russin mår, så vi får se hur det blir.

Idag stack vi iväg och åkte kälke. Vädret var fint och det var inte så kallt. Vi hade en riktigt härlig eftermiddag.

Arthur och Russin Hoher Sattel

Om jag nu tänker tillbaka lite på hur det har gått för oss så kan jag faktiskt inte vara mer än nöjd. Vi har haft många fina framgångar att blicka tillbaka på och för mig känns det helt fantastiskt att vi har kunnat starta på olika tävlingar och det med fina resultat även om Russins rygg spökar. Jag är så glad över lilla Russin och jag hoppas att vi får ett fint år 2013 tillsammans.

Så önskar jag alla mina vänner och bekanta ett riktigt gott nytt år!!

Över juldagarna var vi i Matrei i Osttirol hos svärföräldrarna. Det var rätt skönt att komma hemifrån ett tag, men ännu skönare att komma tillbaka igen. Tyvärr blev det inte någon träning för Russin alls. Några långpromenader i snön som var i Matrei mycket mer blev det inte.

Den 27 och den 28 december jobbar jag och sen blir det några dagar ledigt igen

Här en liten bild på Russin och mig på en promenad på julaftonen

Tänkte att jag skulle försöka filma lite av mina träningar i framtiden för att lättare finna felen vi gör. Det blev ett litet försök nere i garaget eftersom det var så kallt och mörkt ute. Inte är det optimalt att träna på asfalten, men bättre än ingen träning alls. Just den här dagen var det kanske inte så mycket fart i Russin, men jag tycker ändå man ser att hon tycker det är roligt!

I dag hade vi en vacker men kall morgon. Russin fick lite tasskramp och var glad när jag vände om igen för att hämta kameran. När jag sedan gick ut igen tittade hon lite snopet på mig ”måste vi verkligen gå ut igen?” Lite snö har vi fått här i dalen,  men inte så mycket.

Det har nu gått över en månad sedan jag skrev det sista inlägget. Det är visserligen inget speciellt som hänt, men mest beror det väl säkert på att jag helt enkelt inte har haft någon lust till att skriva. Vad har nu hänt?
Eftersom Russin regelbundet får smärtstillande, så var det dax att göra ett blodprov för att se hur hennes värden såg ut. Som befarat visade blodet att njurarna inte är helt ok. Värdet är inte oroveckande på något sätt, men senast om sex månader ska det kollas upp igen och då får vi se om vi ska sätta igång något. Eftersom Russin inte längre får något torrfoder utan bara rått kött och lite grönsaker (BARF) så kanske även det har förändrat henne blodvärden. Efter Jul har jag tänkt att ta kontakt med en sk näringsrådgivare för att anpassa hennes kost med smärtstillande. Vi har även varit och kontrollerat Russins tryck i ögonen. Eftersom hon inte är goniofri så bör det kontrolleras i mellanåt. Trycket var tack och lov OK, men vetten drog bort några ögonhår som irriterade hornhinnan och ögonläkaren bad oss komma tillbaka om fem månader igen för att kolla upp hennes ögon.
Två veckor efter blodprovet ville Russin helt plötsligt inte äta, inte ens godis ville hon ha. Tack och lov varade det bara i två dagar och sen var allt som vanligt igen. En vecka efter det så hade hon diaree i två dagar. Lite jobbigt, speciellt när man måste springa ut fyra gånger mitt i natten, men man får väl vara glad över att hon säger ifrån så man hinner ut iaf.
Nu när jag skriver, känns det väl som om det varit mycket sjukdom, men jag är ju van att det alltid är något. Nu höll jag på att skriva att det inte bekymrar mig mycket, men det stämmer naturligtvis inte. Jag tycker att det är jäkligt jobbigt och ofta ångrar jag att jag överhuvudtaget har skaffat hund.
Igår när vi var ute på en liten promenad träffade vi en härlig flathane på tre år. Så fin han var!! Full av glädje och fart och ändå så mysig. När jag kom hem började jag nästan att gråta. Den här glädjen och lite clownaktiga, det är något som Russin inte har och som jag saknar så.
I morgon ska vi iväg och försöka få ihop något julkort och på eftermiddagen ska vi på svenska klubbens jul och luciafest i Innsbruck och jag hoppas att vi får lite god svensk julmat.

Idag har vi faktiskt hunnit med lite grann. Jag hade bestämt tid hos Susi för lite lydnadsträning redan 8:30 i morse. Russin tyckte det var toppen. Jag ville bara få kollat vad Susi tyckte om vi gjort några framsteg sedan sist och vi var bara där en halvtimme. Vi gick igenom lite snabba läggande under gång som Russin har så svårt med. Det har visserligen blivit lite bättre, men så vidare snabbt är det väl fortfarande inte. Vi får träna lite mer 🙂
Sen åkte vi hem och så la jag ett spår till Russin, lite längre än förra gången, annars blev det nog rätt så likt det från i förrgår. Själva spåret gick hon fin och rätt så lugnt, men tappade bort det vi någon vinkel, men hittar det naturligtvis igen och spårar vidare. Alla förmålen hittade hon och markerade fint. Vad jag märker blir hon väldigt stirrig när hon tappar spåret. Nu när jag märkte det tog jag tag i henne och lugnade ner henne och när jag märkte att hon var lugn sa jag bara spår till henne och så tuffande hon vidare så fint. Kul är det!
På eftermiddagen stack vi iväg till Achensee och gick en liten promenad. Lite soligt, varmt men blåsigt var det. Russin tyckte det var härligt att kunna springa och bada hela tiden. Man såg riktigt hur hon njöt ♡ . Den oroliga matten hoppas att inte ryggen spökar senare. Än så länge ser det tack och lov bra ut.

Russin och jag am Achensee 4.11.2012

Am Achensee 4.11.2012

Var ute och la ett spår till Russin. Det gick rätt så bra, tyckte jag när vi gick det, men nu när jag ser hur hon gick det behövs det nog väldigt mycket mer träning. Jag satte mobilen på hennes spårsele för att verkligen se hur hon gick. Första kartan är hur jag gick och andra kartan hur Russin gick. Hon markerade iaf alla förmålen och hade även ett bra tempo.

Track map

Track map

Trodde naturligtvis i min naivitet, att det visas en karta och inte en länk. Nu får det vara som det är så får vi se om det går att fixa på ett annat sätt senare.

I helgen var det då dax för höstens stora tävling ”Tiroler Sieger” och finalen på det som kallas BGH-Cup.  Det är ett mästerskap ”43. Tiroler Meisterschaft” som håller på i tre dagar. BGH klasserna 1-3, IPO 1-3, IPO RH-FL A und B (ytsök) och IPO RH- T  A och B (ruinsök) blir bedömda. I helgen var det 80 startande ekipage varav 15 i Russins och min klass BGH 3. Vi startade straxt före tolv i lördags. Det var kallt och blåsigt och precis när det var vår tur började det regna. Tyvärr hade vi lite otur eftersom vi först fick vänta på en som kom lite försent! (nästan 15min) och sen fick vi  starta i ”dreier  Radl” det betyder att  om det inte är ett jämt antal startande får de tre sista starta tillsammans. Den första går sitt programm, den andra  får börja läggandet och den tredje får  gå av plan och vänta. Normalt startar man två och två, den ena får börja med att  gå och lägga sin hund medans den andra får visa upp ”programmet”. Nu fick Russin och jag börja med läggandet, sen fick vi vänta och till slut visa upp vad vi kunde. Under tiden man väntar får man naturligtvis inte belöna hunden på något sätt och med Russin som lätt tappar motivationen är det inte lätt.  Russin var dock jätteduktig, för även om det gick lite trögt i början och hon verkade lite okoncentrerad och långsam, blev det bättre och bättre och jag är otroligt nöjd med henne. Det som jag definitivt inte är nöjd med är att jag själv hade en ”blackout” och glömde visa en vänstersväng. Det har jag haft väldigt svårt att acceptera. Vi fick iaf ihop fina 90 poäng av 100 och hade inte jag gjort det där felet hade vi fått 92. Den som vann hade 94 poäng  och tvåan 92, trean 90 och fyran 90 och det var Russin och jag. Samma öde som de två tidigare proven då hunden var yngre och därför fick en bättre placering. Jag är ändå väldigt nöjd med resultatet även om jag var otroligt besviken på mig själv. På BGH-Cupen blev vi tvåa och det känns så härligt. Vi låg visserligen som etta efter de tre första tävlingarna, men den som vann och blev Tiroler Sieger vann även BGH-Cupen och det känns rätt så okay.

Jag känner mig otroligt lyckligt lottad med en så duktig och go hund och samtidigt så otroligt ledsen över att hon har sitt problem med ryggen för tänk om hon varit helt friskt. Samtidigt har kanske just den här situationen gjort att jag själv som hundförare och en rätt så ambitiös sådan, lärt mig otroligt mycket och inte bara runtomkring hunderiet utan även om mig själv. Det är så otroligt roligt att tävla, ja, jag tycker det, den här speciella känslan inför ett prov och sen ute på plan där man visar upp att man är ett team. Det är så härligt, det är klart att det kanske inte känns så bra när det inte går så bra och man är besviken, men sammanlagt är det väldigt kul.  Jag drömmer om och tittar ivrig efter ytterligare en liten vovve, visserligen med lite dåligt samvete, eftersom min chef egentligen bara tilllåter mig att ha en hund här på jobbet. Vi får väl se hur det blir nästa år. Just nu funderar jag på att kanske starta någon gång till i november, bara för att det är kul. Jag har blivit tillfrågad om jag inte vill starta på två olika prov. Klubbarna som organiserar tävlingarna vill naturligtvis att ”duktiga” teams anmäler! Vi får se 🙂