Här sitter jag och försöker skriva några rader med en bruten högerarm. Jag har ju varit ute och cyklat rätt så mycket. Det har varit både lätta och svåra turer med brant utförskörning på smala stigar och det har aldrig hänt något, men med en hund är ju allting möjligt. Russin och jag har gjort några cykelturer tillsammans och visst är katter och andra hundar inressant, men jag har alltid bara sagt ”neeej” och så har det varit bra. I fredags var det Russin som såg två katter först. Jag såg dom först när jag låg på gatan. Russin tittade lite förvånat på mej när jag låg där på mage med cykeln bredvid, men sen var naturligtvis katterna viktigare. Jag gick hem, hade rätt så ont i armen, men klarade av att göra en äppelpaj. Att skala äpplen var visserligen lite av en tortyr, men det gick. Armen svullnade upp och det gjorde rätt så ont, så på lördagen gav vi oss i väg till sjukhuset där det blev röntgen och gips. Nu är jag sjukskriven några dagar och vi får väl se hur länge det här varar.
-
Följ
Följer
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
Flatcoat i vått och torrt 
Usch din stackare! Fy vad tråkigt.
Kan du inte ha henne lös bredvid dig när du cyklar?
Jag skule nog inte våga cykla med snorkel löst,men Neo skulle nog funka för han är så jäkla snäll.
Hoppas att du kryar på dig snart och att du hittar en annan lösning till era cykelturer i fortsättningen. Kanske ett flexikoppel??
Krya på dig kramar från oss och nospussar till russinpussen
Vilken otur! Men å andra sidan får du ju några dagar hemma med Russinet (det gäller att se det positiva i saker 😉 ). Jag har cyklat som mest med tre hundar samtidigt, men som tur är har jag klarat mig. En gång for det upp ett rådjur framför oss och Diezel drog iväg. Men jag insåg att det bästa var att släppa kopplet.
Det finns ju sådana där saker man fäster bak på cykeln för att sen fästa kopplet i men det verkar ju livsfarligt.
Hoppas att allt inte känns för jobbigt.
Kramar från Norrköping (där första snön föll i går)