Russin har blivit tröttare och tröttare, vill inte gå ut och gå, att träna är roligt, men hon orkar inte länge, hon rör sig stelt och är ofta halt, men inte alltid. Läget har varit väldigt tråkigt och det är hemskt att se att bästa vännen inte mår bra. Det har varit många vetrinärbesök, men tyvärr har det inte hjälp mycket. Lederna är fina, ingen artros fram. Kan det verkligen vara så att spondylosen strålar ut så mycket smärta? Smärtstillande hjälper inte heller mycket. Vi, eller framförallt jag, bestämde förra veckan att vi avvaktar nu till hösten och blir det inte bättre så  måste vi nog ta avsked. Det är så fruktansvärt att bara tänka tanken, men vi lider så alla tre.

För två veckor sedan upptäckte jag en svullnad på baksidan av högra frambenet. Jag hämtade tid hos vetten och där blev det ultraljud, röntgen och blodtest. Svullnaden trodde han är ett lipom och så länge det inte stör låter vi det vara kvar. Vidare frågade han om Russins blod blivit undersökt på borrelia och anaplasma och om han skulle kryssa i det också. Knappt en vecka senare ringde vetten. Russin har anaplasma. Hennes titer är 1:400 alltså inte så mycket, men hon har sjukdomen i kroppen och har säkert haft det väldigt länge. Några andra värden var även de förändrade så allt tyder på anaplasma. Russin får nu Doxydyn (antibiotika), Phen Pred (smärtstillande) och magskydd. Det har nu gått 8 dagar sedan jag började med antibiotikan och jag tror att vi märker att hon mår lite bättre. Det är fortfarande inte bra, men bättre, så det går åt rätt håll. På tisdag kommer vi att gå till vetten igen.

Annars har det inte hänt mycket. Vi har dåligt väder, visserligen inte så kallt, men det är regnigt och ostabilt. Idag fick iaf Russin två korta spår som hon fixade riktigt fint och efter det en liten cykeltur.