Denna dagen har jag sett fram emot länge. Lite så där med skräckblandad förtjusning. Jag har hört att Hermann Jeske ska vara en väldigt bra tränare och eftersom retrieverklubben nu ordnade med träning dagen efter workingtesten tyckte jag att det vore kanske ett tillfälle för Peppar och mig att för första gången träna i grupp.

Det var sex team i gruppen. Varav två labbar och, förvånande nog, fyra flattar. Vid den första övningen delades vi upp så vi var tre i varje grupp – walk up. När det sen var vår tur var Peppar naturligtvis så uppjagad av de andra fem hundarna som satt och låg så fint, att vi inte ens kunde gå med de andra två. Hermann skickade tillbaka oss och vi fick gå själva med honom efteråt. Vi dvs Hermann fick snabbt lite fason på Peppar och Peppar fick visa att han kan gå lite fot, han sitter kvar när dummys kastas, vi kan gå ifrån dummyn utan att han sticker iväg och när han äntligen fick hämta en dummy kom han även genast tillbaka med den.  Okay, första rundan var över.

Det kändes naturligtvis inget vidare att Peppar drar igång som han gör men det skulle bli ännu värre. Ytterligare en Walk up, nu med alla de andra, men Peppar och jag fick inte vara med vilket kändes skönt. Det sköts och det kastades dummys. När det väl blev våran tur var Peppar så laddad han kastade sig i kopplet skällde och gnällde. Hermann sa till oss att vi skulle gå tillbaka, vilket vi gjorde och när Peppar återigen drog igång var Herrmann genast bakom och Peppar fick sig en ordentlig tillsägelse. Efter det var Peppar from som ett lamm. Vi gick också en liten walk up, men här la vi ut dummisarna antingen Hermann eller jag och Peppar arbetade hur bra som helst.

Den tredje övningen blev ett sök. Den första minidummyn  kastades, vi gick några meter därifrån och skickade hunden. När hunden hittat dummyn gick vi ca 50 meter bort och skickade hunden igen. Här jobbade Peppar otroligt bra och vi fick beröm för ett bra jobb 😍. Jag lämnade över dummisarna som Peppar hittat till Wolfgang. Han skickade iväg sin unga labrador som relativt snabbt hittade sin dummy och gick iväg så han också kunde skicka med längre avstånd. Terrängen var svår, många gropar och sumpigt och vi var även tvungna att gå över en liten bäck. Jag såg att Wolfgang hoppade över bäcken, sen hörde jag något som knakade till och efter det såg jag inget mer av Wolfgang. Han föll så illa att han slet av askillessenan. Det visste vi naturligtvis inte då. En tjej ringde med en gång till räddningen och kort därefter hörde vi helikoptern som kom för att bärga våran Wolfgang. Helikoptern skickade ner en vårdare med lina som gav Wolfgang första hjälpen och förberedde honom för bärgningen. När allt var klart flög de iväg med vår Wolfgang.

Nu var det redan lunch så vi gick till restaurangen och åt och under tiden fick hundarna vila lite i bilen.

Eftermiddagen fortsatte i ett nytt område. Nu var vi bara fyra, för förutom Wolfgang  tyckte en att det blev för mycket för hunden eftersom den hade startat på workingtestet dagen innan. Nu blev det lite dirigering, stoppsignal och störningar. Peppar och jag fick alltid vara ensamma och de andra tre fick göra övningarna tillsammans. Övningarna gjorde Peppar riktigt bra, men man märkte att han var lite tröttare på eftermiddagen.

Hermann Jeskes ord om Peppar var att det är en mycket svår hund. En hund som visserligen arbetar väldigt bra, lyder fint på pipan och tar åt sig korrigeringar, men som är väldigt självständig, egenvillig och som är övertygad om att han vet bäst. Vårt problem är naturligtvis Basics och vårat samarbete dvs vårat förhållande till varandra. Jag måste vara mycket mer konsekvent och strängare för att han verkligen ska fatta vad jag menar och hur jag vill ha det.

Tyvärr har jag inga bilder 😦 Det har varit en helt fantastisk dag, underbart väder, härlig träning även om det delvis var väldigt frustrerande och ansträngande. Nu blir det absolut inga gruppträningar mer förrän Peppar verkligen kan sköta sig. Det känns ju inget vidare när man  inte alls passar in i gruppen. Nu gick det ju bra eftersom det inte var så många. De andra hade naturligtvis också små problem, men i mina ögen var det ingen som ”arbetade” så fint som Peppar gjorde.

Idag var det Workingtest i Praxmar och jag var med som Stewart hos Miso Sipola. Eftersom jag egentligen hade annat för mig på lördagen så blev det bara av att jag var där i dag. Startade gjorde klasserna M och S dvs. Öppen- och Elitklassen. Spännande, roligt och svårt. Vädret var helt fantastiskt på förmiddagen, men på eftermiddagen kom det en ordentlig åskskur. Helt genomblöta var vi. Inte roligt alls. Som vanligt väldigt roligt och lärorikt.

Nedan en bild från Brigitte Kaltenböck

Station 3 Öppenklassen domare Miso Sipola

Äntligen har vi fint väder och det måste ju utnyttjas på en gång.

Vi gjorde en underbar lång vandring till Zireiner See idag. Vi startade rätt så tidigt och körde förbi Kramsach upp till Aschau och vidare till en liten parkeringsplats ovanför Wammerhof. Det var en väldigt smal och krokig väg dit upp och jag tror inte jag hade vågat att köra själv. Tänk om man möter någon och måste backa!!!

Därifrån gick vi iaf uppåt först utmed en grusväg, men senare vek vi av och följde stigen först upp till Roßkogel och efter det ner till Zireiner See. Tyvärr försvann solen bakom några moln när vi kom till sjön. Då och då tittade den fram men mesta tiden var den borta. Efter någon timme gick vi tillbaka igen, nästan samma väg. Nu hade även Anderls Hütte öppnat och vi tog oss en kopp kaffe och en tårtbit vilket smakade otroligt gott. Vi hade gärna suttit lite längre, men vi visste ju att vi hade någon kilometer kvar. Hela turen var ung. 16 km och 900 höjdmeter.

Träningen i fredags gick riktigt bra. Visst var vi tvungna att styra upp honom lite, men det gick skapligt. Med på träningen var en labbeflicka som är något år äldre än Peppar. En tjej med mycket fart, men väldigt mjuk och rädd för att göra fel, här hade dom lite problem. Även Barbaras labbe Aragorn var med och fördes av Barbaras kille. De hade det inte heller så lätt. Aragorn är väldigt fixerad vid Barbara, och har ibland lite svårt att förstå vad Barbaras kille menar. Även Aragorn är lite rädd för att göra fel så det gäller att göra allt rätt. Det var iaf väldigt kul att träna igen!

I torsdag ringde Susi och sa att lydnadsprovet den 10 september inte blir av. Sååå tråkigt! Nu får vi väl se när det blir av. Jag hoppas att det blir i oktober iaf.

Idag är det sista dagen i augusti. Solen skiner från en nästan klarblå himmel och det är varmt. Det kommer att bli upp mot 30° idag. Efter en väldigt tråkig sommar känns det inte så roligt att jobba nu när det äntligen är fint väder. Nåja, det blir snart lördag och söndag igen så man får väl hålla ut.

Just nu känns allt rätt så ljust i hundvärlden. Jag tycker att Peppar börjar mogna lite mer i huvudet, dvs vissa saker börjar falla på plats. Vi kanske får ihop något så småningom. Det känns som om vi blickar fram mot en spännande höst.

Vi tränar just nu mest lydnad. Den 10 september har vi inträdesprovet som heter BH. Det är inte svårt och egentligen oroar jag mig inte alls för att vi inte ska klara av det. Ibland vet man dock inte riktigt vad som kan hända och speciellt inte när man har en kille som Peppar vid sin sida. Jag är egentligen mest nyfiken på hur han reagerar under ett prov med rätt så mycket folk och hundar runt omkring.

Nu på fredag ska vi ha lite dummyträning med Barbara igen. Även detta känns väldigt spännande. Vi har ju pausat i mer än två månader och även här är jag nyfiken på om Peppar går upp i varv med en gång och om jag får ner honom på jorden relativt snabbt igen. Jag hoppas verkligen att det ska gå bra för på måndagen den 12 september ska vi på dummyträning i Praxmar för Hermann Jeske.

Direkt efter jobbet i fredags åkte Peppar och jag för att träna lydnad. Även om det var riktigt varmt gick Peppar riktigt, riktigt bra. Han har ett riktigt fint fotgående och jag hoppas att vi kan behålla det även när det blir lite mindre belöningar.

Så i lördags stack vi iväg tidigt eftersom jag skulle vara funkis på WT i St. Ulrich am Pillersee. Träffpunkt var 7:45 så vi körde hemifrån 6:30. Jag fick vara Steward hos Stefano Martinoli. Jag tycker det är väldigt kul och intressant att vara steward. Du ser och lär otroligt mycket. De flesta förlorade många poäng på dåligt fotgående och dåliga avlämningar. Under tiden gick Arthur och Peppar en vandring och jag förmodar att det var rätt så ansträngande eftersom båda var ordentligt trötta när vi kom hem. Även jag var ordentligt trött.

Så gissa vad Peppar och jag tränade i söndags morse? Jaktfot naturligtvis! Tog även med mig en dummy som jag la ut . Så under den dryga timmen som Peppar och jag var ute fick han hämta dummyn tre gånger. Det gick riktigt bra tyckte jag. Det var ju egentligen en av de få gångerna som vi tränat med dummy de sista månaderna. Kul, och jag hoppas att vi kan sätta igång med lite dummyträning igen framöver.

Då var vi tillbaka här igen. Varmt och soligt. Peppar och jag rivstartade dagen med fem minispår, ja att skriva spår kanske är för mycket. Spårstarter kan vi kan kalla det för. Spårupptag och de tre första meterna. Peppar var naturligtvis mer än ivrig, men det gick rätt så bra till slut iaf. Annars har vi inte hittat på mycket. Packat upp, tvättat och strykit.

I morgon börjar jobbet igen. Känns inget vidare faktiskt.

Nedan några bilder från Hovs Hallar i fredags

Årets höjdpunkt – vår Sverigesemester – börjar gå mot sitt slut. I år kan jag inte säga att vi har haft två härliga veckor hemma. Inte en enda bad dag. Blåsigt och kallt, nu den andra veckan även en del regn. Peppar fick en släng av vattensvans den först veckan. Tyvärr hade jag glömt att ta med mig smärtstillande till honom. Det verkade vara mycket bättre dag två, så jag brydde inte om att kontakta någon veterinär.

Vi åkte ut till Hjörnered en dag, där la jag ut några dummisar. Vi har inte tränat någon apportering alls på snart åtta veckor. Eftersom han blev så taggad av dummisarna hämtade jag dom själv igen. Jag la även ett spår i skogen med föremål. Det blev lite väl yvigt, men alla föremålen kom iaf in.

På torsdagen åkte vi upp till Bolmen där vi hyrde en liten stuga i fyra dagar. Jag älskar att vara där och jag tror att Peppar älskade det lika mycket som jag. För honom blev det en hel del bad, några spår i skogen och en av dagarna fick han hämta några dummisar. Jätte, jätte kul tyckte Peppar. Vi hittade lite kantareller, lite blåbär och plockade en del lingon. Njöt av naturen i fulla drag. Redan den sista dagen märkte jag att jag nog förkylt mig lite.

Förkylningen var inte så liten. Jag har inte varit så här förkyld på jätte länge. Så typiskt när man har semester. Vädret har också varit uruselt de senaste dagarna. Peppar börjar bli lite otålig, vilket jag märker när vi går hans kisserundor. Det har inte blivit mycket mer de senaste tre dagarna.

Jag hade anmält till MH på lördagen den 13 augusti. Eftersom vi inte hade just något Internet alls uppe i Bolmen och klubben bad om en kopia av inbetalningen för lottning för deltagandet, blev vi bortlottade eftersom jag inte kunde skicka kopian då. Lite trist eftersom det inte finns så många tillfällen för oss att deltaga. Just nu känns det dock rätt så skönt ändå eftersom jag själv inte känner mig så pigg.

I fredags fick det bli en liten eftermiddagsutflykt till Bjärehalvön och en liten, liten runda med Peppar uppe vid Hovs Hallar. Peppar njöt i fulla drag.

Ja, det är ju bara att gilla läget och försöka hitta på lite aktiviteter ändå. I går hade de lovat en sommardag, men när vi vaknade på morgonen duggade det lätt och allt var grått. Vi hade redan bestämt vad vi skulle göra, men pratade lite om vi verkligen skulle göra den utflykten när sikten inte är så bra. Vi beslutade oss för att göra utflykten ändå. 

Dagens utflykt gick till Bärenkopf (1991 möh) Vi gjorde det lite lättare genom att ta linbanan upp först. Det var iaf 500 höjdmeter som man sparade. En fin runda, inte så svår och när vädret är fint en underbar utsikt. Även om utsikten inte var så bra var det otroligt skönt att komma ut och röra sig ordentligt. På grund av det dåliga vädret har det inte blivit många vandringar i sommar.

Det börjar bli lite väl mycket och direkt deprimerande. Vädret är så ostabilt och det regnar så gott som varje dag. Idag har det regnat i stort sett hela dagen.

Igår var det skapligt på förmiddagen och väderprognosen lovade regn först på efter- middagen, så vi passade på att göra en liten vandring. Vi gick upp till ”Astenaualm” rätt så brant i ca 1 1/2 timme. (5oo höjdmeter). Astenau ligger fint, med en härlig utsikt över Inndalen. Solen sken medans vi åt lunch på terassen och precis när vi kom tillbaka till bilen igen, började det regna.

Idag ösregnade det på vår morgonpromenad, men jag stoppade ner två mindre dummies i fickorna och passade på att träna lite på morgonen. Träningen gick bra och han stoppar igen meddetsamma. Skönt! Nu i eftermiddag gick vi ut i regnet igen och tränade lite på att markera saker i ett spår, dvs att när han hittar ett visst föremål då ska lägga sig ner och vänta tills jag kommer och plockar upp föremålet och ligga kvar tills jag säger att an kan söka vidare. Föremålen tränar jag ännu inte i samband med spåret. Efter det gick jag hem med Peppar igen och la tre korta spårcirklar. Det börjar gå riktigt bra och hektisk blir han nu bara när han kommer av spåret, då blir han osäker och hektisk. Det känns riktigt bra med spåret nu och det är jätte kul.