Veckorna rusar fram det är helt otroligt och det är aldrig bra när det går så länge mellan inläggen för då vet man knappast längre vad man ska skriva om.

Här händer det väl inte så mycket egentligen. Jag har fortsatt att träna rätt så mycket spår. Det har mest blivit personspår. Spåren har aldrig varit speciellt långa, men jag har försökt att bygga in lite  svårigheter.  Personspåren går  här alltid i gräs och på åkrar och det är banne mig inte lätt att hitte ett ställe som man kan träna på. Bönderna här runt omkring vill inte ha någon som tränar på deras åkrar. Jag har frågat, men det är nej med en gång. Säger de ja till mig så kommer alla andra bara att vara där när de ser att jag är där. Det är lite tråkigt. Det är lättare med viltspår som vi har satt igång lite igen. I skogen är det inte så många som ser en, naturligtvis bör man fråga markägaren, men problemet är inte så stort.  Även i viltspåret har Russin gjort stora framsteg, de två spåren vi gått nu har varit korta, men hon har varit på spåret hela tiden och vinkeln var perfekt båda gångerna. Det känns bra att vi har hittat något som vi kan satsa på igen. Lite, lite lydnad har vi också tränat och även det har gått fint.

Förra helgen var vi iväg på en liten vandring. Vädret var dåligt, men det hade lovat att det skulle bli bättre under eftermiddagen så vi packade ihop lite och gick iväg. Uppe på toppen var det svinkallt och det blåste otroligt. Det var inte länge vi stannade kvar och njöt av utsikten där.

Largoz

Russin Largoz

Idag har det varit soligt och varmt, men väldigt kvavt. Vi förmodade att det fina vädret bara skulle vara till eftermiddagen, men nu är klockan redan 17:30 och det har fortfarande inte börjat åska. Vi åkte iväg till Achensee gjorde en liten vandring och hittade sen en plats där vi kunde sola och bada lite. Toppen tyckte Russin som säkert tyckte det var bäst att stanna kvar i vattnet överhuvudtagen. Nu ligger hon rätt så utslagen bredvid stolen.

Achensee

Arthur och Russin

Russin