Vi hade träning med vilt idag. Russin har ju de få gånger vi haft vilt inte tyckt om det här. En liten fågelvinge har gått bra men en anka eller fasan Nähä, inte alls något för fröken Russin. Det får någon annan ta, jag bryr mej inte om det tänkte hon nog. Idag tog hon både anden och fasanen efter ett tag och sedan var det inte alls några problem inte. Hon tog dem fint och lämnade av dem fint. Det känns så himla bra att det här propblemet är löst. Min underbara lilla Russin såg så stolt och fin ut när hon kom springande med den stora fasanen.

Igår hade vi träning igen tillsammans med Siena en jaktgolden och Doris som är Sienas matte. Doris hade förr en Flatcoated Retriever som hade en  otrolig energie, blev aldrig trött och var i iallmänhet väldigt stirrig.  Den här hunden fick cancer vid sex års ålder och var tvungen att avlivas. Doris tyckte att eftersom flatten var så jobbig väljer hon en golden istället, dom är lite lugnare. Siena kom och hon är nu lite över tre år och Doris säger att Siena är värre än vad Flatten var. Jag hade nog aldrig klarat av en sån hund som Siena och jag måste beundra Doris för att hon orkar hålla på med henne. Hon är så duktig Siena när hon vill, hon är otroligt snabb, markerar suveränt, söker noga, ja hon skulle kunna gå långt, men att träna med andra, att sitta och vänta det är för mycket, för då börjar hon att skälla, avlämningarna blir inga avlämningar utan då springer man iväg med dummyn istället. Allt blir bara tokigt och att starta på något prov eller WT är inte bara att tänka på. Doris har försökt allt möjligt och hon har varit hos många olika tränare. Nu när vi har tränat tillsammans tre gånger har hon alltid varit jätte duktig och det är så roligt att se att hon sköter sig och att både Siena och Doris tycker det är roligt.
Russin har oxå varit jätte duktig när vi har tränat tillsammans men igår var inte Russin så jätteduktig. Det var något som störde henne vid första markeringen. Jag skickade iväg henne och hon sprang iväg med en faslig fart, men efter ca 40 m tvärnitade hon och bara stod och tittade rakt fram vände sig om och tittade på mej så efter ett tag sa jag till henne och då började hon springa igen, men inte rakt fram utan gjorde en ordentlig båge (omväg) och hade sen dummyn med en gång sprang tillbaka, men tog samma väg som förut. Avlämningen var fin. Vi gjorde ytterligare en lätt markering i samma område, för att försöka lösa upp det hela, men Russin var väldig osäker och undvek alltid ett visst ställe. Har inte en aning om vad det var. De andra övningarna gick inte heller så bra, hon markerade inget vidare och det verkade som om hon inte riktigt ville mer. Lite synd, men det kanske är så det är, vi hundägare är ju inte heller alltid så motiverade och på gott humör.

Det blev ingen träning idag och det var väl inte heller planerat utan vi satte på oss vandringskläderna och gav oss i väg på förmiddagen. Bergstopparna lyste vita med en klarbå himmel i bakgrunden. Det har kommit rätt så mycket snö uppe i bergen, men här nere är tack och lov allting grönt. Det var en underbar vandring och vi blev belönade med en underbar utsikt när vi kom upp till Voldöppberg. Bergstoppen ligger inte så högt, men idag hade vi nog inte kunnat gå så mycket högre med tanke på snön. Det blåste kallt däruppe men vi hade med oss varma kläder och vi fikade och njöt av solen och utsikten. Russin var som ett litet yrväder och tyckte det var helt underbart med snö.

Den första snön 2008

Gårdagen var det inte lika fint väder, det var kallt och regnit, men jag packade dummyväskan efter lunchen och så stack vi iväg Russin och jag och gick en tur i skogen. Det blev mest memorys och det var inga som helst problem där inte. Jag försökte även med lite dirigering och det gick jättebra när hon väl tog kontakt med mej, men hon vill själv först och när hon jobbar så har jag väldigt svårt med att få kontakt med henne. Jag vet inte riktigt hur jag ska bära mej åt för att lösa det problemet, men såsmåningom får jag väl ordning på det också. Russin är jätte rolig att jobba med nu och jag hoppas så att hon fortsätter att vara som hon är nu.

Jag måste bara berätta om vår lilla träning ikväll för Russin var så duktig. Hon gick fint fot, hon knallade inte, hade markerat bra, var jätte snabb ut och tillbaka igen, fina avlämningar och .. ja hon var så jätte duktig min lilla vovve.

Russin

Gårdagens träning gick så bra. Är det inte konstigt? Jag är ensam i lydnadskursen! Att inte fler är intresserade av detta som egentligen är så kul! För Russin och mej är det ju jättebra för vi får ju privatundervisning varje måndag, det enda är ju att det inte finns så mycket störningar. Tjejen som håller kursen har visserligen med sig sin boxer, men hundarna blir ju oxå vana vid varandra så nu ska jag få komma och träna några gånger – om jag har tid – på lördag eftermiddag.
Ikväll ska vi iväg och träna lite apportering efter jobbet tillsammans med en tjej som har en jaktgolden. Vi får passa på så länge det är ljust på kvällarna. Det är ju tyvärr inte många dagar kvar nu.

När jag valde ras, så ville jag bla ha en hund som var pigg och glad och mycket därför blev det en flatte.  Jag ville ärligt talat visserligen inte ha den vildaste tiken i kullen eftersom jag hade läst så otroligt mycket om stirriga och nervösa flattar.  Jag skulle ju ha med henne på jobbet så  jag var lite orolig för att jag skulle få en sån hund. Så fick vi Russin, denna underbara, söta och otroligt lugna tik. Ja, Russin ser ut som en flatte, men innehållet? Jag älskar henne, men samtidigt har jag ofta varit riktigt förtvivlad för att hon har varit så… ja – tråkig. Det har ofta varit jobbigt att träna med henne, att alltid behöva motivera och peppa. Nu helt plötsligt efter den sista skendräktigheten har jag en ny hund. Hon är pigg och flyger fram, är ivrig på allt hon busar och tramsar och det är så KUL! Åhh hon är helt underbar min lilla flattetjej min härliga söta Russinpuss!

Nu är allt offentligt: Av 16 startande var det 6 som klarade av det. Tur att det inte bara var vi som hade lite problem: Vattenövningen 4/20 väldig mycket avdrag för lite gnäll, men jag är glad att jag inte fick 0; Ruta två 19/20 här tror jag att avdraget berodde på att jag visslade en gång extra när hon var på väg in för att hon tittade på dummykastaren. Ruta 3: 0/20 och Ruta 18/20 för att dummyn hamnade i backen. Klantiga jag! Nåja nästa gång hoppas jag att vi  iallafall blir placerade. Ha en bra vecka!

Igår var vi iväg på en Workingtest. Vi steg upp  tidigt och stack i väg kvart i sju. Klockan åtta delades startnumren ut och halv nio start. Tyvärr fick vi börja vid vattnet och var där det första ekipaget. Walk up med markering med dolt nerslag i vatten. Russin var väldigt otålig så hon gnälle lite, visserligen rätt så tyst, men tillräckligt högt för att den italienska domaren hörde det annars gick fotgåendet bra.  Jag skickade Russin och hon hoppade i vattnet. Hon plumsade på som om hon aldrig hade simmat förut, men kom fram snabbt till dummyn som hämtades och tillbaka gick det lite bättre, upp på land och här gjorde jag något som jag aldrig gör annars. Tokiga jag går fram ett steg och böjer mej ner – hur dum får man vara!?? Russin släpper dummyn som jag inte riktigt får tag i. Jag vet förfarande inga poäng. Men det blir naturligtvis avdrag för det och för att hon gnällde lite. Domaren sa att hon hade hört att Russin gnällde så det var tur att det inte blev en 0 där. Nästa ruta var dubbelmarkering, som gick fint, inget strul vare sig från min sida eller från Russins sida. Jag fick vänta lite på Russin som fixerade killen som kastade dummyn, men tillslut så riktade hon blicken åt det hållet som min hand visade och det var sen inga problem där. Ruta 3 här var det återigen dubbelmarkering och här gick det inte bra, men det var svårt. Vi stog på en större stig, till vänster om oss gick det ner till en bäck och på andra sidan var det ett sumpområde och till höger och rakt fram ängar. Den första dummyn föll rakt fram lite till höger och den andra i sumpområdet. Eftersom vi fick välja själva innan dummyn kastades hade jag sagt att jag ville ha den som kastades sist först, så jag skickade Russin som snabbt tog sig ner till och över bäcken och in i sumpområdet, här letade och letade hon, hon höll på ett tag, men hon hittade inget, jag gav henne söksignal, men nej hon hittade inte dummyn, hon började fråga och jag gav henne söksignalen hon sökte ett tag, men gav sen upp, hoppade ner i bäcken gick omkring där och drack vatten innan hon kom tillbaka till mej. Jag skickade henne sen på den andra dummyn som hon hittade med en gång och som hon sedan gav till mej så fint. Ja, där blev det en 0. Synd, men … den sista rutan var det bara stadga egentligen. Walk up i gyttja, en dummy kastades, vi vände om och gick en tjugo-trettio meter tillbaka, det kastades ytterligare en dummy, vi vände återigen åt den andra hållet och hunden skulle hämta först den första dummyn och sen den andra. Dumma jag gjorde samma fel igen!!! som vi första stationen, tog ett steg framåt och böjde mej ner, Russin släppte dummyn som hamnade i backen, sen skickade jag henne på den andra dummyn, som hon hämtade och överlämnade fint. Fotgåendet var jätte bra. Som sagt jag vet inga poäng ännu, på de rutor som vi klarade av. Jag är mycket nöjd med Russin, hon gjorde ett bra jobb. Varför hon inte hittade dummyn i sumpen vet jag inte, hon har en bra näsa så dummyn låg kanske lite olyckligt. Själv måste jag ta mej ordentligt i kragen. Nu blir det ingen Workingtest förrän nästa vår så det är bara till att fortsätta att träna. Så snart jag vet om poängen så återkommer jag.

Förra helgen var väldigt jobbig. Russin kom aldrig till ro, gick omkring från den ena hörnan till den andra, gnällde och bäddade hela natten. Det blev galastopp igen och efter fyra dagar märkte man att det var bättre. På lördagen var vi iväg och vandrade. Vi hade det väldigt varmt den dagen med 31,5° och kvavt så det vat skönt att komma upp i bergen där luften är lite friskare. Russin plaskade omkring i bäckarna och tyckte det var toppen. Söndagen ösregnade det hela dagen. Russin och jag var ute ändå och det blev lite träning framför allt med stadgan och hon var så duktig och blev sittade. I måndags började obedience kursen igen. Russin tyckte det var kul och var pigg och ivrig på att göra allt rätt. Det är så kul att se henne så. I fredags hade vi dummyträning igen med gruppen. Tyvärr märkte man inte mycket av vår stadgeträning som jag jobbat med sedan i söndags.  Ett skott och sen var det kört igen. I lördags hade vi träning ”mit einander – für einander.  Det var denna gången en rätt så liten grupp, men vi har ung. samma nivå så det var kul. Det blev  memory, markeringar, hopp över stängsel och tipps för dirigering. Bra övningar som jag redan nu provat på Russin och som jag ska fortsätta med. Det fungerar kanske så småningom.

Igårkväll hade vi träning igen. Russin var återigen väldigt okoncentrerad. Markerade väldigt dåligt, knallade vid ett par tillfällen, bökade med dummyn innan hon tog upp den och var rätt så långsam. Vad tradigt det är när det går så. Jag förmodar att det är lite skendräktighet som spökar, hon bäddar och bökar omkring väldigt mycket. Hon har ätit väldigt dåligt de sista dagarna, imorse ville hon knappt ha något alls och dagarna innan ung. bara halva portioner. Vi får väl se och hoppas på att allt är bra igen den 20 september. Då har vi nämligen en Workingtest i St. Ulrich am Pillersee. Ha det bra så länge!