© frida andersson

Att få vara med på ett internat i Flathult var något så stort för mej. Ja, det blev naturligtvis lite diskussioner med Arthur, som naturligtvis tyckte att det är väl lite väl tokigt att åka upp till Sverige från Österrike för att träna lite apportering. Redan i höstas läste jag om en apporteringskurs i södra tyskland ca två timmars körning därifrån vi bor och nämnde det även för Arthur, men nej det vore väl bortkastade pengar menade han, ”du kan väl träna vidare själv som du gör nu” Till slut lyckades jag med min övertalning, besök i Sverige med lite laxfiske i Lagan är ju inte så tokigt.
När man har så stora förväntningar för något, är man också rädd för att bli besviken. Jag var även lite rädd för att vi kunde för lite. Jag är allt annat än besviken, det var en fantastisk helg, Vi var verkligen inte de bästa, men vad gör det? Det är egentligen bara oss det handlar om, Russin och jag, jag och Russin, om vårat arbete tillsammans, att vi litar på varandra och har kul tillsammans. Vad gör det att hon inte är den snabbaste, att hennes arbetslust inte räcker till att komma upp till eliten? Jag vet vad jag har och det är en underbar hund och att vi har en fin relation. Vi ska fortsätta att träna och ha roligt tillsammans. Jag har naturligtvis mål, för de måste man ha, och någon gång kommer vi dit. Jag har lärt mej otroligt mycket av Birgitta och Jonas, det var mängder av aha upplevelser och jag fick själv tyst på Russin med mitt eget trollspö bara det, är otroligt mycket värt.
Tacka vill jag speciellt Anneli för allt. Det var en helg som jag länge kommer att se tillbaka till.

Jag tog lite bilder, men tyvärr blev de inte så bra. De jag har kommar att läggas ut först till helgen, när vi är hemma i Österrike igen.

© frida andersson

I dag fyller min älskling 2 år. Min lilla Russin! Russin som jag längtat efter i så otroligt många år och som nu förgyller alla dagar. När jag är på jobbet och tittar ner på kudden under skrivbordet och ser hur hon ligger och sover fylls mit hjärta av kärlek. När hon  märker att jag tittar på henne och hon vänder och lägger sej på ryggen, kisar mot mej, börjar slå med svansen mot golvet och sträcker tassarna mot mej då blir så där härligt varmt i hjärtat och jag får ofta tårar i ögonen. Hon är en sån där genomgo hund, snäll till tusen. Hon är verkligen „min” hund. Det är nästan bara jag som gäller – på gott och ont – hon föjer mej vart jag än går.

Idag vet jag inte riktigt vad vi ska hitta på, men vi ska ut till Mellbystrand och där kan hon göra riktiga strand och havsrace. Det älskar hon!

Just nu sitter jag och skriver några rader på pappas dator. Vi åkte ”hem” till Sverige idag. Resan startade klockan 4:30 och gick väldigt bra.  Vi fick uppleva alla typer av väder, regn, snö, solsken och bara mulet. Ibland var det så riktigt vackert. Solen sken och det var ett alldeles speciellt ljus som jag tror att man bara ser på våren och träd och buskar har en så fin skir grönska och vissa träd blommar och är alldeles vita. Ja, det var så vackert. Riktigt busväder var det först när vi kom över Öresundsbron. Allt annat än fint. Vad jag har sett så är det lovat att det ska bli fint över helgen och det hoppas jag stämmer eftersom vi ska till Flathult då. Vad det ska bli spännande och roligt! Russin sov eller låg och vilade nästan hela vägen och ibland frågade jag Arthur om vi inte glömde henne där vi rastade sist, eftersom man inte märkte att hon vad med. 

Idag var det dax för ytterligare en träning under mottot ”med varandra – för varandra” Vädergudarna var verkligen inte på gott humör och det bjöds på blåst med snöblandat regn som bara vräkte ner. Tyvärr var en av tränarna sjuk så gruppen där vi var med var rätt så stor. Russin var som vädret, alltså inte så bra och hörde eller ville inte höra min stoppsignal. Hon sprang omkring och virrade. Tack och lov hände det även med de mer erfarna hundarna, så kanske det var ett allmänt tillstånd. Här blev det två övningar per hund och efter det gav vi oss iväg till floden Inn. Här var det lite vattenövning. Jag måste verkligen träna på detta. Russin vill upp och skaka av sig direkt. Några tipps blev det, men Russin sprang omkring i vattnet och ville fiska istället. Jag vet inte, hon brukar alltid vara så lydig och komma när jag ropar eller visslar, men idag ville hon inte.  Den sista övningen var enkelmarkering med skott. Här visade hon vad hon kan. Markerade jätte bra, fort in igen och en jättefin avlämning. Så avslutades träningen iallafall väldigt positivt och dyblöta åkte vi hem igen för att mysa lite. Ha en bra vecka allihopa!   

Detta seminar har man alltid kallat för prov, men jägarförbundet har inte accepterat reglerna och det får inte kallas för prov längre utan seminar. Seminaret är alltså som ett prov och fungerar som ett workingtest. Jätteroligt och framför allt nyttigt för man ser verkligen vad man måste träna mer på. Vi hade Dr. Robert Kaserer som domare. Första rutan var fotgående med och utan koppel. Vi har övat detta så mycket och så får vi ihop ett uselt betyg pa 12/20. Russin ville inte ta upp kontakten. Det kändes bara hemskt, men det blir bara att träna vidare på det. Andra rutan ”Heikes Övning” dvs 15 steg tillsammans med hunden, hunden sitter kvar och föraren går ca 50 steg vidare och kastar sedan dummyn, går tillbaka till hunden, går gemensamt med hunden ca 15 steg, vänder sig om och skickar hunden som naturligtvis ska hämta dummyn. Denna övning har alltid varit perfekt, men idag får Russin inte ett bra grepp på dummyn och skakar den lite, släpper och tar upp den igen och sen snabbt tillbaka 16/20. Ruta 3 enkelmarkering med skott. Domaren sa sen, att detta var en svår markering eftersom hunden inte riktigt såg var någonstans dummyn hamnade. Det var en åker och bakom var det snarigt och dummyn låg på åkern. De flesta hundarna trodde att dummyn hade hamnat i snåret,  även Russin, men hon sökte bra och snabbt och hittade dummyn ända relativt fort. 18/20. Ruta 4: Sökövning; tre dummys var utlagda i ett snårigt område och två skulle hämtas. Russin hoppade snabbt in även om buskarna var taggiga och hittade snabbt det hon skulle leta efter 19/20. Efter detta gordes en extra övning eftersom markeringen i ruta tre var så svår. En enkelmarkering med skott ca 100m. Inga problem 20/20. Ruta 6 Vattenmarkiering Efter ett skott kastades en dummy. Russin skötte även detta fram till det hon skulle upp från vattnet igen. Här var hon tvungen att skaka sig och släppte dummyn 16/20. Det blev tillsammans 101/120 poäng och ett mycket bra dvs en 2:a.  Jag är som sagt inte riktigt nöjd med allt, men i stort sett är jag nöjd. Vad jag verkligen är nöjd med är att hon var sa steady och att hon inte ens vid vattnet försökte att starta innan hon fick lov. Det har varit en jätterolig och lärorik dag.

Elvis är bara 4 månader och var bara med och tittade på. Är han ine söt?

Vi kom nyligen hem från en underbar vårvinterdag. Solen lyste från en klarblå himmel och det var varmt. Vi åkte till St.Anton vilket tar ung 1 h och där gjorde Russin och jag en underbar vintervandring. Tyvärr hade jag inte tagit med mig snöskorna för  i internet hade jag läst att det är en vandringsrunda vilket egentligen betyder att man kan gå med ”normala” vinterskor. Eftersom det har snöat så mycket de sista dagarna så var inte hela sträckan iordninggjord, så jag fick så småningom vända om. Det blev ialla fall ca 20km så det var kanske bättre att det inte blev längre. Russin älskar att springa omkring i snön och hon var ordentligt trött den sista biten på tillbakavägen. Arthur var iväg i backen och även han var väldigt trött när han kom och hämtade mig.
På hemvägen gjorde vi stopp för en dummiyträning. Gruppen som vi tränar med hade bestämt träning klockan fem, men jag fick reda på det först i lördags kväll och jag var inte riktigt säker på om vi skulle hinna med det också. Russin var som sagt trött och tyckte inte det var så roligt att hämta en dummy och framförallt inte det där med att gå fot. Det blev lunkande några steg bakom mej och att springa fram till dummyn var ok men sen blev det lite nosande på dummyn innan man kunde ta tag i den och ett långsamt ”joggande” tillbaka till matte. Vi gjorde bara två övningar jag tyckte det räckte och sen kom en vattenövning och här vaknade min lilla tjej till liv. Det blev hopp in i vattnet, snabbt, snabbt ut till dummyn och sen snabbt in igen. Tyvärr går inte avlämningarna så bra efter att ha simmat, men det får vi träna på. Efter det så var träningen slut och vi åkte hem igen. Arthur och Russin ligger båda och snarkar i soffan och jag ska snart gå och lägga mej.

Nu var det verkligen länge sedan jag skrev.
Påsken firade vi i Matrei hos svärföräldrarna. Vädret var ju verkligen inget vidare, kallt och blåsigt med snöbyar, men det blev många fina promenader med Russin ändå. Morgonpromenaderna i Matrei är alltid något speciellt. För det första är det ju redan ljust ute eftersom vi då går vid sjutiden istället för halv-fem, för det andra har jag en vacker runda på 3/4 – 1 h. För det mesta tar jag även med mig ett par dummies och Russin är alltid så otroligt taggad när vi gå den rundan. Jag vet iinte riktigt vad det beror på, om det är vattnet i ån eller den krokiga stigen, men man ser verkligen på henne hur roligt hon tycker det är.
Vi var även iväg på en tur med snöskorna. Jobbigt och vackert att pulsa genom ett oberört snölandskap. Vi kom upp till en stollift och egentligen skulle vi fortsätta uppför vid sidan om pisten till bergsresturangen där vi skulle träffa Arthur, men jag kände att jag inte riktigt orkande med det just då, så vi tog liften upp till toppen och gick ner till bergsresturangen istället. Att åka lift tyckte Russin var lite läbbigt. Hon låg visserligen stilla i mitt knä, men skakade i hela kroppen. Det är ju visserligen inte första gången vi åker stollift, men det är nu ett år sedan så hon har ju inte precis någon vana. Att åka kabinbanan är däremot helt ok.
Jag har haft lite dummyträning med Russin dvs bara vi två. I Matrei är det roligt att träna med henne för där är hon alltid snabb, ivrig och glad och det går då riktigt bra. Obedience-kursen fortsätter först den 31 mars och över helgen har vi  tränat lite på rutan och hopp och naturligtvis på det fria följet.

Fick precis reda på att Russin blev bästa unghundstiken 2007 bland flattarna på Österrikiska Retrieverklubbens utställningscup. Vi är så glada och stolta!

Igår satte kursen igång och vad kul det var! Det är en liten grupp på 5 hundar med förare och först fick vi visa upp lite av det fria följet. Russin var ibörjan inte så intresserad av att titta på mej, men hon visade sen snart att visst kan hon det och gick verkligen fint. Vi fick även beröm för det bortsett från starten. Redan i LP1 eller GH1 som det heter här, blir hundarna skickade till rutan så det övade vi sen. Vi har ju tränat lite på det också, inte så mycket, men Russin vet iaf lite vad rutan betyder, så det gick skapligt. Sist blev det lite träning på att hålla ”vittringspinnarna” även detta med vittring är en del i GH1. Naturligtvis har vi tjuvtränat på det också, men sitter fast lite pga att hon börjat småtugga och rullar runt pinnen i munnen. Jag hoppas att vi kan träna bort det igen. Russin tyckte allt var jätte kul, mycket godis, bus och lek. Läraren berömde och tyckte att jag har en jätte bra hund. KUL!

Vi har just kommit tillbaka från utställningen i München. Russin i baddräkt – nä det var inte så farligt, hon var faktiskt lydig hade satt på sig vårkappan istället. Men baddräkten åker nog fram snart för hon fäller riktigt ordentligt. Vi blev placerade som 1:2 med reserv CAC i Unghundsklassen tikar så jag är jättenöjd med resultatet. Nu pausar vi med utställningarna ett bra tag framöver. Russin kommer in i den öppna klassen i April så nu låter jag henne mogna.