Träningen i fredags och idag har verkligen varit ”feel good” träning och det är så jag hoppas att det ska fortsätta. Mycket fotgående, steadyness och memory övningar. Peppar är jag nöjd med, tramsar inte så mycket och därmed blir allt så mycket roligare. Feel good för både Peppar och mig.
I våras fick Arthur ett meddelande att han vunnit två övernattningar för två personer i ett fyrstjärnigt hotell i Kaprun inklusive Liftkort till glaciären. I helgen löste vi in hotellvinsten. Riktigt mysigt var det och hotellet var naturligtvis väldigt fint. Det enda som vi var tvungna att betala var hundens övernattning och den var inte så billig. Per natt 12 € .
På resan till Kaprun körde vi över Fiberbrunn, gick en härlig promenad med Peppar i Hochfilzen där han kunde springa omkring så mycket han ville och åt en väldigt god lätt och dyr måltid i Leogang bei Kirchenwirt och sen körde vi till Kaprun och hotellet där.
Nästa dag efter en riktig lång morgonpromenad med Peppar och en härlig frukost gick vi runt Zeller See. Så vackert det var! Rundan runt sjön är drygt 13 km så det kändes faktiskt rätt så skönt att komma till bilen igen. Vi åt en god lunch i Zell am See och kom tillbaka till hotellet sent på eftermiddagen.
Grand Hotel i Zell am See
Zeller See
Vy mot Zell am See och Kitzsteinhorn
Vy från östra sidan om sjön Kitzsteinhorn
Idag var det dax att köra hem igen. Vädret var fantastiskt fint och riktigt varmt. Härligt! Vi körde nu över Gerlos och gick en runda med Peppar som fick busa av sig ordentligt där.
Peppar står fint, Gerlos Durlassboden Stausee
Nu känns det bättre igen. Vi har pratat mycket om Peppar, Arthur och jag, om hur han är och att vi trots allt gjort stora framsteg sedan vi kom hem från semestern. Även om jag tycker att vi har haft en rätt så strukturerad träning, kommer jag göra det ännu mer strukturerat, ge honom tid och börja om med mycket från början. Denna veckans fokus är att sitta kvar ensam även när jag försvinner i mellanåt. Sitt är sitt!
I lördags var vi i väg och tittade på en Workingtest i Tyskland. Området ligger precis vid gränsen och det var alltså inte så långt för oss att köra. Eftersom vi kom först på eftermiddagen blev det bara den öppna- och elitklassen jag tittade på. Jag tyckte det verkade att vara väldigt svåra övningar och det var det nog eftersom det av 30 startande bara var 9 som inte nollade. Peppar som delvis var med och tittade var otroligt nervös. Han skruvar upp sig något helt otroligt och nervositeten slår sig på magen.
I går hade jag anmält oss till retrieverklubbens träning. Jag var beredd på det värsta och det var det också och lite till. Vi var bara tre i gruppen och det var egentligen bara basics, som fotgående och att sitta kvar. Det var alltså inga dummies som kastades som skulle kunna jaga upp hundarna. Peppar blev alldeles för nervös med de andra hundarna i närheten. Fotgåendet var en enda stor katastrof och dessutom var han tvungen att klia sig hela tiden. Att sitta kvar var inte heller lätt, det var roligare att försöka att dra igång de andra. Lite allmänt stökig och bråkig. Nä, detta kändes allt annat än bra. De andra gjorde dessutom ett närsök med en tennisboll. Peppar och jag försökte inte detta, eftersom jag redan visste att han skulle sticka iväg med tennisbollen så fort han hittade den. Jag är otroligt besviken på mig själv och även på min hund. För tillfället känns det inte alls bra och det är just nu allt ett stort frågetecken om hur detta ska se ut i framtiden. 😦 Det känns som om jag förlorat nycklarna till Peppar. Egentligen är det bara till att sätta igång att leta och försöka komma ihåg var det var jag förlorade dom. Tyvärr var det nog väldigt tidigt!
Peppar 9w
I fredags snubblade jag till, försökte att intre falla över Peppar, höll kopplet i den högra handen, såg när jag föll, att kopplet med höger ringfinger drog åt andra hållet. Ringfingret gjorde väldigt ont med en gång. Jag försökte att vara lugn själv, Peppar var det naturligtvis inte, men jag fick honom att sätta sig. Jag började känna mig lite svag och lite konstig, men jag tog mig några klunkar vatten ur Peppars vattenflaska och gick tillbaka till bilen. Handen, men mest fingret, gjorde väldigt ont, men tack och lov har vi automatisk växellåda på bilen och jag klarade av att köra till sjukhuset i Hall. Där blev det röntgen och undersökning och naturligtvis var fingret brutet. Nu har jag en skena som stöd, som jag hoppas kommer bort i morgon. Då blir det nämligen återbesök på sjukhuset. Hoppas att jag får något mindre så att jag kan använda handen lite mer.
I helgen var vi återigen i Matrei, det blev lite träning med Peppar. Arthur filmade en apport med mobilen. Apporten innan hamnade i vattnet och flöt iväg ( tack och lov fastnade den i en virvel och vi kunde bärga dummisen). Det är nog därför som han simmar medströms ett tag i filmen. Det blev en avancerad apport som bortsett från att det var alldeles för svårt och en avlämning som inte var som det skulle är jag otroligt nöjd med honom. Han jobbade himla bra och gav minsann inte upp. Titta själva 🙂
I dag gjorde vi en liten söndagsutflykt dvs sightseeing. Vi körde ner till Sterzing som ligger i Sydtirolen (Italien) över Jaufenpasset vidare till Merano och upp till Reschensee och sen till Österrike Nauders och hem till Wattens. Det var mycket bilåkning, men vackert var det och kul var det att få se lite nytt. Vi hade till och med tur med vädret för i Italien sken solen. Härligt även om det var lite kyligt i luften.
Efter en väldigt god lunch i söndags vid Berglsteiner see åkte vi vidare till Brandenberg för att gå upp till Voldöpper Spitz. Det är en lite kortare vandring på drygt 11/2 h och där uppe har man en fantastisk utsikt över Inndalen. Vi har varit där flera gånger, men det var första gången för Peppar. Vi hade honom lös nästan hela tiden och han skötte sig väldigt bra. Det är helt otroligt mycket spring i benen och han hoppar omkring som en liten killing i emellanåt ❤
Idag klockan 16:00 hade vi tid hos veterinären för att röntga Peppar. Jag var faktiskt rätt så nervös, tänk om det ändå är något som inte är som det ska vara. Tack och lov var allt jätte fint HD A och allt annat, även tänderna, var utan anmärkning. Det känns jätte härligt!!!
I går var jag med som funkis dvs Stewart på Workingtesten i Praxmar. Praxmar ligger väldigt vackert på 1694 möH, ett fint område, men brant och det var nog rätt så jobbigt för teamen att gå från station 5 till station 1. Det var många som var väldigt andfådda när det kom upp till oss. Naturligtvis fick de pusta ut innan starten, men visst såg man på en del att de inte var så vältränade ;-). Efter flera veckor med underbart väder har det blivit omslag och det var rätt kallt och regn. Jag var stewart till domaren Guy Matter från Schweiz. Det var en väldigt rolig och härlig dag och jag fick se många duktiga hundar i nybörjarklassen. Här är även en länk till ett fotoalbum av Brigitte Kaltenböck Workingtest Praxmar Samstag
Station 1
Nu har jag varit väldigt slarvig med uppdateringarna, men det är sommar och jag har inte haft så stor lust att sitta framför datorn. Visst har det hänt en del och det finns en del att berätta så jag får väl göra en liten sammanfattning om allt som hänt sedan jag skrev sista gången. Det blir alltså ett väldigt långt inlägg!!
Helgen efter jag skrev sist var vi återigen hos svärföräldrarna och på söndagen blev det en tur till Innergeschlöss. Alltid lika vackert!
Det var med blandade känslor vi åkte upp till Sverige på semester den 2.8. Eftersom det hade varit så otroligt varmt här hela Juli tyckte jag det skulle vara skönt att komma upp till Sverige och de mer moderata temperaturerna, men samtidigt hade det ju varit en otroligt dålig sommar där uppe, kallt och regnigt, och det ville jag ju inte ha. Vilken tur vi hade! solen och värmen kom till Sverige samma dag som vi kom dit och vi fick en underbar svensk sommarsemester. Det var så härligt att vara hemma, men på grund av olika omständigheter var det skönt att komma tillbaka till Österrike igen. När vi var hemma i Sverige passade vi naturligtvis även på att titta lite på flatmästerskapet. Så kul att träffa och se alla dessa flattar även om det inte alls blev som jag tänkt mig. Tyvärr blev det inte mycket tillfälle att se flattarna i arbete och jag hann inte heller att säga hej till alla som jag hade tänkt att jag så gärna hade velat heja på. Det är ju egentligen helt otroligt att kunna samla ihop så många flattar på en helg, men jag personligen tycker kanske att det vore bättre med en kvalifikation och ett mästerskap med mindre hundar. Det är ju mer lättrott då, men det är inte mitt problem.
Vi var även iväg och tränade hos Birgitta i Moheda. Hade så gärna haft träning vid två tillfällen, men det blev inte så utan en dubbeltimme istället. Tack och lov fick jag iaf en träning och det är så väl behövligt. Peppar var ofta omöjlig under semestern och ofta känns det som om jag helst vill sälja honom. Det är verkligen en kille som behöver regler och en stark förare. Vi står och stampar på samma ställe och kommer inte alls vidare med träningen. Jag känner mig så värdelös som hundförare och har egentligen tappat lusten till all hundträning. Peppar fick sig en ordentlig avhyvling och det var nog rätt så bra, bra för oss båda. Jag ska inte vara så rädd för att ta i och säga ifrån när det är något som inte passar och Peppar får inte uppföra sig som han vill och spela clown hela tiden. Det har blivit en helt ny situation mellan Peppar och mig och för tillfället går det faktiskt rätt så bra, men det är jäkligt mycket träning och en hel del bråk. Jag koncentrerar mig helt på den jaktliga träningen, ingen lydnad och inga spår. Det viktigaste och det vi tränar mest på är att det är till mig han ska för att lämna av dummyn. Han får inte springa förbi eller vända om precis framför. Att det ska vara så svårt för honom. Jag tycker iaf att det går lite bättre och hoppas dvs vi ska få till det.
När vi kom tillbaka hit var det otroligt varmt igen. Helgen därpå åkte vi till Matrei. Vi gick en runda på lördagen och tränade lite med dummies. Peppar var rätt så duktig – bortsett från avlämningarna då, men tyvärr såg vi inte att det var en gammal taggtråd i ett vattenhål. Vi såg det först när Peppar var där och efteråt såg vi att han hade ett rätt djupt sår i ena frambenet. Vi plåstrade om honom och trodde att vi inte skulle behöva ta kontakt med veterinären. På fredagen efter, alltså knappt en vecka efteråt så såg det inte så bra ut så jag körde iväg med honom till veterinären. Där blev det bedövningsspruta, ordentlig rengöring och lite skrap så det började blöda för att därefter klamra ihop det hela ordentligt. Förband och antibiotika naturligtvis. Idag ser det jätte fint ut och klamrarna ska vi peta bort på söndag.
Förra helgen var vi i väg och vandrade igen. Det var otroligt varmt och det blev inte så långt. Härligt och vackert var det iaf.
Flatcoat i vått och torrt 