Det är underbart att ha semester. Inte behöva stressa iväg på morgonen, utan att lugn kunna ta en liten kisserunda med Russin, för att lite senare ta en lite större runda och kanske lägga ett spår. Det har blivit lite viltspår till Russin och visst märker man att träning ger färdighet. Jag har även provat med att låta spåret ligga över natt, men det gick väl inte så där väldans bra. Jag får öka på timmarna allt eftersom istället. Jag tog med mig några dummiesar härom dagen oxå och gissa om hon var taggad. Det var så att jag ångrade att jag inte anmält till Workingtesten i Frostavallen. Jag kommer att åka dit och titta iaf, men startar gör vi alltså inte.

Idag åkte vi upp till stugan i Bolmen och här ska vi vara en vecka. Härligt att gå omkring i skogarna som man känner utan och innan. Nåja, utan och innan är väl lite att ta i. Det har ändrats mycket i skogen sedan man var ”liten” viss skog är borta och gamla stigar har vuxit igen, men mycket känner man igen iaf. Arthur är ute och fiskar den mesta tiden och jag och Russin traskar runt i skogen.

Efter en rätt så lång och jobbig resa är vi återigen ”hemma” i Sverige. Det var otroligt mycket trafik, med tvåtimmars kö i Hamburg och spöregn och storm i norra Tyskland och södra Danmark. Det var skönt att vara framme och underbart att krypa ner i en säng efter en natts körning. Vi kom tidigt i lördags morse och än har vi inte fått se mycket sol. Vi får väl hoppas på att det snart blir lite ändring på det och vi verkligen får njuta av den härliga svenska sommaren.

Jag måste bara berätta att jag testade Russin idag. Jag ville bara veta om hon klarade av det som jag hoppades och trodde att hon skulle klara av. Jag la upp ett personspår 550 steg med två vinklar och två spetsiga vinklar och tre föremål. Jag är jätte nöjd. Hon spårade otroligt fint. Visserligen liggmarkerade hon inte det andra föremålet så tyvärr inte perfekt, men annars är jag jätte nöjd. Jag har aldrig gjort ett så långt spår och inte heller utan några korvbitar i spåret. Det känns riktigt bra 😛

Fem dagar kvar att jobba sen åker vi ”hem” till Sverige!!!

Egentligen rätt så skönt att jobba när det är så varmt även om det hade varit avsevärt mysigare att ligga vid en liten sjö eller vid havet. Vi har 34° här idag så det är lite svettigt. Efter jobbet ska vi iväg till hundfyset för att  Russin ska bli masserad. Förra gången spjärnade hon emot när vi gick in i huset så speciellt roligt tycker hon inte att det är.

Jag har även ställt om hennes mat. Vi har slutat med Skinners som vi kört med att bra tag nu. Visserligen har Russin aldrig haft några direkta problem med torrfoder, men jag tänkte jag ska prova och har nu gått över till BARF.  Russin klarade omställningen utan några som helst problem. Hon var inte ens lös imagen. Det är iaf jätte bra med Russin. Hennes mage är jätte bra dvs hon har så gott som aldrig haft diaree  eller kräkningar. Jag har läst och informerat mig rätt så mycket om BARF och tycker att det låter vettigt. Dyrare kommer det tyvärr säkert att bli för Skinnersmaten fick jag väldigt, väldigt billigt. Vi har här i Innsbruck en slaktare som specialiserat sig på hund och kattmat och där kan jag köpa rått kött rätt så billigt. Tyvärr har han bara oxkött. Vidare finns det en tjej en halvtimmes bilfärd härifrån som har specialiserat sig på hundnäring och hos henne kan man köpa allt möjligt förutom olika köttsorter som är styckfrysta även örter och olika oljor. Jätte bra! Russin och jag var där i lördags förmiddag och hon berättade lite om vad man ska tänka på och vilka örter som Russin kanske skulle behöva. När vi kom så frågade hon med en gång om Russin har problem med ryggen eller höften eftersom hon går lite konstigt. Annars tyckte hon att Russin var väldigt fin i pälsen och inte har något problem med vikten. Sen fick vi med oss lammköttmix, nötköttmix, kalvsvans och lammhals. Russin tycker det mesta är gott, men lammköttmix var väl ingen höjdare precis. Vi får väl se hur det hela utvecklas sig. Ha en fortsatt härlig vecka.

Veckorna rusar fram det är helt otroligt och det är aldrig bra när det går så länge mellan inläggen för då vet man knappast längre vad man ska skriva om.

Här händer det väl inte så mycket egentligen. Jag har fortsatt att träna rätt så mycket spår. Det har mest blivit personspår. Spåren har aldrig varit speciellt långa, men jag har försökt att bygga in lite  svårigheter.  Personspåren går  här alltid i gräs och på åkrar och det är banne mig inte lätt att hitte ett ställe som man kan träna på. Bönderna här runt omkring vill inte ha någon som tränar på deras åkrar. Jag har frågat, men det är nej med en gång. Säger de ja till mig så kommer alla andra bara att vara där när de ser att jag är där. Det är lite tråkigt. Det är lättare med viltspår som vi har satt igång lite igen. I skogen är det inte så många som ser en, naturligtvis bör man fråga markägaren, men problemet är inte så stort.  Även i viltspåret har Russin gjort stora framsteg, de två spåren vi gått nu har varit korta, men hon har varit på spåret hela tiden och vinkeln var perfekt båda gångerna. Det känns bra att vi har hittat något som vi kan satsa på igen. Lite, lite lydnad har vi också tränat och även det har gått fint.

Förra helgen var vi iväg på en liten vandring. Vädret var dåligt, men det hade lovat att det skulle bli bättre under eftermiddagen så vi packade ihop lite och gick iväg. Uppe på toppen var det svinkallt och det blåste otroligt. Det var inte länge vi stannade kvar och njöt av utsikten där.

Largoz

Russin Largoz

Idag har det varit soligt och varmt, men väldigt kvavt. Vi förmodade att det fina vädret bara skulle vara till eftermiddagen, men nu är klockan redan 17:30 och det har fortfarande inte börjat åska. Vi åkte iväg till Achensee gjorde en liten vandring och hittade sen en plats där vi kunde sola och bada lite. Toppen tyckte Russin som säkert tyckte det var bäst att stanna kvar i vattnet överhuvudtagen. Nu ligger hon rätt så utslagen bredvid stolen.

Achensee

Arthur och Russin

Russin

…att sätta nya mål. Måste vi inte alla ha ett mål när man tränar? Jag har ju börjat lite smått med att träna spår med Russin redan förra året. Tyckte det gick rätt så bra ett tag, men sen i våras blev det på något sätt fel. Russin började med att irra omkring som en yr liten höna i spåret. Jag försökte flera gånger, men blev lite less på det hela och lät det vara. NU i förra veckan när Russin hade ont i ryggen så satte jag igång det hela igen. Började mer eller mindre om från början, små rutor som utökades med några meter spår och inget virr är tillåtet. Nosen följer spåret riktigt, riktigt bra igen iaf  igår kväll. Jag hoppas att det håller i sig. Spåren är fortfarande inte alls långa, men det känns bra och hon kanske kan bli en liten spårhund så småningom. Russin tycker det är jätte roligt, hon som alltid tar allt med ro blir nästan hysterisk när jag plockar fram spårsele och lina. Det är en helt ovan situation för mig, men kul 🙂 naturligtvis. Jag har ett spårsele som kanske duger, men vill gärna ha ett som sitter lite bättre. Är det någon som känner till  ”MACH Spårsele” ? Funderar på att beställa ett sådant.

… och jag har kommit över förra veckans besvikelse lite. Det är löjligt, men det hela var för mig  själv väldigt ledsamt och att Russin inte har mått riktigt bra under veckan har inte gjort saken bättre precis. Innan jag köpte Russin hade jag drömt om att ha hund i alla år och när drömmen äntligen skulle bli verklighet och jag letat upp en ras som man kan träna och tävla det mesta med och dessutom var vacker var lyckan perfekt. Jag hade naturligtvis ingen aning om jaktprov och workingtest, lydnadsprov och viltspår, men läste mycket innan vi hämtade vår lilla vovve och ville naturligtvis prova allt och speciellt det här med jaktprov och workingtest var något som verkade speciellt roligt. Jag hade  kontakt med retrieverklubben här hos oss, kollade upp om det var möjligt att starta på olika prov i Sverige och här.

Russin är en underbar hund, men allt blir naturligtvis inte som man tänkt. Russin har väl aldrig tyckt det varit så roligt att träna som jag och kraven jag har ställt har nog varit lite väl höga. Vi har kommit rätt så långt iaf och det är jag otroligt stolt över. Att Russins hälsa satt många käppar i hjulet är något som ingen kan något för, men det har väl gjort att vi svetsats tillsammans ännu mer.

Naturligtvis kommer vi att fortsätta träna lite, men vi kommer inte att starta på något prov. Jo ett,  jag vill försöka en gång till med att få ett förstapris i lydnadsklass ett, men annars blir det inga starter mer för vår del. Hade Russin varit riktigt frisk hade jag säkert inte gett upp, men hon är inte det och därför kommer vi bara träna lite när andan faller på.

Russin 2008

Igår var vi iväg på jaktträning som retrieverklubben hade organiserat. Jag hade verkligen sett fram emot detta och visa att vi är beredda för ett jaktprov i slutet av augusti. Sista helgen i augusti äger nämligen ett jaktprov rum här i närheten och det vore underbart att kunna vara med bland de startande.  Russin hade först problem med anden, men det gick sedan bra efter det tredje försöket, förmiddagen fortsatte bra och hon plockade upp fasaner  och andra fåglar fint, med fina avlämningar även om jag nog tyckte att hon kanske skulle kunna ta upp allt lite mer spontant. På eftermiddagen var vi iväg vid dammen och där hade hon egentligen inte heller några problem, hon tappade den första fågeln när hon klättrade upp ur vattnet och då passade hon på att skaka sig också, men de andra gångerna gick även detta bra. Ett litet sök i vassen gick också bra även om det tog ett tag innan hon hittade fågeln. Efter det hade vi ett kortare släpspår, spåret gick bra, men hon vägrade att ta haren. Vi försökte några gånger, men det var omöjligt! Jag blir så otroligt ledsen på allt ihop och som vanligt kommer allt det här ” ja det är ju en flatte, om du hade en labrador hade du aldrig haft några liknande problem (jag vet att det inte stämmer, för jag känner labradorer som också har problem med viltet, men då är det alltid förarfel) Själv känner jag att det hade väl räckt med att Russin har dålig rygg och ofta är sjuk. Jag är så trött på allt detta och på mig själv att alltid ha så höga mål och att jag inte kan nöja mig med att ha en familjehund. Idag är det också jaktträning, men för oss är det kört. Vi åker inte dit idag,  jag har definitvt ingen lust. Nu blir det söndagspromenad och lite städning istället.

Russin beundrar solnedgången vid sjön Bolmen 2009

Så nu har jag poängen och det blev: 17 – 20 – 12 – 18 – 8 . Lite konstigt tycker jag att det blev 20 poäng på ruta 2 (iaf glad för det och  inget avdrag för min klantighet) och bara 18 poäng på ruta 4 eftersom domaren sa ”that was very very nice”. Av 8 startande flattar blev vi tvåa så det är ju lite kul. Nu har jag kollat in lite var vi kan starta igen och det se väl inte så ljust ut. Nästa start i Österrike blir först i mitten av september  😦 får väl kolla Tyskland och Schweiz också … Min dator strular lite så jag kan inte få in någon bild just nu.

Igår var vi alltså iväg på workingtest. Jag är så glad över att vi har kunnat vara med igen, för med tanke på hur Russin mådde i höstas och jag trodde att allt var kört så är det en härlig känsla att ha möjlighet att kunna uppleva detta tillsammans Russin och jag. Russin skötte sig fint och kopplade av fint mellan rutorna där det ofta var väldigt lång väntan och vid rutorna hörde jag inte ett gnäll. Matte tabbade sig ordentligt vid två stationer och det kan inte Russin rå för. Det var 55 som startade, 24 som kom igenom och vi blev placerade på plats 18 med en tredje placering. Det är verkligen inget att skryta om, men det spelar inte någon som helst roll. För mig är det bara fantastiskt att Russin och jag kan starta tillsammans igen. Fina goa Russin och jag.

Ruta 1: Enkelmarkering avstånd ca 50 m. Svårigheten var många gropar, högt gräs och massor med brännnässlor. Russin stack i väg snabbt, men blev väldigt långsam när hon märkte att det var nässlor. Jag såg henne bara ca 10-15 meter och sen försvann hon. Hon hittade inte markeringen direkt för det dröjde ett tag innan hon långsamt kom tillbaka. Russin hatar brännnässlor!

Ruta 2: Dirigering nerför en sluttning över en liten bäck och uppför igen. Här hade jag missuppfattat domaren och trodde att dummyn låg vid en annan gren än den Russin var vid och ville skicka henne mer till vänster, men då såg jag att hon redan hade dummyn.  Nästa gång måste jag verkligen vara riktigt säker och fråga en gång till. Några onödiga visselsignaler blev det alltså här.

Ruta 3: Walk up. En relativ kort walk up utmed en damm, en dummy kastas i vattnet bakom hunden, man går vidare en 10-15 meter och skickar sedan hunden på en relativ kort och i mina ögon lätt dirigering ca 20m. Russin tyckte kasnke att det var för lätt iaf vek hon av precis vid dummyn, matte reagerade för långsamt. Det blev lite mycket onödigt spring här. När dummyn var inne var det bara att skicka på den i vattnet.

Ruta 4: Markering med efterföljande dirigering till samma ställe. Lätt som en plätt tyckte Russin

Ruta 5: Dubbelmarkering vinkel 90°. Den första markeringen nerförsbacke drygt 100 meter i närheten av två träd på en äng den andra i uppförsbacke dolt nerslag på en äng avstånd ca 80 m. Den enda hjälpen här var kastaren. Här tittade Russin på mig när det skottet till den andra markeringen föll, så jag försökte göra Russin uppmärksammad på vart hon skulle titta. Hon missförstod mig och startade. Här har vi möjlighet att använda oss av en så kallad ”controlled run in” dvs får man omedelbart stopp på hunden så kan man fortsätta men får då bara halva poängen. Jag blåste stopp med en gång och kunde alltså skicka iväg Russin ordentligt. Hon hade tyvärr inte markerat exakt, men fick relativt lätt in båda. Här blev det bara 8 poäng istället för 16.

Det gav iaf mersmak och vi kommer säkert att starta igen. Vi stannar kvar i nybörjarklassen eftersom avstånden blir för långa i öppenklassen. (här kan man gå vidare utan ett första pris) Poängen vet jag bara för ruta 5 resten skriver jag så snart de kommer ut. Nu håller jag tummarna för att Russin fortsätter att må så som hon gör just nu!