Tänk att lille Peppar redan är tre år. Tiden går så otroligt snabbt. Egentligen var det ju inte så länge sedan jag satt i flygplanet mellan Göteborg och München med en liten väska med en liten sovande valp mellan fötterna. Väl hemma i Wattens travade han in i vår lägenhet som om han hade varit där flera gånger innan. När det var dax för hans mat och jag ställde mig i köket började han skälla för att jag inte var snabb nog. Jag blev helt paff, Russin som nästan aldrig skällde, att hon överhuvudtaget kunde skälla hörde jag först efter ungefär ett halvår då hon tyckte att dammsugaren på jobbet var jätteläskig. Nu skällde Peppar för att han inte fick maten med en gång. Då gjorde jag nog det enda rätta, för jag ställde ifrån mig maten med en gång tog tag i honom, gick ut från köket och stängde dörren. Nu var det Peppar som blev helt paff, efter tio minuter gick vi in i köket igen jag gjorde hans mat färdig och nu var det helt tyst.

Peppar är en underbar liten kille, men jag tycker att han även är väldigt svår. Han är lyhörd, men samtidigt väldigt, väldigt självständig, i omgivningar som han inte känner går han väldigt fort upp i varv och blir väldigt stressad och börjar gärna även skälla, för att annars vara väldigt lugn och fokuserad. Han är otroligt impulsiv på gott och ont. Han tvekar inte en sekund att ta upp en dummy eller en fågel, men kan även helt plötligt sticka iväg om det är något som han uppmärksammar. Vi har tränat väldigt mycket impulskontroll, men kanske ändå för lite. När vi tränar dummy kan han gnälla lite i början och det kommer även ett och annat startljud, men det börjar faktiskt bli lite bättre. Han är otroligt snabb och med en style som är en fröjd att se, hans sök är fantastiskt och han räds inget, ska det hämtas en dummy då kvittar det vilka hinder som är på vägen, snår och staket bara igenom och hopp över.

Det svåra med honom är att han vill för mycket, han vill ha koll på allt och har då svårt att koncentrera sig och att han är för snabb dvs att jag är för långsam. Jag hinner inte med när han gör något dumt och det vet han naturligtvis. Det har varit tre väldigt jobbiga år, många gånger har jag velat ge upp och jag har fortfarande sådana dagar där jag känner att jag inte riktigt orkar med honom och hans idéer. Samtidigt känner jag mig väldigt stolt över att vi har kommit så långt som vi har kommit. Jag drömmer om att vi ska kunna starta på ett Workingtest och ibland tror jag faktiskt att vi kommer att kunna få till det. Om inte, har han iaf lärt mig otroligt mycket och han är en otroligt bra arbetshund som med en mer erfaren hundförare skulle kunna gå hur långt som helst.

För övrigt är han en gosig, mysig, härlig och fin liten kille med sina 57,5 cm och 25kg. Jag är så glad att han hamnade hos oss ❤

Peppar 9w

Förra veckan fick jag ett meddelande av Susi att hon ordnade ett prov nästa fredag. Det kändes nästan lite nervöst eftersom Peppar och jag inte har tränat så där väldigt mycket lydnad den sista tiden och om vi har tränat har det blivit lite mer med apporten och rutan. Nu är det ju så att vi kan ju egentligen kan allt som är i BGH1 men ändå. Det som egentligen som vanligt alltid känns nervöst med Peppar är väl det som vi har träna minst och det är att när det helt plötligt kommer in fyra personer på tävlingsplanen för att bilda en grupp som vi ska gå igenom två gånger och att det ligger en annan hund på planen. Nu fick jag till två träningar hos Susi under veckan för att göra två tävlingsträningar. Peppar var egentligen helt cool och brydde sig inte alls!? Så idag var det då dax. Jag var lite nervös, men inte sådär jättemycket för jag vet vad vi kan. Peppar gick jättefint och han var med mig stort sett hela tiden. Så kom då sitt övningen, jag vrider aldrig på huvudet annars, för att kolla om hunden verkligen sitter, men idag gjorde jag det så där rök ju en poäng. Peppar vred på huvudet när jag började att gå tillbaka och fokuserade hunden som gjorde sitt läggande och när Peppar gör det vet jag att nu blir det farligt, då kan han helt plötsligt sticka iväg till den andra hunden så jag klämde till med ett kommando igen och han blev tack och lov, sittande. Här rök naturligtvis ytterligare två poäng. Jag är ändå otroligt nöjd och glad över att vi klarade av det denna gången och att även Peppar höll ihop. Det kändes även väldigt fint att få fin bedömning på fotarbetet med och utan koppel. Det blev 94 Poäng av 100 och ett andrapris. Jiippiie! Vi kanske kan bli ett riktigt bra team så småningom min Peppar och jag 😍

Idag gjorde vi en härlig vandring. Vi startade på parkeringsplatsen i Obernberg och följde först grusvägen upp förbi Kastenalm och efter ytterligare två kurvor började stigen upp mot Lichtsee. Här blev det även lite brantare men inte alls farligt och snart var vi uppe vid sjön. Vi fikade lite och njöt av utsikten, men eftersom det var lite blåsigt vid sjön gick vi ner lite och hittade ett vindskyddad ställe där vi njöt lite ytterligare av den fina utsikten innan vi begav oss neråt igen. En lätt och fin nästan för kort vandring.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag var det dax för träning med Barbara igen. Det var ett tag sen sist och vi har tränat en del, mycket att gå fot och att inte byta dummy. Förra gången vi tränade var jag väldigt nöjd med Peppar. Barbara tog visserligen över precis i början, men sen gick han riktigt fint, då var även Martina med Chili med och även Chili jobbade väldigt fint. Alla våra hundar var snabba och ivriga på att jobba och jag var väldigt nöjd och glad. Detta var helgen före vår semester. Idag var jag inte alls nöjd med honom. Han var helt enkelt väldigt olydig, lyssnade inte alls på pipan och mina tecken. Här tog Barbara över eftersom jag inte fick grepp på det och sedan visste både han och jag hur vi skulle göra för att få det att fungera. Nu får vi ta tag på vår stoppsignal igen och mer teckenträning (som annars brukar fungera riktigt bra). Kul var det ändå och jag ser fram emot nästa träning.

Martina med Chili och jag med Peppar

Fina Imala 7 månader

Straxt före vår Sverigesemester var vi iväg med Peppar för blodprov igen och redan kvällen innan vi åkte fick vi resultaten. Njurvärdet var återigen precis vid den övre gränsen, cortisolvärdet över gränsen. Veterinären tyckte att vi skulle kolla njurarna för säkerhets skull. Redan före och under vår semester tyckte jag att Peppar väldigt snabbt blev uttröttad, redan efter några dummiesar kan han se helt färdig ut och till och med lägga sig ner när han är på väg in med dummyn, på nätterna flåsar han och går omkring från det ena stället till det andra. Det känns som om han är väldigt orolig. Nu har vi gjort ultraljud på allt inkl hjärta och allt är bra, vi gjorde dessutom ett avföringsprov för att kolla att han inte har några parasiter inkl. Lungmask. Allt var tack och lov negativt. Nu avvaktar vi ytterligare tre – fyra månader och gör återigen ett blodprov.

Så var årets höjdpunkt förbi igen. Vår Sverigesemester! Vi la den väldigt tidigt i år eftersom Alice, mitt gudbarn och systerdotter, hade bjudit in oss till sin studentfest och det ville vi ju gärna vara med på. Alice var så fin och det var så roligt att vara med att fira dagen.

Annars tillbringade vi den mesta tiden med Mamma i Laholm. Det märks att hon börjar bli gammal, hon blir ju 90 år i oktober så det är ju inte så konstigt. Det är mycket som måste göras både i trädgården och inomhus så vi är sysselsatta. Vi försökte att fixa allt på förmiddagarna och så gjorde vi lite annat på eftermiddagarna. Sen hyrde vi Lillebo i Bolmen för fyra dagar och det var som vanligt helt underbart. Där trivs vi helt enkelt bäst. Tyvärr var vädret inte optimalt, men vi fick några fina dagar iaf.

Härlig vandring från Maurach am Achensee över Buchauernalm und Hubersteig med underbar utsikt över Achensee och omgivning. Uppe på Ebner Joch 1957möh fikade vi. Inte var vi ensamma precis, det var många som hade samma idé som vi. Tillbaka gick vi över Astenau Alm och hade tänkt att ta en kopp kaffe där, men alla borden var redan upptagna så vi gick tillbaka till bilen och drack kaffe och åt upp den goda rabarberkakan som jag gjorde i fredags ute på vår terass 😌

Hubersteig

Utsikt mot Achensee

Ja, det var vad jag fick höra idag på vår debut i obedience. Peppar hade iaf kul. Under gruppmomentet valde han att hälsa på en annan hund, han valde att stå istället för lägga sig under läggande under gång och apporterade en av konerna i rutan. Ja poängen blev ju därefter, ett tredje pris med 193 poäng. Jag är egentligen jäkligt less på det hela, charmade visserligen publiken med sina hyss men det var väl allt. Peppar är duktig, men jag är visst inte kapabel att föra honom.

Nu får vi se vad vi ska göra framöver.

Ja, den frågan hade jag gärna velat få svar på. Det blev inget resultat alls på provet idag eftersom Peppar valde att sticka iväg till den andra hunden under ”sättande under gång”. Stämningen med många människor och några hundar gjorde att Peppar blev väldigt nervös och jag inte fick den fina kontakten med honom som jag haft under senaste tidens träningar. En del tyckte jag gick riktigt bra, men det var inte alls som det brukar vara. Det känns naturligtvis rätt så deprimerande och det är ingen bra känsla att aldrig kunna lita på honom.

Efter provet gick vi en runda utmed floden Inn, vilket Peppar verkligen uppskattade.

Efter en god och gemytlig frukost ute i trädgården lämnade vi våran mysiga vistelse i Gardone. Här skulle jag gärna vilja bo igen och gärna ett par dagar. Vi körde förbi Salo, utmed södra delen av Gardasjön och sedan vidare norrut. Här var det fullt överallt, mycket folk, mycket trafik. Därför gick mycket tid åt för att överhuvudtaget komma vidare. Det var ”stop and go” , vi hade naturligtvis tid att titta lite mer åt höger och vänster, men vi hade hellre velat stanna någonstans och gå en runda, nu räckte tyvärr inte tiden till. Vi körde förbi Lazise, Bardolino, och först när vi kört förbi Garda var det mindre trafik och vi kunde njuta av allt det vackra. Vi stannade till i Nago-Torbole och tog oss en sen lunch och Peppar fick äntligen sträcka på benen lite. Sen var det dax att köra vidare hemåt igen. Det var mindre trafik på motorvägen och resan tillbaka till Wattens gick bra.

Även om det var en värdigt fin utflykt blev det tyvärr lite för mycket bilåkning och Peppar var väldigt nervös. Peppar, har vi upptäckt, blir väldigt nervös vid miljöbyte. Varje ny ort betyder stress och det är naturligtvis jobbigt för oss alla. Men det är kanske  också något man ska träna på 😉