Russin är skendräktig! Hon är jättegnällig, vill knappt äta, juvret är svullet, hon bäddar och bäddar och bäddar, vill knappt gå ut, men hon går iallafall inte och tror att olika grejer är valpar. Inte ännu iallafall. När vi går ut är hon som hon brukar vara. På jobbet går det bra, för här ligger hon under mitt skrivbord och sover, men hemma är det rätt så jobbigt och speciellt på natten, då går hon omkring och kommer inte till ro och gnäller hela tiden. Igår natt la sig Arthur i soffan i vardagsrummet och då somnade även Russin. Inatt gick han  och la sig i soffan igen och visst slutade hon att gnälla, men hon bökade omkring och slickade sig hela tiden så till slut gick Arthur tillbaka till sin säng igen. Russin började då gnälla ordentligt och då gick jag och la mig i soffan och vi sov gott i 1,5 timme tills väckarklockan ringde. Jag gav henne galastop i morse och tänker ge henne det ett par dagar. Hoppas att det hjälper!

Jag önskar alla ett riktigt gott nytt 2008. Det blir nog ett spännande år med många nya utmaningar. Jag ser redan nu fram emot alla roliga träningar, prov och utställningar med lilla Russin. Jag hoppas att jag kan bli en bra förare som inte gör alltför många tokigheter. Hon är så ivrig på att lära sig olika saker, men hon kanske inte riktigt litar på mej för ibland när vi tränar linjetag får hon plötsligt för sig att dummien nog ligger åt andra hållet.
Nyårsaftonen firade vi ungefär som förra året. Vi var länge inte riktigt säkra på om vi verkligen skulle gå ända dit upp eftersom det var lite mulet och lätt snöfall, men vi stack iväg iallafall vid kvart i tio. Det var rätt så jobbigt att gå eftersom det delvis var väldigt isigt under snön. Ju längre upp vi kom, desto mer snöade det och helt plötsligt tog vägen slut. Vi försökte pulsa vidare igenom snön, men det blev för jobbigt och eftersom klockan då redan var två minuter i tolv, satte vi oss där, drack vår piccoloskumpa och gick ner igen. Det var riktigt mysigt ändå även om vi inte såg något fyrverkeri som förra året. Vi hörde smällarna på avstånd och himlen lystes upp hela tiden. Russin tyckte det var härligt att springa omkring. Tänk att vi kan ha henne lös i princip hela tiden. Det är så skönt.

Idag stack vi iväg och Arthur åkte skidor medans Russin och jag gick en härlig vinterpromenad. Solen sken från en nästan molnfri himmel och det var omkring -13°.

 Idag har vi varit på jobbet igen Russin och jag, men vi har iallafall haft några härliga lediga dagar.
I söndags hade vi en liten julpromenad med retrieverklubben dvs bara vår träningsgrupp. Det var verkligen bara en liten promenad tyvärr helt utan träning, men hundarna hade ju roligt och jag tror att alla var lika trötta som Russin på kvällen. Vädret var fint och det var bra med snö där vi gick. Efter promenaden fick hundarna bli kvar i bilarna och vi människor gick och tittade på när viltet fick sitt foder. Det var så fint att se, men tyvärr var det bara rådjuren som vågade sig fram. Hjortarna höll sig väl gömda. De var ju inte vana vid att det var så många som var där för annars är det bara en kille med en labrador som matar dom.
Vi åkte sen sent på kvällen till Arthurs föräldrar och har varit där över julen. Russin och Blacky har så roligt tillsammans. Russin är så ivrig och är på Blacky nästan hela tiden vilket Blacky tycker är rätt så jobbigt, men han säger nästan aldrig till henne ordentligt. Vi gjorde några härliga vandringar även om vädret inte var det bästa och hade även Blacky med oss. Han har ju alltid älskat att följa med oss och Russin tycker ju också att det är kul. Jag hoppas  bara att hon inte lär sig något av honom, för han kommer nästan aldrig när man ropar på honom. Russin är däremot jätteduktig och kommer alltid springande i full fart. Min lilla gullunge! Titta bara här.

Att vara ensam är ju verkligen inte det lättaste om man heter Russin. Det har gått bra nu ett par gånger när jag gått på terapi med min arm. Hon har varit tyst och suttit och väntat på mej på kontoret. Jag har varit borta omkring en timme och idag försökte jag i två timmar. Trodde att det är skönare för henne där än i bilen. Ja, det var en mindre katastrof för henne. Hon började gnälla och senare var det ett riktigt ordentligt gnäll. Chefen hade ett möte i rummet bredvid och ringde till sekreteraren och sa ”säg till Schneeberger att hon ska gå och ta hand om hunden” han är ju fortfarande inte riktigt förtjust med det här med hund på jobbet och nu fick han ju vatten på sin kvarn. En av mina arbetskompisar gick in till Russin och hämtade henne, men hon gnällde lika mycket ändå, så då tänkte hon att hon skulle gå ut med henne. Russin vägrade att gå ut, gnällde och började skaka ordentligt i hela kroppen. Ja, så då blev det att gå in igen och alla var jätte glada när jag kom tillbaka. Jag vet inte riktigt hur jag ska få rätsida på det här, men jag tror eller vet ju, att hon är otroligt fixerad vid mej och att jag kanske måste skicka iväg henne med andra så att hon märker att det hon kan ha roligt då också. Tyvärr har jag inte tagit några nya kort så det blir ett som är lite äldre. Ha det bra alla!

Dagarna bara rusar iväg. Jag hinner inte riktigt med. Det är så mycket ska göras och jag tycker inte något blir gjort.
I helgen var vi i Wels här i Österrike på ”Doppel Cacib” internationell utställning lördag och söndag. För att vara i Österrike var det många flattar som var anmälda. Det brukar vara så här att det är en domare som dömer först Labradorerna, sen kommer Flattarna och ibland även Tollarna och Curlys. Nu blev det nödvändigt att sätta in en extra domare. Det var ju bra och väntan blev inte så otroligt lång. Hur gick det då. Vinna kan man ju inte alltid men det blev en 3:dje placering på lördagen och 4 placering på söndagen. Så jag är nöjd ialla fall. På lördagen tyckte domaren att Russin skulle ha ett bättre markerat stopp. Det tycker jag är en lite konstigt, men annars är jag som sagt nöjd. Kritiken finns på hemsidan.
Ha en bra vecka. Här snöar det igen och Russin hade jobb i morse med att fånga alla snöflingor. Gullerussin!

Igår var det en sån där riktig härlig kall vinterdag. Arthur ville prova på skidorna för första gången på denna vintern så vi tog på oss vinterkläderna och stack iväg. Russin och jag gick en vintervandring på 2 3/4 timmar och det var helt enkelt underbart. Nästan inget folk, tyvärr gick turen rätt så mycket i skuggan, men väl uppe sken solen och snön glittrade. Vid målet finns det ingenting och jag hade med mej något heller, så det blev bara att jag tog några foton och så gick vi tillbaka igen. Russin tyckte också det var härligt och man ser verkligen att hon tyckte det var kul. Tyvärr blir det plusgrader igen kommande vecka, men vintern har ju precis börjat så det lär väl bli flera härliga vinterdagar.

Igår tog dom bort mitt gips. Det är skönt att vara av med det, men det gör mer ont nu. Nästa vecka ska jag börja med lite terapi så det blir nog bra så småningom. Det är så skönt att kunna jobba halvtid. Russin och jag kan njuta av eftermiddagarna med sköna vandringar i snölandskap och lite dummyträning imellanåt. Koncentrerat har vi oss på stoppsignalen. Den har väl fungerat rätt så bra, men som jag läste någonstans, så är rätt så bra egentligen skitdåligt, så vi försöker nu verkligen att göra detta bra. Var iväg på Retrieverklubbens ”Stammtisch” dvs. det är en träff i en lokal en gång i månaden och där hörde jag att det var några från klubben som hade åkt iväg till Slovenien med sina labbar för att träna. Alla hundar blev sjuka när de kom hem. Några insjuknade i Babesiose och några i Leptospirose båda sjukdomarna är ju väldigt allvarliga. Det hade varit otroligt mycket fästingar och vattnet i den såkallade sjön hade varit en katastrof. Det är nog bäst att vi håller oss hemma. antingen i Sverige eller västra österrike. Bilden är verkligen inte den bästa, men det finns mer bilder på hemsidan.

Även här kommer vintern allt närmre. I helgen lovar de upp til 1,5 m snö i bergen.
Det här med att vara sjukskriven är ju egentligen inte så roligt, men jag gör det bästa av situationen. Eftersom jag har det väldigt stressigt på jobbet, så bestämde jag mej för att jobba denna och nästa vecka på förmiddagarna. Därmed blir det inte så mycket som blir liggande tills jag blir ok igen. Jag kan ju använda armen och fingrarna, men att jobba en hel dag blir lite väl jobbigt eftersom jag måste hålla armen så konstigt för att kunna använda tangentbordet på datan. Vad beyder nu detta. Jo, att jag har mer tid för Russin. Helt underbart! Lite tradigt är det bara för att Russin löper precis nu och hon är väldigt trött och sover mycket, men jag drar ut henne och så tränar vi lite eller bara njuter av skogspromenader och har det roligt och mysigt tillsammans. Tänk om man kunde ha det så jämt. Jag menar att kunna vara hemma halva dagen och jobba halva.
Kurserna har slutat  allihopa och börjar först i början av mars igen. Det är en otroligt lång tid tycker jag, men vi tränar vidare ensamma och så får vi väl se hur det går. Jag har iallafall fått tag på en obediencekurs, även den kursen avslutas nu och sätter igång först i mars.

Här sitter jag och försöker skriva några rader med en bruten högerarm. Jag har ju varit ute och cyklat rätt så mycket. Det har varit både lätta och svåra turer med brant utförskörning på smala stigar och det har aldrig hänt något, men med en hund är ju allting möjligt. Russin och jag har gjort några cykelturer tillsammans och visst är katter och andra hundar inressant, men jag har alltid bara sagt ”neeej” och så har det varit bra. I fredags var det Russin som såg två katter först. Jag såg dom först när jag låg på gatan. Russin tittade lite förvånat på mej när jag låg där på mage med cykeln bredvid, men sen var naturligtvis katterna viktigare. Jag gick hem, hade rätt så ont i armen, men klarade av att göra en äppelpaj. Att skala äpplen var visserligen lite av en tortyr, men det gick. Armen svullnade upp och det gjorde rätt så ont, så på lördagen gav vi oss i väg till sjukhuset där det blev röntgen och gips. Nu är jag sjukskriven några dagar och vi får väl se hur länge det här varar.