Äntligen ett litet livstecken

Det har nu gått över en månad sedan jag skrev det sista inlägget. Det är visserligen inget speciellt som hänt, men mest beror det väl säkert på att jag helt enkelt inte har haft någon lust till att skriva. Vad har nu hänt?
Eftersom Russin regelbundet får smärtstillande, så var det dax att göra ett blodprov för att se hur hennes värden såg ut. Som befarat visade blodet att njurarna inte är helt ok. Värdet är inte oroveckande på något sätt, men senast om sex månader ska det kollas upp igen och då får vi se om vi ska sätta igång något. Eftersom Russin inte längre får något torrfoder utan bara rått kött och lite grönsaker (BARF) så kanske även det har förändrat henne blodvärden. Efter Jul har jag tänkt att ta kontakt med en sk näringsrådgivare för att anpassa hennes kost med smärtstillande. Vi har även varit och kontrollerat Russins tryck i ögonen. Eftersom hon inte är goniofri så bör det kontrolleras i mellanåt. Trycket var tack och lov OK, men vetten drog bort några ögonhår som irriterade hornhinnan och ögonläkaren bad oss komma tillbaka om fem månader igen för att kolla upp hennes ögon.
Två veckor efter blodprovet ville Russin helt plötsligt inte äta, inte ens godis ville hon ha. Tack och lov varade det bara i två dagar och sen var allt som vanligt igen. En vecka efter det så hade hon diaree i två dagar. Lite jobbigt, speciellt när man måste springa ut fyra gånger mitt i natten, men man får väl vara glad över att hon säger ifrån så man hinner ut iaf.
Nu när jag skriver, känns det väl som om det varit mycket sjukdom, men jag är ju van att det alltid är något. Nu höll jag på att skriva att det inte bekymrar mig mycket, men det stämmer naturligtvis inte. Jag tycker att det är jäkligt jobbigt och ofta ångrar jag att jag överhuvudtaget har skaffat hund.
Igår när vi var ute på en liten promenad träffade vi en härlig flathane på tre år. Så fin han var!! Full av glädje och fart och ändå så mysig. När jag kom hem började jag nästan att gråta. Den här glädjen och lite clownaktiga, det är något som Russin inte har och som jag saknar så.
I morgon ska vi iväg och försöka få ihop något julkort och på eftermiddagen ska vi på svenska klubbens jul och luciafest i Innsbruck och jag hoppas att vi får lite god svensk julmat.

20121208-224238.jpg

2 reaktioner på ”Äntligen ett litet livstecken

  1. Blev så ledsen att läsa ditt inlägg om lilla Russin. Dels att hon inte mår bra och dels att hon inte är flattig och sprallig, men det kanske är orsaken? Hoppas nu att Barfen gör skillnad!! God Jul på er !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s