Igår var vi iväg på jaktträning som retrieverklubben hade organiserat. Jag hade verkligen sett fram emot detta och visa att vi är beredda för ett jaktprov i slutet av augusti. Sista helgen i augusti äger nämligen ett jaktprov rum här i närheten och det vore underbart att kunna vara med bland de startande.  Russin hade först problem med anden, men det gick sedan bra efter det tredje försöket, förmiddagen fortsatte bra och hon plockade upp fasaner  och andra fåglar fint, med fina avlämningar även om jag nog tyckte att hon kanske skulle kunna ta upp allt lite mer spontant. På eftermiddagen var vi iväg vid dammen och där hade hon egentligen inte heller några problem, hon tappade den första fågeln när hon klättrade upp ur vattnet och då passade hon på att skaka sig också, men de andra gångerna gick även detta bra. Ett litet sök i vassen gick också bra även om det tog ett tag innan hon hittade fågeln. Efter det hade vi ett kortare släpspår, spåret gick bra, men hon vägrade att ta haren. Vi försökte några gånger, men det var omöjligt! Jag blir så otroligt ledsen på allt ihop och som vanligt kommer allt det här ” ja det är ju en flatte, om du hade en labrador hade du aldrig haft några liknande problem (jag vet att det inte stämmer, för jag känner labradorer som också har problem med viltet, men då är det alltid förarfel) Själv känner jag att det hade väl räckt med att Russin har dålig rygg och ofta är sjuk. Jag är så trött på allt detta och på mig själv att alltid ha så höga mål och att jag inte kan nöja mig med att ha en familjehund. Idag är det också jaktträning, men för oss är det kört. Vi åker inte dit idag,  jag har definitvt ingen lust. Nu blir det söndagspromenad och lite städning istället.

Russin beundrar solnedgången vid sjön Bolmen 2009