Det känns väldigt ledsamt när bästisen Russin inte mår bra. Vi har nu återigen haft några dagar med smärta i ryggen. Spondylosen visar sin onda sida. Nu är det bättre igen, förmodligen med hjälp av smärtstillande, jag vet inte. Hon vill iaf själv träna igen, så vi grejar lite smått med lydnaden och spår. I lördags morse hade vi ju lydnads träning och då märkte jag att hon var riktigt låg. Tränaren sa visserligen att det såg väldigt snyggt ut, men jag kände att Russin inte riktigt var med mig och det var inte mycket fart. Efter träningen verkade hon helt slut och sen låg hon egentligen hela tiden. Nu började jag tänka lite mer och kom på att hon hade haft problem i fredags morse när vi steg upp. Jag tror jag har börjat att fördränga vissa saker. Eftersom jag inte var hemma på fredag eftermiddag och kvällen vet jag inte riktigt hur hon har varit.  I lördags på lunchen blev det bara en liten kisse-runda och lite senare såg jag att hon hade problem med att resa sig och att hon sedan bara stod på golvet, kutryggad och såg förtvivlad ut. Det blev smärtstillande på en gång och vila resten av dagen och hela söndagen.

Det kommer naturligtvis många tankar och det känns minst sagt rätt så hopplöst. Vi avvaktar och ser.

Jag läste att det planeras en tredje kull med en syster till Russin och det gör mig också lite deppig. Russin har visserligen ett underbart väsen, men hon och ytterligare iaf två  syskon har problem med ryggen och det finns även andra sjukdomar, så när man vet det så tycker man det är konstigt att man går vidare när det finns så otroligt många friska, fina och duktiga tikar. Jag hoppas verkligen att jag nästa gång får en frisk hund.

Jag önskar att jag hade en frisk och glad hund …

Nu har äntligen all snö tinat bort på åkrarna. Det har gått väldigt fort de sista dagarna, regn och värme har hjälpt till. Naturligtvis är det rätt så blött och geggigt, men vad gör det? Igår kväll gick jag iväg och la ett spår till Russin. Det var det andra spåret på barmark sedan mitten av december. Det första gick jag redan i lördags hos svärföräldrarna, men det gick så otroligt dåligt så det har jag raderat ut ur minnet. Nu var jag riktigt spänd på hur det skulle gå. Det hade redan börjat skymma lite. Redan vid starten tänkte jag, idag är det helt annorlunda, den undersöktes rätt så noga och sedan tuffade hon på och gick riktigt bra. Det var någon vinkel som inte riktigt blev som den skulle, men hon hittade själv snart rätt igen. Hon hade ett bra tempo och föremålen markerade hon riktigt fint, så det kändes himla bra.

Lydnadsträningen sätter igång på lördag igen, det ska bli så roligt och om allt går som det ska blir det tävling till påsk!

Apportering April 2010

I morse packade jag ihop ryggsäcken och så stack Russin och jag upp till Walderalm. Sol och snö i mängder och härlig varmt. En underbar dag!

Igår morse, dvs säga 05:20 gick tåget till Wien. Eftersom jag behövde ett nytt pass och passet jag har redan gått ut, var jag tvungen att fixa det i Wien. Vi svenskar utomlands har förr alltid kunnat göra det på konsulatet, men nu måste det göras på ambassaden. Så nu åkte vi dit och Arthur och Russin var med som sällskap. Resan tar ung 4,5 timme med snabbtåget och det var riktigt smidigt, sen blev det tunnelbanan i Wien till Ambassaden. När vi var där fick jag reda på att de hade problem med datan i Sverige, så det gick för tillfället inte att göra någonting.  Vi var några stycken som var där och alla hade vi en längre resa bakom oss. Det kändes lite nervöst, för tänk om de inte skulle få igång det. Efter en tre kvart gick allt igång igen så vi kunde pusta ut. Allt blev avklarat och sen gick vi omkring och tittade på vackra Wien.

Stefanskyrkan

Vädret var fint, men det blåste ordentligt. Först blev det besök på Stefansplatz där vi naturligtvis tittade på Stefansdomen, en god Lunch på en trevlig liten resturang bredvid Peterskyrkan, sen blev det Hofburg, Volksgarten, Votivkyrkan, Neues Rathaus. Vi hann att se jättemycket, men naturligtvis det mesta bara utifrån eftersom vi inte kunde gå in med Russin. Det var fint ändå, men ansträngande. Det blev en dyr kopp kaffe på Cafe Lantmann och sen gick vi långsamt mot stationen igen. Tåget skulle gå kl 19:14. På väg till stationen träffade vi trevliga Barbara Aumann som är Flatcoatedretriever uppfödare här i Österrike. Hon kom med två flattar varav den ena var den dräktiga tiken Ally (ÖJCH ÖCH Ally McBeal Flat-XP) Det är spännande kull! Pappan till de kommande valparna är ”FTW Rondix Woodcock at Hawksthorn” och Ally har också en fin stamtavla. Om det är någon som är lite mer intresserad så är länken till hennes sida här: FLAT-XP Det var iaf väldigt roligt att träffas även om det naturligtvis blev väldigt kort. Sen tog vi alltså tåget hem och var hemma vid tolvsnåret och somnade tror jag med en gång!

Turisterna

Vakthunden i Hofburg

Theseustemplet

Neues Rathaus

Uppgången till Parlamentet

Det börjar väl bli dax för ett par rader även om det inte finns något speciellt att berätta. Det går inte så bra att spåra i snön eftersom man sjunker ner så mycket och nu har jag tänkt så smått på att prova på med spår på asfalt. Beställde boken ”Spårhunden och lukterna” och blev riktigt inspirerad, men tänkte då att så fel jag har börjat. Ja det blir något till helgen kanske. Igår var jag nere i garaget och tränade lite lydnad. russin var riktigt taggad och det var så kul. Vad jag längtar till att sätta igång igen med olika träningar.

I tisdags var det ju ”karnevalstisdag” eller vad man nu kallar det ”hemma” i Sverige. Vi behövde bara jobba till 14:00 och sen kunde vi gå hem. Eftersom vädret var så fint beslutade vi oss för att snabbt packa ihop och gå en tur med skidorna. Ett underbart väder och nästan lite vår i luften. Russin tyckte naturligtvis också att det var härligt. Arthur hade med sin lilla kamera och här kommer några bilder. Ha det bra tills nästa gång!

Skitour Hausstatt

Hausstatt utsikt Inndalen

Hausstatt - Utsikt Stanserjoch

Hausstatt - Gilfert i bakgrunden

Russin

Vi har det bara bra även om det är kallt här också. Igår på förmiddagen hade vi -17° och det känns i kinderna minsann. VI hittar inte på något speciellt, vi gör våra promenader och packar in oss ordentligt.

Här är några bilder från dagens promenad. Det var bara Russin och jag för Arthur vågade sig iväg nu i eftermiddag för att åka skidor.

Russin flyger

Russin och jag

I fredags la jag ett spår och det gick bra att lägga det, men att gå det var värre. Det var ju -10° . Jag trodde att jag skulle frysa sönder fingrarna. Russin spårade visserligen riktigt bra och markerade också allt perfekt, men för mig var det hemskt och jag lovade mig själv att aldrig, aldrig lägga spår när det är så kallt.

Förra fredagen var vi iväg med Susi, Doris och Claudia och spårade. Det var precis lagom kallt och solen sken från en härligt blå himmel. Otroligt vackert var det och även spåret gick bra, så jag åkte hem nöjd och belåten. Förra söndagen var vi och åkte kälke. Det var vandring först uppför ung. 6km och det tog 1 3/4 h. Sen fikade vi lite innan vi åkte tillbaka på våra kälkar igen.

Nonsalm

Vi har ju fått ordentligt med snö i år och bortsett från att det kanske inte är det bästa för hundträningen så är det härligt med en riktig vinter. Mot slutet av veckan dvs på torsdagen kunde man gå på snön utan att sjunka ner till knäna och då kändes det bra. Det blir väldigt tråkigt om man bara kan gå på vägarna. I fredags la jag årets första spår till Russin. Det var ca 600 steg, många vinklar och spetsvinklar, och tre föremål. Hon lämnade spåret för ett kontrollera ett hål och lite senare var det något stort brunt löv som låg på snön som väckte hennes intresse, men annars spårade hon riktigt bra och markerade föremålen perfekt. Det kändes riktigt bra. I går gick jag ytterligare ett som var ca 800 steg, flera vinklar och spetsvinklar och störning av spåret från fredagen som jag korsade två gånger och tre föremål. Hon lämnade inte spåret en enda gång och markerade perfekt. Kändes väldigt bra det också. Om allt går som det ska, kommer vi att träffas nästa fredag eftermiddag för att spåra, Doris, Claudia, Susi och jag. Det ska bli spännande och se hur de andra spårar nu.

Det fina vädret kom på onsdagen. Solen sken från en klarblå himmel och det var inte så kallt. Här är några bilder från Rapoldparken i Innsbruck på vår lunchpromenad.

I dag åkte vi iväg med våra kälkar och njöt av all snön. En underbar eftermiddag hade vi. Russin gör som vi. Går upp och får sen åka med på Arthurs kälke nedför 🙂

… på det nya året har varit väldigt lugn. Vädret är dåligt, jag har jobbat och lilla Russin har fått ligga under skrivbordet.

Nyårsaftonen firade vi hemma. Vi brukar ju gå upp i bergen en runda och titta på allt fyrverkeri uppifrån vilket brukar vara väldigt mysigt och fint. I år vräkte snön ner hela dagen och många vägar var spärrade dvs var helt enkelt inte framkomliga. Vi var tvungna att stanna hemma, men hade det mysigt ändå och Russin bryr sig inte alls om smällarna som tur är. Vid midnatt började det ösregna och all den fina snön blev väldigt blöt och jobbig att gå i. Vi hade väl omkring en halvmeter på nyårsafton och på nyårsdagen var det väl bara ca 30 cm.

Vi gick en liten promenad på nyårsdagen. Russin tyckte också att det var jobbigt att gå i snön så hon höll sig på bredvid oss nästan hela tiden. Det har kommit otroliga mängder med snö, men tyvärr regnar det också med jämna mellanrum och snön som nu återigen är omkring en halvmeter djup är otroligt blöt och tung. Det är nästan omöjligt att gå i skogen eller  utanför redan upptrampade stigar. Här nere  i dalen har vi tack och lov ingen vind, men ovanför trädgränsen blåser det storm och lavinfaran är mycket stor.

Någon träning blir det naturligtvis inte alls. Det blir lite småsaker här inne vilket som vanligt uppskattas av Russin. Det är många olika saker som jag tränade när hon var unghund och som jag har provat igen. Hon har faktiskt inte glömt det! Fina lilla Russin som snurrar runt och backar bakåt igenom benen med mera. Hon tycker allt är så roligt bara hon får en liten ostbit.

Annars är det som sagt inget speciellt som har hänt så det får bli allt för den här gången.

Långtråkigt

Så här de sista timmarna på året får man väl, som så många andra, göra en liten tillbakablick hur hur året egentligen var.

Eftersom Russin hade varit så dålig hösten 2010 och nu mådde så otroligt bra, var jag fylld av förväntan inför kommande år och att börja träna. Jag sökte tillsammans med Doris och en annan tjej som också har en golden, en ny hundskola och vi hittade till slut vår tränare Susi som vi alla tre  är så otroligt nöjda med. Hon är fantastisk duktig och ställer alltid upp, utan henne hade det aldrig gått så bra som det gjort. Hon är fylld med planer för nästa år, och vi också, så det ska bli spännande. Ja, vi tränade alltså mycket under våren 2011, både jakt och lydnad, men även lite spår. När det gäller jakten var mitt mål  att eventuellt kunna starta ett jaktprov i Sverige och eventuellt även ett jaktprov här i Österrike, dessutom ville jag göra en Workingtest utan en nolla. Russin tyckte det var jätte roligt, det märkte man, men det jag kanske blundande för var kanske att hon verkade helt slutkörd efter en träning. Att arbeta med vilt gick bättre och bättre. Hon plockade upp allt och jag var så lycklig. Vi startade i början på juni en Workingtest som verkligen gav mersmak. Russin var duktig, matte lite mindre duktig, men vi klarade av det utan en nolla. Helgen efter var det mer eller mindre genrep på jakten. Nu skulle jag visa att vi kan vi också även om det ”bara” är en Flatcoated Retriever. Ja, sådana tankar får man naturligtvis inte ha. Russin mådde inte bra i kylan och regnet och matte ville kanske för mycket. När haren som var blöt, lite blodig och lemlästad skulle in vägrade Russin ta den och vi fick frågan varför vi överhuvudtaget var med och tränade när inte hunden vill ta viltet och överhuvudtaget inte verkar så motiverad att arbeta. Ja det satte djupa spår och Russin mådde verkligen inte bra. En vecka var hon låg och fick smärtstillande och jag beslöt mig för att helt och hållet sluta med jakten och all dummyträning.

I maj startade Russin och jag ett lydnadsprov här i Österrike som heter BGH3 och vi fick ett andra pris med 94 av 100 poäng. Målet för hösten var ett första pris, men först skulle den sista ettan i lydnadsklass 1 i Sverige. för LP 1 klaras av. Vi startade den 31.7.2011 i Älmhult där vi fick 182 poäng. Jag var överlycklig! Tillbaka i Österrike startade vi i oktober BGH 3 igen och fick vårat första pris och i november startade vi ytterligare en gång och det blev åter ett första pris. Båda gångerna med 96 poäng och klassvinst och i november även bästa BGH hund oavsett klass. Det var en otrolig upplevelse som fortfarande gör mig lycklig när jag tänker på det.

För nästa år är målet att starta och få bra resultat i FH1 det är personspår. Har inte kollat de svenska reglerna, men spåret är 600m tre vinklar och en spetsvinkel och med tre föremål. Dessutom vill jag starta på en tävling som heter ”Tiroler Sieger” det är lydnad dvs BGH 3 med tre tävlingar. Två i juni och en i oktober. Vi får se vad det blir av det. Jag hoppas naturligtvis att Russin kan få vara frisk och inte ha alltför ont i ryggen. Allt detta om hennes hälsa ligger som ett mörkt moln i horisonten. Det är jobbigt att leva med och ibland kommer molnet hotande närmre. Jag hoppas verkligen att det håller sig borta 2012.

Jag önskar er alla ett riktigt Gott Nytt 2012!!