Russin 2006-04-17 – 2014.07.29
Vi fick låta underbara Russin få somna in i kväll efter det att hon plötsligt började andas så konstigt. På röntgenbilden visade det sig att hela buken var full med metastaser. Vi hoppas att du inte fick lida allt för länge ❤
Ich stehe an einem Ufer. Ein Boot segelt in der Morgenbrise und steuert aufs offene Meer. Es ist ein herrlicher Anblick und ich stehe da und sehe ihm nach, bis es zuletzt am Horizont verschwindet und jemand neben mir sagt: ”Jetzt ist es nicht mehr da.” – Nicht da? Wo dann? Nicht da für meine Augen, das ist alles. Die Ferne, das Nicht-da-sein sind auf meiner, nicht auf seiner Seite.
Und gerade in dem Moment, da hier, neben mir, einer sagt ”Jetzt ist er nicht mehr da”, gibt es andere, die ihn kommen sehen und andere Stimmen rufen freudig aus: ”Da ist er!
Autor leider unbekannt
Fritt översatt
Jag står vid en strand. En båt seglar i morgonbrisen och styr ut mot öppna havet. Det är en underbar syn och jag står kvar och tittar tills han försvinner i horisonten och någon säger bredvid mig. ”nu är han inte längre här” – Inte här? Var är han då? Inte här för mina ögon, det är allt. Det avlägsna, det inte-längre-här är på min sida, inte på hans sida.
Och precis i det momentet, då här, bredvid mig, någon säger ”nu är han inte längre här”, finns det andra, som ser honom komma och andra röster som med glädje ropar ”Där är han!”
Författaren tyvärr okänd
Flatcoat i vått och torrt 
Jag är så ledsen för eran skull. Massor med styrkekramar ❤
Tack Hanna, det är inte lätt att mästra så jag tar gärna emot några styrekkramar
Åhnej jag beklagar verkligen… Fina Russin. Stor kram dig, det är så tufft att förlora våra käraste fyrfota vänner.
Tack Marika för din omtanke. Det är verkligen tufft och jag är så ledsen.
Det gör mig ont. Russin var ju min bruna favoritflat! Hon var så otroligt söt och ni tog så otroligt väl hand om henne. *gråter igen* ❤
Tack för omtanken. Den värmer. Hon fattas oss …
Hej!
Längesen jag kikade in här och fast jag visste från facebook att ni mist Russin, så tar det tag i en ändå. Första gången jag hörde berättelsen eller liknelsen ovan, var på min svärfars begravning, och jag tycker den är så fantastiskt vacker.
Hoppas att ni har det okej och att ni har kunnat påbörja anpassningen till livet utan…
Många kramar
Ing-Mari
Blir så ledsen när jag läser om att Russin inte finns mer. Vet hur jobbigt du har det, men det blir bättre efterhand och snart kan ni prata om fina Russin utan att gråta. Kramar!
Tack snälla Helene för din omtanke ❤
Ulrika… Das ist unendlich traurig. Kram Eric
Danke Eric!