Var ute och la ett spår till Russin. Det gick rätt så bra, tyckte jag när vi gick det, men nu när jag ser hur hon gick det behövs det nog väldigt mycket mer träning. Jag satte mobilen på hennes spårsele för att verkligen se hur hon gick. Första kartan är hur jag gick och andra kartan hur Russin gick. Hon markerade iaf alla förmålen och hade även ett bra tempo.

Track map

Track map

Trodde naturligtvis i min naivitet, att det visas en karta och inte en länk. Nu får det vara som det är så får vi se om det går att fixa på ett annat sätt senare.

I helgen var det då dax för höstens stora tävling ”Tiroler Sieger” och finalen på det som kallas BGH-Cup.  Det är ett mästerskap ”43. Tiroler Meisterschaft” som håller på i tre dagar. BGH klasserna 1-3, IPO 1-3, IPO RH-FL A und B (ytsök) och IPO RH- T  A och B (ruinsök) blir bedömda. I helgen var det 80 startande ekipage varav 15 i Russins och min klass BGH 3. Vi startade straxt före tolv i lördags. Det var kallt och blåsigt och precis när det var vår tur började det regna. Tyvärr hade vi lite otur eftersom vi först fick vänta på en som kom lite försent! (nästan 15min) och sen fick vi  starta i ”dreier  Radl” det betyder att  om det inte är ett jämt antal startande får de tre sista starta tillsammans. Den första går sitt programm, den andra  får börja läggandet och den tredje får  gå av plan och vänta. Normalt startar man två och två, den ena får börja med att  gå och lägga sin hund medans den andra får visa upp ”programmet”. Nu fick Russin och jag börja med läggandet, sen fick vi vänta och till slut visa upp vad vi kunde. Under tiden man väntar får man naturligtvis inte belöna hunden på något sätt och med Russin som lätt tappar motivationen är det inte lätt.  Russin var dock jätteduktig, för även om det gick lite trögt i början och hon verkade lite okoncentrerad och långsam, blev det bättre och bättre och jag är otroligt nöjd med henne. Det som jag definitivt inte är nöjd med är att jag själv hade en ”blackout” och glömde visa en vänstersväng. Det har jag haft väldigt svårt att acceptera. Vi fick iaf ihop fina 90 poäng av 100 och hade inte jag gjort det där felet hade vi fått 92. Den som vann hade 94 poäng  och tvåan 92, trean 90 och fyran 90 och det var Russin och jag. Samma öde som de två tidigare proven då hunden var yngre och därför fick en bättre placering. Jag är ändå väldigt nöjd med resultatet även om jag var otroligt besviken på mig själv. På BGH-Cupen blev vi tvåa och det känns så härligt. Vi låg visserligen som etta efter de tre första tävlingarna, men den som vann och blev Tiroler Sieger vann även BGH-Cupen och det känns rätt så okay.

Jag känner mig otroligt lyckligt lottad med en så duktig och go hund och samtidigt så otroligt ledsen över att hon har sitt problem med ryggen för tänk om hon varit helt friskt. Samtidigt har kanske just den här situationen gjort att jag själv som hundförare och en rätt så ambitiös sådan, lärt mig otroligt mycket och inte bara runtomkring hunderiet utan även om mig själv. Det är så otroligt roligt att tävla, ja, jag tycker det, den här speciella känslan inför ett prov och sen ute på plan där man visar upp att man är ett team. Det är så härligt, det är klart att det kanske inte känns så bra när det inte går så bra och man är besviken, men sammanlagt är det väldigt kul.  Jag drömmer om och tittar ivrig efter ytterligare en liten vovve, visserligen med lite dåligt samvete, eftersom min chef egentligen bara tilllåter mig att ha en hund här på jobbet. Vi får väl se hur det blir nästa år. Just nu funderar jag på att kanske starta någon gång till i november, bara för att det är kul. Jag har blivit tillfrågad om jag inte vill starta på två olika prov. Klubbarna som organiserar tävlingarna vill naturligtvis att ”duktiga” teams anmäler! Vi får se 🙂

Helt plötsligt blev jag övertalad att starta på ett spårprov. Efter att ha sagt att jag inte startar eftersom vi inte har tränat mycket spår de sista månaderna, blev jag övertalad i torsdags eftermiddag, att iaf försöka för att se hur det går till. Vi fixade  en kille som tittade lite på hur det ser ut i fredags och han tyckte väl att vi kunde försöka, så i går förmiddag bestämde jag mig för att starta. I morse fick vi stiga upp klockan sex för att vara på plats i rätt tid och sen körde vi  iväg till provområdet. Provet heter FH 1 ( Fährte) och man lägger spåret själv. Spåret ska vara ca 600 steg , innehålla tre vinklar, en spetsvinkel och tre föremål och det ska ligga 45 min innan man går det. Det var inga större problem för Russin, men hon går lite väl snabbt och spårar inte kanske inte så noga så vi fick avdrag på det samt att hon efter det hon lagt sig ”vi spårar med liggmarkeringar” tog tag i ett föremål med munnen. Jag är jätte nöjd och så glad över att jag vågade starta. 90 poäng av 100 är mycket mer än jag vågat hoppas på.

Förövrigt var jag i Sverige förra helgen för att gratulera min kära mor på hennes födelsedag. Så roligt att ha möjlighet att flyga ”hem” ett par dagar. Naturligtvis saknade jag Russin och Arthur som fick vara kvar här i Tyrolen.

Russin augusti 2012

Soliga varma 23° (om inte mer) var det idag. Ett underbart höstväder, men Russin tyckte det var lite för varmt tror jag för hon verkade lite trött och hade inte speciellt mycket fart. Vi gick ut som näst sista ekipage klockan 15:30. Vi präsenterade oss bra, speciellt det fria följet är jag nöjd med eftersom Russin verkligen var koncentrerad hela tiden. Avdrag blev det naturligtvis på farten dvs som domaren sa ”det kunde vara med dynamiskt”, ett segt läggande och sen var det jag som sa ett kommando lite annorlunda och här var hon kanske tvungen att tänka till lite vad det var jag menade att hon skulle göra för det var väldigt segt. Vi fick iaf 95 poäng av 100, samma poäng som tvåan men med placering som trea, eftersom den andra hunden var yngre. Nu ser vi fram emot finalen på BGH-Cup i slutet av oktober. Än så länge ligger vi på första plats, men eftersom finalen ger dubbla poäng är det ju mycket som kan hända då.

Tänk att idag blev jag ordentligt överraskad. Jag hittade en ask fylld med HJORTRON vid dörren. En försenad födelsedagspresent stod det på en lapp, men inte vem dom var ifrån. Jag tror mig veta det ändå. Det finns ju egentligen bara en, men om det verkligen är den personen som har varit utanför dörren förvånar det mig att du inte ringde på… Tack iaf om du läser det här!!!

Annars händer det inte så mycket, men i morgon eftermiddag ska vi på tävling igen, Russin och jag. Spännande och kul! Så håll tummarna för oss!

Det är redan märkligt mörkare på kvällarna och det gäller att vara snabb när man ska handla, laga mat, äta och röja undan igen efter jobbet så att man hinner  att träna lite  med Russin så länge det är någorlunda ljust ute. Vad har vi hittat på då? Ja, inget speciellt. Vi tar det rätt så lugnt. På helgerna blir det lite mer träning naturligtvis, men inte mycket mer. Jag har lagt några spår till Russin som har gått väldigt fint. Funderar på att starta på FH 1 i mitten av oktober, men jag avvaktar lite annars är det bara lite finslip på lydnaden som gäller. En gång i veckan är det tävlingsträning med Susi och hon kontrollerar oss noga och petar på det som skulle kunna vara bättre.

Vi har gjort några fina vandringar på helgerna när vädret varit fint. Russin har hängt med riktigt bra, men så tar vi ju lite hänsyn när vi väljer våra vandringar. Härligt är det och man njuter i fulla drag av allt som naturen har att bjuda på. Här ett par bilder, mer bilder finns under fliken Bilder

Umbaltal

Linbanan Kellerjoch

På väg mot Kellerjoch

Kellerjochkapelle

Idag har det blivit några telefonsamtal angående olika tävlingar. Helt plötsligt är man lite attraktiv när det gäller att representera klubben. Känns ju rätt så bra egentligen, men med tanke på Russins hälsa dvs hennes rygg kommer vi bara starta på det det som var  planerat från första början. Det blir två tävlingar till nu i höst. En i slutet av september och en i slutet av oktober. Båda tävlingar ingår i en BGH-Cup varav den sista heter ”Tiroler-Sieger”. Än så länge ligger vi väldigt bra till, men det kan naturligtvis hända mycket på två tävlingar så det kommer att bli spännande. För mig känns allt helt otroligt, det är så man får tårar i ögonen när jag tänker på det. Att Russin och jag äntligen har kommit till en punkt som jag drömt om redan när jag skaffade hund. Så många gånger som jag varit på väg att ge upp allt pga Russins hälsa och hennes ständiga återkommande ovilja att jobba. Det har verkligen inte varit lätt och det har  inte varit lätt att ständigt få höra att man inte ”duger”. Russin är en i mina ögen en osäker hund och  hon tycker att det har varit jobbigt när vi har tränat och tävlat med andra hundar. Hon var väldigt låg och det märkte jag kanske speciellt när vi hade våra dummieträningar. Om hon sen även blev överansträngd av att springa mycket och därmed hade smärtor i ryggen vet jag ju inte riktig. Nu har jag koncentrerat mig helt på lydnadsträningen det sista året, vi tränar i stort sett ensamma, eller bara två hundar åt gången eftersom man bara startar i par. Jag har en tränare som är väldigt petig, förbereder oss ordentligt inför tävlingar och som lär oss hur viktigt det är hur man presenterar hunden och Russin tycker det är så jätte kul, visar det tydligt och det är ändå det som betyder mest för mig att vi har kul tillsammans och att andra ser att vi är ett fint team tillsammans Russin och jag.

Just nu drar ett åskoväder över oss och regnet vräker ner och det stormar. Vi hoppas bara att det inte börja hagla …

Igår var vi iväg och tränade igen, Russin går så bra just nu, men jag tycker att hon inte kan hålla koncentrationen så länge som hon brukar. Jag funderade på om jag bara inbillar mig det, men även Susi tyckte det, så det stämmer nog. Nästa helg är det tävling igen och jag hoppas så att Russin är pigg och kry så att vi kan visa hur kul vi har på lydnadsplanen tillsammans. Under veckan har vi koncentrerat oss på vändningarna och på att få de riktigt bra. Vi kör bara små korta pass, så Russin inte blir så trött, men hon blir så besviken när vi slutar. Tänk att hon tycker det är så roligt!! Min lilla goa Russinpuss!!

Vi var iväg till Vitality4Dogs och Russin blev masserad i onsdags. Jag trodde hon skulle ha många spänningar, men det var inte visst inte så farligt med det men reagerade rätt så mycket på ett ställe.  Själv känner jag mig rätt så deppig över hela situationen, det tar väldigt mycket energi och jag tycker egentligen inte att det är så kul att ha hund just nu 😦