Nu har det snart gått tre veckor sedan jag hämtade Peppar i Sverige. Samtidigt som om det känns som om det var igår, känns det som om vi har haft honom jätte länge. Vi har lärt att känna varandra lite mer och ja, jag tycker att han är en härlig kille. Han lär vissa saker otroligt snabbt, vissa saker går lite sämre, men det är kanske jag som är lite otydlig med vad jag egentligen vill. Han kan vara otroligt lugn, fokuserad och cool för att ibland vara helt omöjlig. Han vet inte riktigt vad han ska gör av sin energi verkar det som. Han skojspringer som om han är heltokig och det är rätt så häftigt, vidare är han otroligt hoppig och biter samtidigt tag i allt han får tag på. Han har redan förstört mina nyaste jeans och min nya vinterjacka. Vet inte riktigt hur jag ska hantera det, för om jag blir arg eller bryr mig, blir han ännu mer upptrissad och bryr jag mig inte alls börjar han skälla och kuta omkring ännu mer. Jag trodde att jag hade varit tydlig med att man inte ska göra så för det har varit ok två dagar nu, men idag var det kört igen.

De första dagarna började han skälla när han inte fick maten med en gång. Det blev snart bättre, ett ljud och vi lämnar köket med en gång! Det betyder ingen mat alls!! Alltså är vi lugna och fina. Han har även lärt sig att man inte börjar äta utan att jag säger varsågod! Han sitter vid dörren innan vi går ut och väntar även innan vi går in igen. ”Plats” eller ligg började vi träna med en gång, men det förstår han bara om jag visar tydligt med godishanden. Sitt går bättre, att gå fint i koppel går också bättre och bättre, men ibland är det väldigt svårt. Det som vi tränar mycket på är hanteringen. Att titta på tänderna, i öronen och känna och klämma, klippa klor. Han är ofta som en liten ål och det tar ett tag innan han slappnar av. Det är väldigt kul att försöka klura ut hur man löser vissa problem och jag hoppas verkligen att jag kan förvalta honom på rätt sätt.

Det jag kan säga är att det är en stor skillnad mellan Russin och Peppar. Russin var aldrig så busig och hade aldrig så mycket spring i benen. Det är säkert mycket mer ”flatte” i Peppar än vad det var i Russin. Jag vet att jag en gång skrev att jag inte trodde att hon inte hade en ”on” knapp. Peppar har en tydlig ”on” och en tydlig ”off” knapp.

Nu kommer en bild på ett litet oskyldigt lamm 🙂

Tänk att Peppar redan har varit hos oss en hel vecka. Han förgyller våra dagar och ger oss många skratt och leenden. Han har bott in sig lite mer och är rätt så fräck emellanåt. På jobbet har han charmat in sig hos alla. Eftersom mina kollegor kom in till mitt kontor med jämna mellanrum och även lät Peppar gå med till andra, var jag tvungen att sätt upp lite regler. De får bara komma och hälsa två gånger per dag och annars måste de ignorera Peppar. Med Russin var det lite annorlunda, för då var jag helt ensam i den delen av byggnaden. Nu har jag kolleger rummen till höger och vänster. Då var det inte ofta som jag fick besök. Ville jag ha kontakt med de andra fick jag gå till dem. Annars sköter han sig riktigt bra. Han håller sig lugn och vilar och tuggar lite på olika saker. Jag hoppas att det fortsätter så. Vi tränar lite smått så som sitt och ligg, men det vi tränar mest med är nog kontakt. Det är en rätt så självständig kille så det är nog riktigt viktigt.

Peppar 10w

Peppar 10w

Peppar 10w

Idag har vi tagit det väldigt lugnt, men på eftermiddagen blev det en liten skogspromenad.

Nu har lille Peppar flyttat in hos oss. En härlig och go liten kille. Han verkar vara riktigt cool och svansen går hela tiden. Det är härligt att höra små tassar mot golven igen.

Resan till Peppar och hans uppfödare började i fredag eftermiddags vid tre tiden. Då blev jag hämtad av ”four season” flygtaxi som körde mig till München. Det blev lite väntan på flygplatsen, men flyget kom iväg med bara 15 min förening. På Landvetter landade vi vid nio-tiden och Therese väntade redan på mig. Vi körde till kenneln dvs hem till Therese och där väntade Whimsie och hennes valpar på oss. De hade vuxit mycket sedan jag såg dem sist. Det var mycket att prata om och Therese bjöd på en riktigt god smörgåstårta och lite vin.
Nästa dag steg vi upp vid halv åtta-tiden. Vi åt en god frukost och sen fick jag se lite hur Whimsie och Smilla arbetade. Vi hann även ställa upp valparna för fotografering och efter det var det dax. Therese körde mig till flygplatsen, jag checkade in Peppar och mig och sen gick vi ut på en liten gräsplätt där jag lät Peppar gå omkring lite. Tre kvart innan avgången packade jag ner Peppar i väskan. Vi kom igenom bagagekontrollen där jag var tvungen att lyfta ut honom igen. Efter det fick jag naturligtvis lyfta in honom i väskan igen och det tyckte han inte var så kul, men sen bar det iväg till Gate 15. Där var personalen väldigt trevlig och lät oss gå in i planet först och vi behövde inte trängas med de andra. Under nästan hela flyget sov Peppar gott, han vaknade någon gång och då gnällde och klagade han ordentligt, men han somnade snabbt igen när han blev klappad lite 😊 . I München hämtade Arthur oss och vi körde hem till Wattens.

Peppar i flygväskan und flyget

Väl hemma travade Peppar in hos oss som om han varit här flera gånger. Det blev två pölar här inne på kvällen. Lite svårt att tro att det går så snabbt. Vi gick iaf och la oss tidigt. Arthur gick ut med honom vid elva tiden och sen vaknade Peppar vid halv tre tiden och efter det vid halv sex. Båda gångerna gick jag ut med honom och han både kissade och bajsade. Klockan sju steg vi upp och käkade frukost. Nu får vi se hur de första dagarna blir. Det blir iaf spännande. 😀