Jag har ju nästan lite dåligt samvete eftersom det är lite segt med uppdateringarna. Det är så lite som händer här just nu. Russin mår fint vissa dagar och lite sämre andra dagar och vi tar dagen som den kommer. Vi är iväg och tränar varannan vecka och jag ser det lite som en terapi för mig och Russin. Russin tycker iaf det är väldigt kul med träningen, för mig själv känns det väl sådär eftersom vi förmodligen inte kommer att starta mer och det hela gör mig lite deppig. Dels för att hon går så bra och naturligtvis gör det mig ledsen när jag vet att hon har lite mer ont nästa dag. Samtidigt blir jag så glad när jag ser hur  ivrig Russin är och hur roligt hon tycker att det är. Ja, det är inte lätt! Över påsken ska vi till Matrei och svärföräldrarna där. Jag hoppas att jag får flera bra tillfällen att spåra med Russin.

Bilderna är tagna den 29.3.2014 när vi var i Matrei förra gången.

Så har vintern kommit tillbaka igen. Det är kallt och i söndags snöade det ordnetligt. Inget roligt alls, men ändå var det väntat. Här har allt möjligt börjat blomma, magnolian, kinesiska körsbärsträd och spirean har börjat den också. Det är väldigt tidigt och jag hoppas verkligen inte att det blir frost igen.

På lördagens promenad var vädret fortfarande rätt så bra och till Russins stora glädje hittade vi en fin fotboll vid floden. Det var så roligt att se henne leka med den även om jag ofta fick hjärtat i halsgropen. Det är just sådana rörelser som inte alls är bra för henne, men vi lät henne hållas och naturligtvis kände hon av det på lördagkvällen och söndagen.

Tiden går så snabbt och denna veckan har vi haft ett underbart vårväder. Den ena dagen finare än den andra, med otroliga temperaturer. I fredags eftermiddag när jag och Russin körde hem från träningen visade termometern i bilen 19°.  Det är mycket för att vara mars månad och det var nästan för varmt att träna tyckte Russin för att inte tala om alla dessa otäcka insekter som flyger om kring hela tiden. Russin har alltid varit väldigt besvärad av alla sorters flygfän. Nåja, träningen var väl skaplig, men inte så bra som förra veckan. Det bästa av allt är att hon inte visade några tecken för att ha ont någonstans i lördags. Så skönt!! I Iördags var vi bara en runda i skogen Russin och jag, och någon lite mindre promenad, men ingen träning bara städning som jag tyvärr ännu inte är färdig med. I dag var det duggregn och på förmiddagen la jag ett längre spår. Det gick fantastiskt bra! Russin hade ett perfekt tempo, klarade av alla vinklar och föremål och utan att bli hektisk. Denna helgen känns väldigt bra, bortsett från att det har kommit en valpkull till världen där jag så gärna hade velat ha en valp. Tyvärr har inte tiden kommit än för en ny familjemedlem, men det viktigaste nu är iaf att Russin verkar må rätt så bra!

Nu är det återigen ett tag sedan jag skrev. Hos oss går allt lite på sparflamma. Jag försöker att känna efter lite hur mycket Russin tål, om det finns något som gör att hon får ont. Tänk om hon kunde berätta för oss hur hon mår, det hade varit så mycket lättare.

I fredags var vi iaf iväg och tränade lite lydnad. Vi körde igenom allt utom A-väggen. Russin gick väldigt bra och tyckte det var otroligt roligt. Min tränare tyckte hon gick ännu bättre nu än i höstas vilket naturligtvis gjorde mig glad samtidigt som jag blev lite ledsen eftersom jag förmodligen inte kommer att starta mer på någon tävling. Dagen efter dvs i lördags hade hon tyvärr ont i ryggen igen. Det kändes naturligtvis väldigt deprimerande, det måste nästan ha varit träningen som framkallade det … På förmiddagen hade jag lite ringträning för några i österrikiska retrieverklubben – Tirol. Det var riktigt kul att visa lite även om jag verkligen inte har så mycket erfarenhet. På eftermiddagen hade vi tänkt att gå upp till Walderalm i det helt underbara vårvädret, men eftersom Russin inte var OK så fick det  bli lite lugn och ro istället och jag fixade lite på terassen. Klippte bland annat ner lite rosor så nu har det blivit rätt så fint där. På sena eftermiddagen la jag ett litet spår till Russin som jag lät ligga någon timme. Det gick tyvärr inte alls bra och Russin var inte speciellt motiverad att spåra, men vi fick in alla föremål och när vi kom hem gick Russin och la sig och sov i stort sett hela kvällen och natten. Nästa dag – i söndags var allt OK igen och hon var pigg och glad. Vi stack i väg till Loas Sattel – det är en vandring som inte är så lång och inte alls brant – och där åt vi en jätte god schnitzel. Bilden är därifrån.

Idag var vi iväg till Hohe Sattel för att åka kälke. Så härligt! Veterinären sa visserligen att vi inte får, men när jag berättade för honom att Russin åker kälke ner så var det OK! Vi ska ju ta det rätt så lugnt med Russin ytterligare 1 1/2 vecka, men hon bör bli rastad ordentligt och få röra sig. Jag hoppas att hon snart är bättre igen.

Russin har inte mått så bra den sista tiden. Hon har verkat väldigt, väldigt trött.  Har inte haft någon lust till att gå, hon har haltat rätt så mycket för att lite senare inte halta alls. Vi har varit hos veterinären ( en för oss ny) som har gått igenom Russin noga. Naturligtvis har det kostat rätt så mycket, men vad gör man inte när man ser att bästisen inte mår bra.

Veterinären sa sjäv att när han såg Russin första gången var han övertygad om att hon har problem med sköldkörteln, men blodproven visade visserligen ett rätt så lågt värde, men inte något som bör behandlas. Några andra värden var också lite väl låga, men inte heller de något som på något sätt vore oroväckande. Hennes spondylos har inte blivit värre och någon artos har hon tack och lov inte heller. Förra våren sa den andra veterinären, som vi inte kommer att gå till mer,  att Russin hade stark artros i skuldrorna fram. Detta utlåtande utan röntgen, han drog bara i frambenen, vilket säkert gjorde skitont för Russin skrek till och har nästan tvärvägrat att gå i närheten av ordinationen. Den nya veterinären tror nu att mycket beror på hennes rygg, han har pratat med Russins fysioterapeft och med veterinären som för ca tre år sedan undersökte Russins hjärta. Så det känns som om vi är omhändertagna på ett bra sett. Vi har nu slutat med de smärtstillande tabletterna som inte verkar hjälpa mycket längre och har börjat med något helt annat. Hon mår bättre, men det är fortfarande inte helt bra.

Sen fredagseftermiddag stack vi iväg till svärföräldrarna igen för att träffa Arthurs bror och hans familj som var på besök från Sverige. Kul att träffas igen! När man kommer till Osttirol kan man tro att det är helt helt annat land eftersom där är riktigt gott om snö och mer kom det under lördagen. Allt ser så fint ut när det är snö vid den här tiden. Här i Wattens är allt bara brunt och lite grönt och skitigt. Nåja, så kan vi iaf träna spår Russin och jag, så jag ska inte klaga.

Här är några bilder från vår mogonpromenad idag. Härligt!

Första dagen 2014. Hoppas att vi alla får vara friska och att det blir ett bra år!

Russin och jag började iaf året med att vara lite sportiga. vi gick upp till Walderalm på förmiddagen. Vi åkte hemifrån vid halv tio och var tillbaka hemma kvart över tolv. Vi gick praktiskt bara upp, tog några bilder som bevis och gick tillbaka ner igen. Härligt!!! Stackars Arthur fick vara hemma för han har åkt på en dunderförkylning som verkar vara väldigt envis. Får verkligen hoppas att han snart mår bättre igen.

Gårdagen spenderade vi först i en restaurang här i Wattens. En fin brunch med sju rätter!! Kanon gott, men gud vad mätta vi blev. Efter det gick vi hem och efter att maten fått sjunka undan lite, la jag årets sista spår till Russin. Det gick jätte bra så det var en nöjd och glad matte som gick hem igen. Russin verkade väldigt trött efter det och sov sen igenom hela kvällen. Jag rörde ihop en god räksoppa vid nio tiden och sedan höll vi ut till tolvslaget då vi skålade och tittade lite på alla raketerna.

Jag önskar er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR 2014!!!