Ända sedan Russin hade sitt första löp, kanske redan lite tidigare har jag funderat på om Russin är riktigt frisk. Hon är ofta som om jag hade en hund som är väldigt gammal och trött och hon har ofta sett så ledsen ut. Ni som har följt oss i bloggen har nog förstått att jag har varit lite ledsen ibland över att hon inte har varit en glad och sprallig flat. Hon har tex ibland varit helt slut efter en liten långsam cykeltur och legat och flämtat i trekvart. Jag vet inte hur ofta jag har varit hos vetrinären för att kolla upp om hon är frisk. Förra veckan läste jag om en hund som hade en underfunktion av sköldkörteln. Jag tyckte att symptomen passade rätt så bra på Russin även om inte allt stämde, men tanken kunde jag inte släppa så i måndags var jag hos vetrinären. En ”ny” vetrinär som jag lärt känna genom träningen. Han trodde inte heller riktigt att det var så för pälsen är jätte fin och vikten är det inte heller något fel på, men naturligtvis om jag nu ville göra en test så gärna det. Nu i efternmiddags ringde han och jag hade rätt, hon har en underfunktion. Värdet ska ligga mellan 3,7 – 9,2 enligt honom och Russin har 2,9. Eftersom vi ska träna tillsammans på söndag, får jag först tabletterna då som hon måste ta i framtiden och så får vi se hur det blir. Vad skönt att veta vad det är och att Russin blir behandlad även om det förmodligen kommer att bli rätt så kostsamt!

I helgen har vi varit iväg igen och vi har haft en underbar helg. Inga topprusultat, men det var så härligt ändå.
Vi steg upp tidigt, kl. 4, och kom i väg kl. 5 för att vara på plats strax efter nio. Då var det fortfarande rätt så kallt i luften, men solen lyste och det blåste lite. Det var dax för Österrikiska Retriverklubbens mästerskap och på fredagen var det utställning. Russin blev placerad som tvåa med Reserv CAC. och med en jätte fin kritik. Jag är jätte nöjd med placeringen. Visst vill vi vinna, men denna gången kändes det helt ok. Tiken som vann blev dessutom BOB och fick dessutom det sista CACA och sitt championat. Vi har ofta stått i ringen tillsammans. Ibland har Russin vunnit och ibland Gillian så det var kul att få vara med nu när allt gick så otroligt bra.
Igår var det Working Test. Ja, jag startade för vi var ju ändå där och om man inte provar så går det ju inte. Det blev tyvärr återigen en nolla och det på femte och sista stationen, men jag är så nöjd och glad ändå. Russin gjorde ett bra arbete, visserligen inte med så mycket fart, men hon jobbade bra. På första stationen var det jag som sabbade lite poäng och på sista stationen hade vi otur. Russin är ibland rätt försiktig när hon ska i vatten för första gången. Jag vet det, så har jag en möjlighet att få henne att doppa sig innan ett prov, så brukar jag försöka göra det. Här fanns tyvärr ingen sån möjlighet. Ja, Russin går långsamt i vattnet och halkar och står helt på huvudet. Vet i tusan hur det gick till egentligen, men det var en riktig djupdykning. Sen ville hon ju inte simma över till andra sidan och därmed inga poäng. Det var alltså fem stationer och max. poäng/station 20. Av 40 startande var det 22 som klarade det. Vi fick 12/20/15/17/0 så jag är verkligen nöjd. Arthur var också lättad för han hade också varit rätt så nervös över att jag kanske ville sälja Russin sa han. Men hon får stanna kvar hos oss och naturligtvis kommer jag att fortsätta att starta på WT. Skam den som ger sig! 🙂

Igår var vi iväg igen. Målet var: Workingtest Klam. Det var långt att köra ca. 3,5 h men vädret var underbart och naturen är så fin just nu. Allt blommar, frukträd, syrener blåregn mm. Hur gick det då. Jag har tvekat med att skriva om det här, men på något sätt känns det som om jag måste skriva av mej lite.
Jag kände mej egentligen inte alls nervös.   Eftersom  vi fick två nollor förra workingtesten tänkte jag att sämre kan det ju inte bli. Vi har tränat och haft kul och jag tycker att Russin blivit allt säkrare och att jag själv också blivit tydligare. Fick även lovord från en tränare förra veckan som såg Russin och mej förra året vid den här tiden. Han sa något som värmde ordentligt: ”du har verkligen lagt ner mycket arbete på din hund det märks” Den dagen visade vi också vad vi kan. Mycket därför kände jag mej även rätt så säker. vi travade i väg till våran första station. Det var station 4: Fotgående utmed en damm som gick riktigt fint, sen gick vi en bit från stranden ett skott föll och en dummy föll på andra sidan dammen.   Domaren sa att jag kunde skicka hunden så jag skickade Russin som sprang iväg till vattnet och hoppade i, sen simmade hon bara lite så fram och tillbaka utmed standkanten, men att simma över till andra sidan ville hon inte. Jag förökte naturligtvis, men Russin ville helt enkelt inte. 0 poäng Nästa station var station 1: En äng med blommande äppelträd. Till vänster föll ett skott för en dirigering, sen föll ett skott till och en dummy föll vinkeln var  90°. Markeringen som skulle in först spikade hon, och sen skickade jag henne på dirigeringen och hon sprang iväg snabbt, stannade efter ca. tio meter och frågade vad hon skulle göra, jag skickade henne ytterligare och det blev väl kanske en fem-sju meter, sen ville hon inte mer. Hon blev helt enkelt stående där tittade på mej och började nosa lite om det fanns något intressant  0 poäng.  Nu tänkte jag att jag skulle bryta och slopa de två sista stationerna, men Station 2 var en markering och jag tänkte att det är något som Russin är riktigt bra på, så vi gick dit. Det föll ett skott och man såg att en dummy flög men inte mer. Det var lite nerförsbacke och lite kuperat i en skog. Jag skickade Russin, som sprang iväg snabbt igen, efter ca 15 m var det stopp hon började söka lite där, ja resten behöver jag inte skriva om det blev naturligtvis en 0 poäng här också. Här bröt jag och gick inte till Station 3. Tre 0-or.  Jag vet inte nu riktigt vad det är som händer, men det verkar nästan som om hon helt faller ihop när det är prov. Hon vill helt enkelt  inte. Jag känner mej otroligt besviken. Besviken över mej själv som ”handler” att jag inte klarar av att motivera henne och att hon inte litar på mej. Besviken är jag även lite på Russin som inte vill och inte visar någon som helst lust till att arbeta. Var är den Russin som jag har när vi tränar? Då springer hon långa sträckor nar jag skickar henne, skickar jag henne vänster springer hon till vänster och stannar inte efter två meter. En markering är en markering den hämtar hon om den är 20 meter längre bort eller 100m. Jag har anmält till ett WT nästa helg också. Det är då ”Clubsiegerschau” dvs Clubmästerskap med utställning den 1 Mai och WT på lördagen. Till utställningen åker vi, men jag slopar till 99% WT.  Jag vill inte utsätta Russin för det igen och inte mej själv heller.  Jag mår inte heller bra när det går så dåligt. I framtiden kommer jag naturligtvis fortsätta att träna med Russin, men det blir nog helt utan några prov. Väldigt tråkigt,  för jag tycker det är så kul att vara iväg och tävla lite. Helene Bossart sa till mej igår. Försök att tänka på hur mycket du lär av en sån hund, har du en jättebra hund lär du dej själv inte så mycket. Men hon förstog även att tre nollor är lite väl deprimerande. Russin kommer först och främst få vara en familjehund, hon kommer dock fortsätta att få vara min försökskanin och någon utställning kommer det väl också bli. Russin blir nog rätt så nöjd med det. Hon är iallafall en underbar och go liten fröken som jag älskar över allt annat.

Idag har den bästa av alla födelsedag. Lilla Russinet blir hela tre år. På något sätt känns det konstigt att hon redan är tre år. Det känns ofta som om det inte alls var så länge sedan vi hämtade henne uppe hos Anneli. Russin fixade sin födelsdagspräsent redan igår. Jag brukar alltid laga lite mer mat till Arhtur och mej för Arthur tar alltid med sig en portion nästa dag till lunch. Ialla fall ställde han matlådan på köksbordet med locket öppet för att maten skulle svalna ordentligt. Jag plockade iordning i köket och efter det gick jag på toaletten och när jag kommer tillbaka ser jag Russin som precis hoppar ner från köksstolen. Hon har då glufsat i sig två spenatknödlar med gorgonzolasås. Ja, eftersom hon redan var färdig så  behövde jag inte ens skälla på henne. Jag måste dock nämna att hon aldrig har tjuvat något innan. Vi har kunnat ha allt liggande, chokladbitar, chips osv.  Det som ligger på ett bord har helt enkelt varit tabu. Men, ligger det goda knödlar inom räckhåll så förstår jag ju att det är väldigt svårt att hålla sig.

Påskhelgen firade vi i Matrei. Vädret var underbart och jag var ute mycket med Russin och tränade en hel del och det gick riktigt bra. Arthurs bror med familj, som bor i Sverige, var också där och det var så kul att träffa dom igen.

Idag har vi varit iväg på årets första workingtest. Jag är nöjd med Russins arbete idag. Hon var visserligen inte precis energisk, men hon visade att hon kan.
Ruta ett var ett sök där två dummys skulle hämtas och det gick snabbt och smidigt, på ruta två var det walk up fotgående, ett skott föll, man gick vidare, skickade hunden som skulle hämta dummyn. Russin sprang iväg, hade inte allt för bråttom, men var direkt framme vid dummyn och plockade upp den och höll den lite väl slarvigt, dvs i snöret vilket hon inte brukar göra. Nåja, man gick tillbaka till utgångspunkten och under tiden la hjälparen ut en dummy där den andra hade legat och sen skulle man skicka hunden igen. Russin sprang iväg en fyra meter, vände sig om och frågade vad hon skulle göra, så jag fick skicka iväg henne igen, då sprang hon iväg direkt till dummyn.  Denna gången höll hon den riktigt. Ruta tre: här vet jag inte riktigt vad som hände för hon missade på markeringen, en annan sa att hon studerade månen och stjärnorna när skottet föll, men jag såg inte det och skickade iväg henne. Hon sprang iväg en tjugo meter, sökte omkring rätt så ordentligt, jag försökte skicka henne längre ut, det gick en gång, men tyvärr bara ett par meter så jag försökte igen, men då blev hon osäker stannade, blev stående där, gnällde och visste inte alls vad hon skulle göra. Domaren var bussig och lät mig gå nästan fram till dummyn där jag skickade iväg henne och då gick det naturligtvis. Här blev det naturligtvis inga poäng. Tack och lov får jag väl säga, för på fjärde rutan klantade jag till det ordentligt. Vi stog tillsammans med ett annat ekipage. Ett skott föll och en dummy kastades med dolt nerslag i en liten sjö som låg  ca 40 meter  framför oss. Först skulle den ena hunden skickas och den andra fick vänta, sen upprepades övningen. Russin fick vänta först. Den andra hunden klarade av uppgiften strålande och så var det våran tur. Skottet föll och dummyn kastades och jag skickade iväg Russin som snabbt sprang iväg, var borta ett tag, så jag började bli orolig, men kom sen snabbt tillbaka med dummyn som hon höll fint och sprang hela långa vägen tillbaka utan att skaka sig och jag tog emot dummyn. De som kastade dummyn ursäktade sig med att de hade kastat dummyn lite väl långt ut. Allt perfekt, men … domaren hade inte sagt att jag fick skicka Russin och därför blev det inga poäng här heller. Som sagt hade jag inte fått nollan tidigare hade jag ju blivit fruktansvär besviken på mig själv.
Jag är som sagt nöjd iallafall. Russin var knäpptyst, hon knallade inte och fotgåendet var också bra. Att hon sen är väldigt osäker för tillfället vet jag och jag jobbar på med det och det har ju redan blivit lite bättre. Vi får väl hoppas att det går bättre nästa gång. Det var en liten rapport härifrån. Vi hade ett underbart väder, solen värmde från en klarblå himmel och temeraturen låg på 21°.

I fredags fick vi smaka på den allra första riktiga vårdagen. Solen lyste, fåglarna kvittrade, det var riktigt varmt och blåsipporna de neg i backarna. På eftermiddagen åkte Russin och jag iväg och tränade och det gick riktigt bra. Jag försöker att göra övningarna rätt så lätta, men inte för lätt för då tycker hon att det är tråkigt. Försöker helt enkelt att få henne säkrare och att det är roligt. Ja, det var verkligen kul att träna med henne.

Igår hade vi oxå jättefint väder, men det blåste ordentligt. Arthur, Russin och jag gav oss iväg på en skidtur. Härligt men tillslut kände jag mej verkligen rätt så slut. Vi gjorde 1000 höjdmeter och snön var när vi skulle åka ner djup och blöt (benbrytarsnö säger man här) skitjobbigt. Jag svettades nog lika mycket när vi körde ner som när vi gick uppför. Jag lägger ut några bilder här neranför.

Idag har jag tränat lite med Russin igen och idag var Doris med också. Kul när man är två. Regnigt och bara 4°, men vad gör det. Våra hundar var duktiga så vi var nöjda och glada. Ha det bra tills nästa gång!

Ja, först vill ja gratta mitt gudbarn Alice som fyller år idag. Det är så synd att vi aldrig kan fira din dag tillsammans, men vi ses ju till sommaren iaf. Både jag och Arthur skickar kramar och från din kusin Russin får du pussar 🙂

Nu på lunchen stack Russin och jag iväg en runda till skogen med några dummys. Vi gjorde flera lätta memories och en blind. Altt gick jätte bra och det var ordentlig fart på min lilla tös. Jag tänkte jag måste berätta det eftersom jag klagat 😦 en hel del de senaste inläggen. Nu hoppas jag att vi är på rätt väg igen. Ha det bra tills nästa gång

Efter fredagens träning, som var katastofal, beslöt jag mej för att ge upp det här med apporteringen. Russin tycker för det mesta, att det inte är så kul och jag kan inte tvinga henne. Dummyvästen och dummysarna packade jag ner i källaren och så tyckte jag väldigt synd om mig själv. Men .. i måndags hade jag kommit över det hela och jag fortsätter naturligtvis. Jag ska backa i träningen och måste försöka få Russin att bli säker igen. Jag vet inte riktigt, men jag anar, vad det är som har gjort henne så osäker, men hon är det och det måste jag göra något åt. Jag har anmält till ett WT den 4 april. Än så länge vet jag inte riktigt om jag verkligen ska starta, vi få se nu om jag kan få fram Russin som jag hade för en månad sedan igen. Vi försöker iaf.
Annars så har det inte  hänt så mycket här. Det snöar igen, men den snön försvinner tack och lov nog rätt snart igen. Ha det bra!

Russin och jag mars 2008

Igår fick jag den så efterlängtade ”riktiga” träningen, med en tränare som direkt ser vad som är rätt och fel. Nåja, det blev egentligen bara basics som verkligen även är det viktigaste.  Jag var tyvärr lite nervös och Russin började mjälla ordentligt, men jag fick lära mig jätte mycket, men … samtidigt blev jag väldigt osäker. Osäker på egentligen allt eftersom jag står fel, berömmer fel, skickar fel och tar emot Russin med dummyn fel. Hon visade också varför det var fel och hur det blir lättare för Russin om jag gör  på ett annat sätt. Nu måste jag snabbt iväg och träna och bygga upp självförtroendet igen.  Jag hoppas att vi har träning imorgon med gruppen! Ha det bra så länge!