…att sätta nya mål. Måste vi inte alla ha ett mål när man tränar? Jag har ju börjat lite smått med att träna spår med Russin redan förra året. Tyckte det gick rätt så bra ett tag, men sen i våras blev det på något sätt fel. Russin började med att irra omkring som en yr liten höna i spåret. Jag försökte flera gånger, men blev lite less på det hela och lät det vara. NU i förra veckan när Russin hade ont i ryggen så satte jag igång det hela igen. Började mer eller mindre om från början, små rutor som utökades med några meter spår och inget virr är tillåtet. Nosen följer spåret riktigt, riktigt bra igen iaf igår kväll. Jag hoppas att det håller i sig. Spåren är fortfarande inte alls långa, men det känns bra och hon kanske kan bli en liten spårhund så småningom. Russin tycker det är jätte roligt, hon som alltid tar allt med ro blir nästan hysterisk när jag plockar fram spårsele och lina. Det är en helt ovan situation för mig, men kul 🙂 naturligtvis. Jag har ett spårsele som kanske duger, men vill gärna ha ett som sitter lite bättre. Är det någon som känner till ”MACH Spårsele” ? Funderar på att beställa ett sådant.
-
Följ
Följer
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
Flatcoat i vått och torrt 
Vilket tålamod du har Ulrika!Alla dessa uppförsbackar som kommer med jämna mellanrum o ändå så orkar du hitta motivation att fprtsätta att göra allt för att du & Russin skall må bra!! På din fråga om sele så använder jag den här http://www.jamihundsport.se/bjorkis-nomesele.html tycker att den är väldigt bra eftersom linans fästpunkt hamna långt bak på hunden vilket gör det lättare att INTE fastna o sno in sig!! Selma gillar den skarpt 😉 Ha det gott 😎 Kramen/Bittan
Längesen jag kikade in hos er, måste uppdatera mig lite 🙂 Vad är det för slags spår ni kör? Tycker ni är så duktiga som tränar och allt!
Har läst dina senaste inlägg på en gång nu (har varit lite dålig i cyberrymden ett tag). Tråkigt med såna kommentarer som ”om du hade haft en labrador….” men tyvärr möter man sånt ibland 👿 Och även nåt slags motsats; att ens flatte inte ens är duktig när den spikar en svår markering ”för det är ju nåt som flattarna bara KAN”. Det handlar så otroligt mycket om individ och omständigheter. En av mina träningskamrater har efter många år med jaktgolden skaffat en labrador, och hon brukar säga att hon fått honom för sina synder. Hennes favorituttryck är att ”den som säger att det är så bra och så lätt med labbe, den har aldrig haft en bra golden” 😀
Missförstå mig nu inte och tro att jag har nåt emot labbar – det har jag absolut inte!!
Jag vet hur svårt det kan vara att ha mål, och svårt att träna utan dem! Kanske kan du försöka sätta en tidsgräns. Bestämma att under en månad eller två träna BARA för att det är roligt. Försöka skala bort målen – bara för en tid? Bara en tanke…
Nu verkar ni ju ha kommit igång i spåret, och det låter ju väldigt positivt!!
Ha det nu så gott och sköt om er!
Kram