I lördags var vi i väg och tittade på en Workingtest i Tyskland. Området ligger precis vid gränsen och det var alltså inte så långt för oss att köra. Eftersom vi kom först på eftermiddagen blev det bara den öppna- och elitklassen jag tittade på. Jag tyckte det verkade att vara väldigt svåra övningar och det var det nog eftersom det av 30 startande bara var 9 som inte nollade.  Peppar som delvis var med och tittade var otroligt nervös. Han skruvar upp sig något helt otroligt och nervositeten slår sig på magen.

I går hade jag anmält oss till retrieverklubbens träning. Jag var beredd på det värsta och det var det också och lite till.  Vi var bara tre i gruppen och det var egentligen bara basics, som fotgående och att sitta kvar. Det var alltså inga dummies som kastades som skulle kunna jaga upp hundarna. Peppar blev alldeles för nervös med de andra hundarna i närheten. Fotgåendet var en enda stor katastrof och dessutom var han tvungen att klia sig hela tiden. Att sitta kvar var inte heller lätt, det var roligare att försöka att dra igång de andra. Lite allmänt stökig och bråkig. Nä, detta kändes allt annat än bra. De andra gjorde dessutom ett närsök med en tennisboll. Peppar och jag försökte inte detta, eftersom jag redan visste att han skulle sticka iväg med tennisbollen så fort han hittade den. Jag är otroligt besviken på mig själv och även på min hund. För tillfället känns det inte alls bra och det är just nu allt ett stort frågetecken om hur detta ska se ut i framtiden. 😦 Det känns som om jag förlorat nycklarna till Peppar. Egentligen är  det bara till att sätta igång att leta och försöka komma ihåg var det var jag förlorade dom. Tyvärr var det nog väldigt tidigt!

Peppar 9w