Russin har blivit tröttare och tröttare, vill inte gå ut och gå, att träna är roligt, men hon orkar inte länge, hon rör sig stelt och är ofta halt, men inte alltid. Läget har varit väldigt tråkigt och det är hemskt att se att bästa vännen inte mår bra. Det har varit många vetrinärbesök, men tyvärr har det inte hjälp mycket. Lederna är fina, ingen artros fram. Kan det verkligen vara så att spondylosen strålar ut så mycket smärta? Smärtstillande hjälper inte heller mycket. Vi, eller framförallt jag, bestämde förra veckan att vi avvaktar nu till hösten och blir det inte bättre så  måste vi nog ta avsked. Det är så fruktansvärt att bara tänka tanken, men vi lider så alla tre.

För två veckor sedan upptäckte jag en svullnad på baksidan av högra frambenet. Jag hämtade tid hos vetten och där blev det ultraljud, röntgen och blodtest. Svullnaden trodde han är ett lipom och så länge det inte stör låter vi det vara kvar. Vidare frågade han om Russins blod blivit undersökt på borrelia och anaplasma och om han skulle kryssa i det också. Knappt en vecka senare ringde vetten. Russin har anaplasma. Hennes titer är 1:400 alltså inte så mycket, men hon har sjukdomen i kroppen och har säkert haft det väldigt länge. Några andra värden var även de förändrade så allt tyder på anaplasma. Russin får nu Doxydyn (antibiotika), Phen Pred (smärtstillande) och magskydd. Det har nu gått 8 dagar sedan jag började med antibiotikan och jag tror att vi märker att hon mår lite bättre. Det är fortfarande inte bra, men bättre, så det går åt rätt håll. På tisdag kommer vi att gå till vetten igen.

Annars har det inte hänt mycket. Vi har dåligt väder, visserligen inte så kallt, men det är regnigt och ostabilt. Idag fick iaf Russin två korta spår som hon fixade riktigt fint och efter det en liten cykeltur.

I söndags åkte vi till Pillersee. Jag skulle vara Steward till domarna Renate Berger och Robert Kaserer som båda dömde nybörjarklassen. Riktigt roligt att få uppleva en workingtest på riktigt nära håll igen. Samtidigt blev jag naturligtvis lite deppig. Tänk om jag hade kunnat starta själv. Åååh vad jag längtar tills jag får vara med igen. Jag fick se några riktigt duktiga små labbar och golden, men bara en Flatcoat som tyvärr nollade på första stationen som var vatten och vatten är naturligtvis väldigt lockande och varför ska man vänta tills man får lov! Det deltog även en liten tollare. Så otroligt söt och uppmärksam, men lite väl försiktig med allt tills hon hittade dummyn – då struntade hon i vatten och grenar. Dummyn måste in med en gång jätte fort. 🙂  Under tiden som jag ”jobbade” gick Russin och Arthur en runda tillsammans. Hon var otroligt trött på kvällen, men hon haltade inte så det kändes riktigt bra.

Annars har jag tränat spår med Russin rätt så mycket och använder mig av metoden som vi fick lära oss på kursen. Det var lite svårt för både Russin och mig i början, men vi bättrar oss båda två så det blir kanske bra så småning om.

Några bilder från en underbar dummyträning med Jörg Brach från April 2010 får avsluta dagens inlägg

© Kalinovski Eugen

Russin och jag har precis kommit tillbaka från ett spår seminar med Marco Dreyer. Så kul det var att vara på kurs igen. Jag kände ofta att jag bara njöt av att lära lite nytt och tänkte så ofta på att precis så kommer jag att göra när en lite valp kommer till oss igen. Nu kommer jag att försöka lära om Russin lite. Hon tycker ju alltid det är roligt när vi hittar på något. Får se hur det fungerar på henne och sen spelar det ju inte så stor roll om vi kommer till start eller inte.

I helgen var vi hos svärföräldrarna i Matrei. Inget vidare väder och Russin var inte heller så på topp att vi kunde göra en längre vandring. På söndagen tänkte jag att jag skulle fotografera en fågel – en rödstjärt” som flög efter mat hela tiden. Först satte jag mig i trädgården under markisen eftersom det regnade så kraftigt, men det blev inte bra där eftersom avståndet var lite väl långt. Mitt objektiv är ju inte så bra. Så då tänkte jag får välja en annan plats. Det är nästan som en balkong, men inte något riktigt balkonräcke utan bara två brädor. Byggnaden är ju gammal och Russin tycker det är väldigt osäkert där. Först vågade hon sig inte alls ut och stod som på första bilden och bara kikade lite, men med lite lock och lite godis så vågade hon sig längre och längre ut som på de andra bilderna och till slut vågade hon sig ut helt och la sig tätt, tätt vid mina fötter. Någon bra bild på fågeln blev det tyvärr inte. 😦

Här är vår lilla lägenhet. Helt ute på landet och riktigt mysigt. Här har vi allt vi behöver, till och med swimmingpool och WIFI obegränsat.

Jag har ju nästan lite dåligt samvete eftersom det är lite segt med uppdateringarna. Det är så lite som händer här just nu. Russin mår fint vissa dagar och lite sämre andra dagar och vi tar dagen som den kommer. Vi är iväg och tränar varannan vecka och jag ser det lite som en terapi för mig och Russin. Russin tycker iaf det är väldigt kul med träningen, för mig själv känns det väl sådär eftersom vi förmodligen inte kommer att starta mer och det hela gör mig lite deppig. Dels för att hon går så bra och naturligtvis gör det mig ledsen när jag vet att hon har lite mer ont nästa dag. Samtidigt blir jag så glad när jag ser hur  ivrig Russin är och hur roligt hon tycker att det är. Ja, det är inte lätt! Över påsken ska vi till Matrei och svärföräldrarna där. Jag hoppas att jag får flera bra tillfällen att spåra med Russin.

Bilderna är tagna den 29.3.2014 när vi var i Matrei förra gången.

Så har vintern kommit tillbaka igen. Det är kallt och i söndags snöade det ordnetligt. Inget roligt alls, men ändå var det väntat. Här har allt möjligt börjat blomma, magnolian, kinesiska körsbärsträd och spirean har börjat den också. Det är väldigt tidigt och jag hoppas verkligen inte att det blir frost igen.

På lördagens promenad var vädret fortfarande rätt så bra och till Russins stora glädje hittade vi en fin fotboll vid floden. Det var så roligt att se henne leka med den även om jag ofta fick hjärtat i halsgropen. Det är just sådana rörelser som inte alls är bra för henne, men vi lät henne hållas och naturligtvis kände hon av det på lördagkvällen och söndagen.

Tiden går så snabbt och denna veckan har vi haft ett underbart vårväder. Den ena dagen finare än den andra, med otroliga temperaturer. I fredags eftermiddag när jag och Russin körde hem från träningen visade termometern i bilen 19°.  Det är mycket för att vara mars månad och det var nästan för varmt att träna tyckte Russin för att inte tala om alla dessa otäcka insekter som flyger om kring hela tiden. Russin har alltid varit väldigt besvärad av alla sorters flygfän. Nåja, träningen var väl skaplig, men inte så bra som förra veckan. Det bästa av allt är att hon inte visade några tecken för att ha ont någonstans i lördags. Så skönt!! I Iördags var vi bara en runda i skogen Russin och jag, och någon lite mindre promenad, men ingen träning bara städning som jag tyvärr ännu inte är färdig med. I dag var det duggregn och på förmiddagen la jag ett längre spår. Det gick fantastiskt bra! Russin hade ett perfekt tempo, klarade av alla vinklar och föremål och utan att bli hektisk. Denna helgen känns väldigt bra, bortsett från att det har kommit en valpkull till världen där jag så gärna hade velat ha en valp. Tyvärr har inte tiden kommit än för en ny familjemedlem, men det viktigaste nu är iaf att Russin verkar må rätt så bra!

Nu är det återigen ett tag sedan jag skrev. Hos oss går allt lite på sparflamma. Jag försöker att känna efter lite hur mycket Russin tål, om det finns något som gör att hon får ont. Tänk om hon kunde berätta för oss hur hon mår, det hade varit så mycket lättare.

I fredags var vi iaf iväg och tränade lite lydnad. Vi körde igenom allt utom A-väggen. Russin gick väldigt bra och tyckte det var otroligt roligt. Min tränare tyckte hon gick ännu bättre nu än i höstas vilket naturligtvis gjorde mig glad samtidigt som jag blev lite ledsen eftersom jag förmodligen inte kommer att starta mer på någon tävling. Dagen efter dvs i lördags hade hon tyvärr ont i ryggen igen. Det kändes naturligtvis väldigt deprimerande, det måste nästan ha varit träningen som framkallade det … På förmiddagen hade jag lite ringträning för några i österrikiska retrieverklubben – Tirol. Det var riktigt kul att visa lite även om jag verkligen inte har så mycket erfarenhet. På eftermiddagen hade vi tänkt att gå upp till Walderalm i det helt underbara vårvädret, men eftersom Russin inte var OK så fick det  bli lite lugn och ro istället och jag fixade lite på terassen. Klippte bland annat ner lite rosor så nu har det blivit rätt så fint där. På sena eftermiddagen la jag ett litet spår till Russin som jag lät ligga någon timme. Det gick tyvärr inte alls bra och Russin var inte speciellt motiverad att spåra, men vi fick in alla föremål och när vi kom hem gick Russin och la sig och sov i stort sett hela kvällen och natten. Nästa dag – i söndags var allt OK igen och hon var pigg och glad. Vi stack i väg till Loas Sattel – det är en vandring som inte är så lång och inte alls brant – och där åt vi en jätte god schnitzel. Bilden är därifrån.

Idag var vi iväg till Hohe Sattel för att åka kälke. Så härligt! Veterinären sa visserligen att vi inte får, men när jag berättade för honom att Russin åker kälke ner så var det OK! Vi ska ju ta det rätt så lugnt med Russin ytterligare 1 1/2 vecka, men hon bör bli rastad ordentligt och få röra sig. Jag hoppas att hon snart är bättre igen.