Idag har det varit en lyckad dag 😆  Vi startade på lydnadsprovet  även om jag blev helt förskräckt när jag vaknade i morse och såg att det snöade!! Inte det bästa för Russins rygg tänkte jag. Vi körde iaf iväg eftersom de lovade finare väder. Det klarnade redan upp när vi var på väg och i Telfs där provet ägde rum sken t.o.m. solen. Det var rätt så kyligt, och det var naturligtvis blött, men det kändes riktigt bra. Vi startade fram emot elva snåret och det gick, bortsett från några mindre missar riktigt fint. Det blev ett första pris med 96 poäng av 100. Vad kul, härligt och helt underbart det känns. Min duktiga lilla Russin, vi har blivit ett så fint team, värdens bästa Russin och jag.

Efter tävlingen åkte vi vidare tillsammans med Doris och Dietmar och deras två golden och la några viltspår. Hundarna fick gå spåren efter någon timme. Russin spårade riktigt bra.  Kanske en aning för snabbt, men det gick väldigt bra ändå. Vi gick en liten runda efteråt och sen dess ligger Russin och vilar. 🙂

En gammal bild från 2009

Våga vägra facebook!

Vad svårt det har blivit!   Är man lite nyfiken, som jag är  😮  och vill hålla reda på lite vad som händer i hundvärlden har det verkligen inte blivit lätt. Det är otroligt många hemsidor som bara uppdateras någon gång och då kanske bara med ett resultat. Alla dessa härliga berättelser om jaktprov, olika träningar och utställningar och andra ”hundupplevelser”. Det har varit så kul att läsa om allt detta och det är så kul att det iaf finns några som fortfarande skriver lite.  Jag är visserligen med i facebook, men ärligt talat tycker jag att det känns lite jobbigt och vågar mig inte riktigt in i träsket. Det är så mycket andra informationer om andra saker som jag tycker är väldigt ointressant och då synd om den dyrbara tiden som ändå inte räcker till.

Här händer det ju inte alltför mycket. Inga spännande nyheter eller träningar att berätta om. All träning ligger lite på sparlåga även om jag ju har anmält till lydnadsprov i helgen. Jag vet fortfarande inte till 100% om jag startar eller inte. Det beror lite på hur vädret är. Vi får väl se.

Igår kväll när jag var ute med Russin träffade jag på en kille som också var ute med sin flat. Jag har bara sett ”Nero”, som jag fick veta att han heter, på avstånd någon gång. Nero är mycket mer flattig än vad Russin är pigg, glad och busig är en bra beskrivning. Jag frågade killen vad Neros uppfödaren hette. Det var en uppfödare som tyvärr inte är registrerad som uppfödare, alltså inte hos ÖRC eller FCI. Nåja, tyvärr finns det sådana uppfödare här. Hundarna säljs med stamtavlor och olika papper och köparen tror att det är ”riktiga” stamtavlor. Den här killen var lyckligt ovetande om detta, som verkligen är ett problem, och berättade för mig att det bara finns 27 flatcoated i hela Österrike. Jag menade då att det finns ju flera och att Russin också är en flatcoated retriever.  Ja, men din är ju brun, och av de som är svarta och långhåriga (med betoning på långhåriga)  finns det bara 27 stycken svarade han. Flatten är visserligen inte så vanlig som i Sverige, men så ovanligen är den inte.

Russins rygg är bättre och det går bra utan smärttabletter. Det är lite svårt det där, att veta om man gör rätt eller inte. Hur ont har hon utan? Jag vill naturligtvis inte att hon ska behöva ha ont, men samtidigt blir hon lite påverkad av tabletterna verkar det som. Lite tröttare och slappare helt enkelt.  Igår fick hon massage och det var många muskler som var hårda. Vi går nu en gång i månaden och det verkar som om det är tillräckligt.

Snön försvann snabbt igen tack och lov. Längre upp kom det ca 40 cm, mycket är borta även där, men bergstopparna lyser vita. På fredag har vi lydnadsträning igen. Det ska bli kul med lite träning och den 8. eller 9. oktober har jag anmält till tävling BGH 3. Spännande!

Tittade precis ut genom fönstret och vad ser jag?   DET SNÖAR!!!!

Hösten kom över natten. I lördags var det fortfarande varmt och soligt. Alla gick omkring med t-shirt, shorts och sommarklänningar. Vi har haft underbara dagar de senaste veckorna med ett fantastiskt sommarväder. I går kom då regnet. Det öste ner hela söndagen och nu i natt har det blivit kallt också. När jag kom till Innsbruck nu i morse såg jag en bil som hade 10 cm snö på taket. Alla bilar som kör på vägar som ligger högre  upp måste ha snökedjor på däcken.  Även på motorvägen som går över Brennerpasset till Italien.

Annars har det varit lite tråkiga dagar. Vi har varit iväg på två begravningar och Russin har inte heller mått så bra. När den första begravningen var så passade Arthurs syskonbarn Russin. Vi tyckte väl att det var bra så behövde hon inte sitta i bilen vilket iof inte är så farligt, men nu blev det så. Russin har alltid haft och har fortfarande stora problem med att vara ensam, men barnen hade lekt med henne så det hade gått bra. Tyvärr hade de kastat pinnar i nästan hela tiden och Russin tyckte det var jätteroligt och barnen med, men Russins rygg tålde naturligtvis inte det. Hon kunde knappt gå på kvällen och har haft väldigt ont. Nu börjar det bli bra igen, men hon verkar lite låg fortfarande och tar det själv väldigt lugnt. I dag provar jag utan smärttabletter, men har en med i handväskan om jag märker att det skulle behövas. Jag själv tycker naturligtvis att det hela känns mycket jobbigt och är så ledsen över att situationen är som den är.

Länge funderade vi i morse om vi skulle åka iväg och titta eller inte. Eftersom vi ändå inte hade något speciellt för oss, så stack vi iväg. Det är ungefär 1 1/2 timmes bilkörning dit, och omgivningarna är helt otroligt vackra. I våras hade jag tänkt att starta själv, men …. och visst känns det lite trist att inte ha en hund som man kan starta. Nåja, Birgitta Staflund-Wiberg var ju där och dömde och det var kul att träffa henne igen och som vanligt var det härligt att se hundarnas arbete.

Cool Marker`s Dalila som även vann Elitklassen och blev JUDGES`CHOICE Workingtest Lech

I fredags var vi iväg och tränade lydnad igen. Det var ”lagom” varmt och allt gick så bra. Allt bara flöt på och Russin var pigg och uppmärksam. Det är så härligt när känslan kommer att man är ett team och att vi båda försöker göra vårat bästa. Vi fick beröm av tränaren som tyckte att det såg jättefint ut  😆

I lördags var det återigen en underbar sensommardag så vi stack i väg någorlunda tidigt till ”Lunstkopf” . Tyvärr blev det nästan lite väl varmt och det blev rätt jobbigt för oss alla tre. Tack och lov hade vi tillräckligt med vatten med oss. Solen gassade på otroligt och först när vi kom upp till toppen blåste det lite. Naturligtvis var det en fin utsikt och vi njöt av den ca. en timme innan vi begav oss nerför igen. Det blev en rätt så lång tur och jag var lite orolig för hur Russin skulle klara av det hela. Tack och lov har vi inte märkt något att hon har ont så det känns härligt. Hon är bara lite trött, men det är Arthur och jag oxå.

Några bilder blev det naturligtvis också

Utsikt från Lunstkopf - berget i mitten som är lite skogsgrön är Bärenkopf där Russin och jag var förra veckan

Russin på Lunstkopf

Utsikt mot Karwendel

Arthur och Russin Lunstkopf

Det blev lite träning igår kväll igen. Först ett kort litet spår för att få Russin på spåret igen. Det har varit lite vimsigt de sista gångerna. Efter det körde vi ett kort lydnadspass där jag la fokuset på mig själv och hur jag belönar. Russin var så duktig och ivrig. Sådana dagar tror jag att vi kunnat gå hur långt som helst med lydnaden. Jag skulle kunna krama om henne med tusen kramar när hon är så go och duktig. Tyvärr så gillar hon ju inte att bli kramad 😦

Efter en vecka med extrem värme kom äntligen regnet i lördags. Egentligen typiskt att det kommer just den dagen man har ledigt, men då kunde man iaf få olika saker uträttade.

I fredags skulle vi egentligen träna lydnad, men det ställdes in eftersom det var 33° och det blåste otroligt. Egentligen är jag inte speciellt känslig när det gäller värme, men förra veckan och speciellt i fredags var det otroligt ansträngande. På jobbet mätte vi under veckan 30° så koncentrationen var inte på topp kan man väl säga. Naturligtvis tycker Russin också det är jobbigt när det är så varmt. Ligger och flåsar hela dagen stackaren.

I lördags kom alltså den efterlängate kallfronten och med ett slag sjönk termometern med 15°. Regnet öste ner i princip hela dagen, men fram på kvällen upphörde det och Russin och jag fick ihop en rätt så bra lydnadsträning på tu man hand. Igår sken solen från in klarblå himmel igen, men det var ”bara” härliga 12° på förmiddagen. Russin och jag stack iväg på en dagsvandring och Arthur gjorde en dagsutflykt på cykeln. Det var en underbar vandring, rätt så lång och med underbara vyer. Egentligen var det lite väl långt för Russin med tanke på hennes rygg. Under själva vandringen märkte jag ingenting alls men  jag märkte det  straxt efter det vi kom hem så hon fick en smärtstillande med en gång och i morse ytterligare en.  Det känns naturligtvis lite jobbigt och samvetet gnager lite, men samtidigt känner jag att jag inte ska bry mig så mycket som jag gör. Här kommer iaf några bilder från en härlig söndag i alperna. Fler bilder finns under fliken bilder.

Utsikt från Bärenkopf üver Achensee

Utsikt mot Karwendel

Russin

Utsikt från Bärenkopf Achensee

På väg tillbaka mot Bärenhütte