Russinpussen

Det var dax för en utställning igen. Russin är som sagt inte så fin i pälsen just nu, men eftersom hon är den sötaste vovven som finns, så får man ju visa upp henne lite då och då. Det var verkligen inte många som fick gå hem med ett excellent idag. Bland tikarna var det bara tre. Det var visserligen inte så jätte många som var där, men ändå. Russin och jag fick nöja oss med very good och en tredje placering.  Jag får väl vara nöjd med det. Är det någon som kan översätta ”want more power over the nose” och ”a little bit to slopy in the croup”. Jag förstår inte riktigt vad det betyder. Domare var Hans Rosenberg (se även kritiken på hemsidan)
Vid fyra tiden packade jag dummyväskan och stack iväg till skogen med Russin. Vi tränade lite imellanåt och samtidigt kikade jag lite efter lite kantareller. Russin var otroligt pigg, ivrig och duktig. Det var en otrolig fart på henne som jag nästan aldrig ser annars. Det kändes så bra. Lite kantareller hittade jag så det räckte till en liten kantarellmacka.

Idag hade vi träning. Åhh, vad kul det var att träffa de andra och träna ihop igen. Russin var kanske inte precis jättekoncentrerad och det jag hade sagt att vi har tränat på mycket under semestern och nu fungerar jätte bra kunde hon inte jätte bra. Det kändes lite snopet, men …. Vi började med två memories, som Russin löste rätt så bra, men hon var den sista hunden ut av fem vid båda övningarna och hon fick naturligtvis leta lite tills hon hittade en dummy. Sen var det en markering med skott, det var ett dolt nedslag och här gick det inte alls bra. Rätt över området gick en stig och hon gick aldrig över stigen. Dummyn låg ovanför, till slut kastades ytterligare en dummy och då sprang hon över stigen  och jag skickade henne en gång till och då hittade hon den andra dummy också. Sen hade vi en dubbelmarkering åt motsatt riktning. Den första ut på en äng och den andra i en vattenhåla fylld med gyttja och vass. Först skulle den på ängen hämtas och sen den i vatten hålan. Den hade Russin markerat jätte bra och hittade den med en gång, men hon skakade sig och släppte dummyn när hon kom upp. Alla andra hade problem med att hitta dummyn, men det var ingen dummy som behövde lämnas där. Vi gjorde sen bara ytterligare en markering och sen fick det räcka tyckte vi och det var nog tur det, för när vi kom tillbaka till bilarna började det regna ordentligt. Nästa träning blir på onsdag kväll.

Resan upp til Sverige gick bra. Det var väldigt mycket trafik, men det får man ju räkna med så här i semestertider. Vi startade kl. 16:00 och var uppe i Laholm vid 8:00 tiden. vi åt lite frukost, snackade lite  och sedan var det sängen som lockade. På eftermiddagen tog vi en runda till Tönnesa. Russin njöt av att äntligen få bada och springa av sig lite på stranden.
Tidigt på söndag morgon bar det i väg till Flathult och Årsträffen. Det var otroligt varmt. Tack och lov hade vi tagit med oss ett parasoll, så vi kunde sitta vid ringen. Tyvärr var jag inte så social som jag egentligen hade viljat vara, men det var helt enkelt för varmt. Utställningen gick inget vidare alls för vår del. Vi var väldigt sega både Russin och jag så det får bli bättring nästa gång. Det var väldigt roligt att komma upp till Flathult igen och träffa alla som jag redan har lärt känna. Tack Kinna för trimmningen av Russin. Hon blev så fin! Speciellt roligt är det ju att träffa Russins syskon med matte och husse, tyvärr var inte Heffa – Russins mamma – med.
Vi hyrde samma stuga vid sjön Bolmen som förra året en vecka och det var så mysigt. Morgonpromenad i skogen, därefter dopp i sjön och sen frukost. Det är sommar! Russin och jag var hos Birgitta och tränade en dag. Eftersom det var så varmt blev det lite vattenapportering och efter det så fungerar vattenavlämningarna. Toppen!! Jag ville dit en dag till, men då regnade det så mycket så det blev tyvärr ingen träning. När vi var tillbaka i Laholm åkte jag och Russin ut ett par gånger till Hjörneredsjöarna och tränade. Russin var riktigt duktig och var pigg och glad. Vi hade en jätte fin semester även om vi bara hade riktigt tur med vädret första veckan.

Nu har allvaret börjat igen. Russin ligger under skrivbordet och verkar trivas där. På lunchen när vi ska gå en runda vill hon knappast följa med. Igår ropade jag ”Russin” då reste hon sig upp, jag tog fram kopplet och sa ”ska vi gå ut?” då drog hon en lång suck och la sig igen! Ibland undrar jag om hon är frisk.

På söndag är det utställning i Innsbruck. Russin är lite blekt och har fällt en del. Vi får väl se hur det går.

Vilken tur att man har hund. Hade vi inte haft Russin så hade vi nog suttit hemma idag. Vilket sommarväder. Regnet bara öser ner. Vi satte på oss våra gore tex kläder och traskade i väg. Det blev en vandring uppåt till ett Gasthaus som bjuder på goda stora wienerschnitzlar och en underbar utsikt. Ja, utsikten kunde de inte bjuda på idag, men schnitzeln var väldigt god. Russin tyckte det var kul att springa omkring och plaska i varenda bäck och vattenpöl och vi blev alla ordentligt blöta även om Arthur och jag hade bra kläder.
Annars händer det inte så mycket. Russin är nu inne på tredje veckan av löpet. Hon är rätt så trött och  ”mammig”. Hon är ännu mer fixerad på mej än vad hon brukar vara och blir förtvivlad bara jag går utanför dörren och det spelar ingen roll att  Arhur är hemma. Det tycker naturligtvis inte Arthur är speciellt roligt, men … Ja, hon är väl bortskämd, men hon har varit så sen första dagen, ja inte bortskämd, men det här att det egentligen bara är jag som är viktig.
Vi kommer till Flatterhaft årsträff, men vi  kommer bara att vara där på söndagen, eftersom vi kommer upp till Sverige först tidigt på lördag morgon efter att kört hela natten.  Lördagen brukar vara en rätt så trött dag då vi sover mycket och packar upp. På söndagen brukar men inte ha någon större lust till att sätta sig i bilen igen, men är det årsträff så kan man inte missa det när man nu är i Sverige. Det ska bli så kul att komma upp till Anneli igen.
Vi önskar alla en fin vecka!

Gasthaus Loas vid ett tidigare tillfälle med fint väder

Idag är jag så glad och nöjd. Russin och jag var iväg på ett prov i eftermiddag och alltför optimistisk var jag ärligt talat inte. Termometern visar på 32° idag och Russin började löpa i fredags. Hon är allmänt loj, men vi fixar 95 poäng av 100. Jag blev så himla glad. Avdraget fick vi för att Russin höll på att tramsa med dummyn vid alla övningarna med dummy. Hon sprang snabbt ut till dummyn, men där tog det ett tag innan hon tog upp den och släppte den igen osv, men hon kom tillbaka såsmåningom och lämnade dummyn jätte fint. Så domaren sa till mej att om hon inte hade tramsat med dummyn hade jag fått 100 poäng! Fina, goa duktiga Russin! 
Tyvärr blev det ingen träning i fredags på IWT-området eftersom Russin började löpa då, men jag åkte dit ensam och åt god mat och att snacka med träningskompisarna är ju alltid kul! 

Här händer inte så mycket nu. Vi har det varmt och kvavt, jobbar och längtar till semestern. Vi får hålla ut en månad till. Den 26. juli åker vi ”hem” till Sverige och stannar tre veckor.
I helgen var vi i Matrei och hälsade på svärföräldrarna och Blacky. En härlig helg med jättefint väder (äntligen!). Det fina vädret utnyttjades naturligtvis med lite hundträning på tu man hand och vandring i alperna. Nu på fredag blir det blir en träning till i ”IWT området” för alla som hjälpte till då med anslutande kvällsmat. Ha en fortsatt fin vecka!

Ikväll var vi kvar i stan och tittade på svenskar. Jag tror nog att Russin var den hund som blev mest fotograferad. Jag hade knytit den svenska halsduken om halsen på henne och alla tyckte att hon var så söt. Själv tyckte hon det var lite kul i början för det var ju många som hon kunde pussa, men de ville ju klappa henne oxå och eftersom hon inte gillar det så mycket tyckte hon att det blev lite jobbigt efter ett tag.
Alla här är förtjusta över de svenska fansen som är otroligt organiserade. Visst är det en del som har druckit lite mycket, men alla är glada och det är inget bråk eller förstörelse. Det var fantastiskt att se denna marschen som tågade igenom Innsbrucks gator. Nu hoppas jag bara att Sverige vänder på spelet och vinner över Ryssland i den andra halvleken. Vi håller fortfarande tummar och tassar.

Naturligtvis håller vi tummarna för Sverige på onsdag.

Ja, vad ska man säga. Jag känner mej väldigt besviken idag, faktiskt nästan deppig. Vi hade ett lydnadsprov idag som kallas BGH 1. Vi har ju klarat av det innan, men jag tyckte ju att det skulle vara bra med lite ”provträning” och poängen kan man ju alltid få upp lite. Träningen har ju gått bra och jag tycker att Russin har gjort ett mycket bra jobb. Vi har jobbat jätte mycket med att göra allt jätte roligt för att motivera Russin. Vi kommer ut på lydnadsplanen. Visst var jag lite nervös, men jag visste samtidigt att det här klarar vi av. Vi tittade på varandra och startar. Russin vänder bort huvudet, sjunker in i någon slags drömvärd, det spelade inte någon roll vad jag gjorde. Jag tänkte bara att jag stuntar i att jag mister poäng huvudsaken är att jag får upp kontakten. Hon lunkade på vid sidan, något för långt bakom. Eftersom hon var lite för långt bak hade vi iof inga problem vid vändningarna hon lunkade bara på med huvud och svans hängande. När linförigheten var avklarad tänkte jag att ok då visar vi väl vad vi kan på det fria följet. Likadant lunkande här med. Jag vet inte, jag känner mej så besviken över att jag som hundförare inte klarar av att få kontakt med min hund. Ska jag vara ärlig är jag också besviken över att jag har en hund som inte har någon riktig arbetslust. Det blir så jobbigt med en hund som alltid måste peppas upp och att alltid försöka göra allt jätte roligt för att få igång henne lite. Ibland känner jag att jag inte riktig orkar med det, men samtidigt tycker jag det är så roligt att träna hund och vi har ju ofta väldigt roligt tillsammans när vi tränar. Det kanske är så att hon när hon går fint vid det fria följet bara tigger godis eller boll och inget  annat och att hon vet att vid ett prov kommer inget förrän efteråt. Läggandet som har fungerat till 100% fungerade inte heller för där satte hon sig istället. Det var naturligtvis inte heller så bra, men det är sånt man får räkna med på ett prov. Nåja, jag kommer väl över det här med. Poängen blev 79/100 och därmed 3 poäng sämre än i oktober. Vi tränar väl vidare min underbara goa Russin och jag och ska väl föröka starta GH 1 = Obedience i november.