Igår var vi i Sankt Ulrich am Pillersee för att titta på Working Test. Ett underbart väder, kanske nästan för varmt. Det var många av våra vänner som vi tränat lite med förut som var där och det var otroligt roligt att titta på och se att de redan hunnit bli så duktiga. Det var Novice Class jag tittade på och de flesta var ju jaktlabbar, en hel del golden, två flattar och en tollare. Nu gäller det alltså att träna så att Russin och jag också kan vara med till våren.

Dinamite Flint von der Atterseewelle

Calimero of Cyber Gold

Åhhh, vad härligt vi har haft det.  En riktig hundhelg.
I fredags hade vi den första dummieträningen. Vädret var skapligt och Russin var pigg på att apportera. Det kändes så kul och skönt att det gick så bra och vår lärare var också glad över att se att Russin var på alerten igen efter missen på Retrieverprovet i Juli.
På lördagen hade vi lite lydnadsträning och efter det blev det några dummyövningar bara för Russin och mej. Men då var det inget roligt alls tyckte Russin och hon ville inte ens ta upp dummyn, vi försökte med en annan dummy och då  gick bra. Efter det den första dummyn igen, men nej hon ville inte. Det var ju ett litet bakslag efter gårdagens träning.
Igår var det underbart. Vi träffades, dvs ca 12 hundar med förare, klockan ett på eftermiddagen. Vädret var helt underbart. En riktig sensommardag. Vi åkte uppför  i konvoj på en annars för bilar avständgt brant och kurvig väg. Där var ett kuperat område som vi tränade på. Egentligen var det en specialträning för nybörjarna som vill starta nästa helg på Working Test i Pillersee. Jag har ju inte anmält Russin, eftersom det inte gått så bra med apporteringen de senaste månaderna. Om Russin fortsätter att jobba som hon gjorde igår, så hoppas jag att vi kan starta till våren, för hon var nog (om jag får skryta lite) bäst av de som var med igår. En gång kunde hon inte låta bli att smaka lite på får-lortarna som låg lite överallt, men annars var hon jätte duktig. Hon fick också prova på en död anka och en fasan. Det var inget vidare och hon visste inte riktig vad hon skulle göra, men en fågelvinge gick så bra så. Jag har ju fått några tipps av Bittan och det ser ut som om det fungerar bra och glädjen är åter igen där. Tack så jätte mycket Bittan och jag ska fortsätta med övningarna så att det blir ännu bättre.
En dag kanske Russin kan bli lika duktig som Mamma Heffa. Drömma kan man ju, men jag tror kanske att det nog är jag som brister där. Vi vill ialla fall skicka massor det grattiskramar och pussar till Yvonne och Heffa som är så duktiga!

Nu är det andra veckan som regnet bara öser ner. Tradigt och humöret är väl inte heller det bästa. Där vi var och vandrade förra helgen ligger nu 3/4 m snö. Lavinfaran är stor och många får som fortfarande var kvar i uppe i bergen på bete över sommaren har frusit ihjäl i någon snödriva, åkt i väg i någon lavin eller helt enkelt svultit ihjäl. Man har försökt att flyga dit med helikopter för att ge de stackars fåren lite hö eller hämta hem ett par, men eftersom vädret är så dåligt och vinden så stark har man inte kunnat flyga så mycket. Nu har de lovat lite bättre väder i eftermiddag och vi får väl hoppas att det stämmer.

Hundträningen har fortsatt ändå. Med gummistövlar och riktiga regnkläder är ju inte det något problem. På lydnadskursen hade alla hundarna utom Russin problem med platsliggningen. Det var visst inte så roligt att ligga där i vattenpölarna. Däremot la sig en hundförare pladask på magen. Hon halkade och flög raklång på planen. Vi fick oss ett gott skratt. På dummyträningen i lördags gick det egentligen rätt så bra. Russin var jätte snabb in och ut och med fina avlämningar i handen. Men allt går ju inte som man vill, för hon knallade flera gånger. Konstigt, hon är ju egentligen väldigt steady. Så nu har vi övat det hemma i hallen flera gånger.  Det är iallafall så roligt att allt sätter igång igen och jag ser redan fram emot nästa träning.

Måndag igen och vi är återigen på jobbet. Eftersom det är några minuter kvar tills jag börjar på riktigt tänkte jag att jag får passa på och skriva några rader. Russin har redan somnat under skrivbordet. Hon är nog rätt så trött efter gårdagens vandring. Det blev en riktigt lång tur och både Arthur och jag känner det i benen idag. Russin känner säkert av det hon också. Dessutom simmade hon några rundor i bergsjöarna som vi kom förbi. Vädret var inte toppen bra, men det var ju inget regn iallafall och egentligen är det rätt skönt att gå lite ansträngande turer om det inte är för varmt.

Lydnadskursen satte igång i lördags. Det var kul att träffa alla igen. Russin var på alerten och var så duktig så. Det blev rätt så mycket väntande. Det var några som hade hamnat i fel kurs och tills allt var uppgjort tog det en stund. Det är en lagom stor grupp på sex hundar. Apporterings kursen börjar först nästa lördag. Jag  hoppades att det skulle bli någon timme någon kväll i förra veckan, men tyvärr blev det inte det.

Denna helgen var det utställning i Innsbruck som ligger ca. 15 km härifran. Det var en international och en national utställning. Russin behöver ju tid att utvecklas så jag var lite tveksam om jag skulle anmäla henne, men eftersom det var i Innsbruck så varför inte? Vädret var underbart, riktiga sommardagar och det hade det varit skönt att vandra omkring i alperna istället för att sitta inne i en utställningshall i dagarna två. Resultaten var ju inte något vidare, så nu får hon stå på tillväxt ett bra tag och vi koncentrerar oss på hennes utbildning istället. Det är så mycket vi måste lära oss. Kanske speciellt jag. Russin tycks ju fatta galoppen direkt om jag gör det på rätt sätt och hon tycker det är roligt. Nästa helg börjar en liten lydnads kurs och apporteringen hoppas jag sätter igång snart också.

Jaha, då skaffar man sig en Blogg och så blir det ingen uppdatering. Dålig stil! Vi har kommit tillbaka från härliga tre veckor i Sverige. Vädret var väl rätt så dåligt de två första veckorna, men den tredje veckan var härlig med mycket sol och värme. Vi hyrde en stuga vid sjön Bolmen en vecka i början av semstern. Russin njöt verkligen av alla skogspromenader och bad i sjön. Hon är så otroligt duktig och rymmer aldrig. Hon gick omkring på tomten och var så nöjd så. Inte bara Russin njöt utan naturligtvis jag också. Att få gå omkring i dessa skogar som man gått i sedan man var liten och känner till så väl är en underbar känsla även om både Gudrun och Per har stökat till det ordentligt på sina håll.
Sen hade vi ju Flatterhafts Årsfest. Det var så roligt att få vara med, även om inte Russin visade sin bästa sida. Hon tyckte nog att det var rätt så jobbigt och verkade dötrött hela tiden. Russin och jag var med bland debutanterna och Bittan från Kennel Bez-Ami´s gav oss bra tipps och visade oss runt på de olika rutorna. Tack snälla Bittan! Naturligtvis provade vi efter det på de olika rutorna. Det gick väl tyvärr inte så bra. I andra rutan var det ett stort sök. Där hittade hon snabbt en dummie och sprang tillbaka med med en gång, jag skickade henne igen men då tyckte Russin att det var bättre att käka blåbär och gräs istället för att springa omkring och leta upp dummies. Vid en annan ruta var det närsök med gosedjur. Det gick också rätt så hyfsat även om hon såg ut som ett frågetecken när hon hittade den första ankan. Vid en annan ruta var det dirigering. Hon hittade dummien rätt så snabbt, men fastnade med dummien i en gren och höll på ett bra tag tills hon beslöt sig för att dra med hela grenen. Det var visst inte så lätt så jag gick ut och hjälpte henne.

Söndagens utställning var rolig och spännande. Tänk vilket jobb Anette Erlandsson och Anneli gjorde. Helt otroligt! „Fina damen“ Russin var duktig, men ack så trött och därför åkte vi ner till ett fjärde placering men med en jättefin kritik. Jag får nog själv ta mej i kragen för Russin måste man peppa upp lite så att det blir roligt och hon kommer upp i varv lite! Det var så kul att träffa några av Russins syskon och mamma Heffa med deras matte, men även andra som man lärt känna genom nätet. Jag hoppas att vi kan ses igen.

Nu börjar semestern närma sig. På fredag sticker vi upp till Sverige och kommer att vara där i tre veckor. De ska bli så härligt!

Här är nu otroligt varmt och vi gjorde en underbar vandring i går. Det är så underbart vackert här och man kan nog aldrig se sig mätt. Russin tyckte också att det var härligt. Speciellt härligt var det nog att simma omkring i Salzbodensee. Svinkallt, men det brydde ju inte Russin sig om. Det var knappast att hon ville gå därifrån.  

Jag kom nu precis hem efter en liten träningsrunda. En dummy fick följa med också. Först tänkte jag att jag skulle träna utan dummy denna veckan, men jag ville bara prova och se hur det går. Ett bra fotgående, men framför allt var det inte något trams med dummy idag inte. Det var snabbt ut, snabbt in och fina avlämmningar. Vad skönt det känns och vad glad jag blev!

Idag är jag ärligt talat lite besviken.  Det spelar ju inte alls någon roll, och jag visste nog igentligen att det inte skullle gå så bra. Vi hade alltså ett prov idag. Under veckan var Russin återigen sjuk och hade feber. Vi var hos vetten och hon fick antibiotika. Hon var snabbt pigg och vid fotgåendet hade vi en otroligt fin kontakt. Dummyövningarna gick också jättebra. På generalprovet  i fredags var allt borta. Det var som om hon inte alls brydde sej om mej, typ: ”dej behöver jag ju inte alls titta på”, hon t.o.m la sig ner och kliade ryggen och på dummyn upptäckte hon helt plötsligt ett snöre ”å vad kul då svänger dummyn så härligt fram och tillbaka”. Jag trodde det var just den dagen. Träningen i går gick någorlunda, fotgående ok, lek med dummy förekom men inte som i fredags. Idag hade vi provet, fotgåendet uselt, första dummyn fort ut, men ville inte plocka upp den, efter ett tag tog hon tag i den men släppte och lekte sen, inkallning med störning jätte bra, andra dummyn, fort ut, ville inte ta upp den och sen la hon sig ner och bet i den. Ja, vad kan man säga. Ingeting. Jag avbröt provet. Jag som är helt ny på allt detta vet natuligtvis inte alls varför det har blivit så här. Är det för att hon inte var frisk? Är hon helt enkelt inne i någon pubertet?  Här säger alla ”Ja men det är ju en flatte, de behöver mycket längre för att utvecklas. Hon är ju bara 14 månader”

Nu ska vi ut och gå en runda. Jag tror att vi behöver det båda två, både Russin och jag. 

Jag hade först tänkt att börja blogga den första augusti. Då är det nämligen precis ett år sedan vi hämtade Russin hos Anneli. Nu sätter jag igång lite tidigare, men det gör väl inget.  Det är lite svårt att klura ut hur allt fungerar här, så för idag kommer jag att sluta skriva nu och jag ska väl skriva några rader imorgon.