Ikväll var vi kvar i stan och tittade på svenskar. Jag tror nog att Russin var den hund som blev mest fotograferad. Jag hade knytit den svenska halsduken om halsen på henne och alla tyckte att hon var så söt. Själv tyckte hon det var lite kul i början för det var ju många som hon kunde pussa, men de ville ju klappa henne oxå och eftersom hon inte gillar det så mycket tyckte hon att det blev lite jobbigt efter ett tag.
Alla här är förtjusta över de svenska fansen som är otroligt organiserade. Visst är det en del som har druckit lite mycket, men alla är glada och det är inget bråk eller förstörelse. Det var fantastiskt att se denna marschen som tågade igenom Innsbrucks gator. Nu hoppas jag bara att Sverige vänder på spelet och vinner över Ryssland i den andra halvleken. Vi håller fortfarande tummar och tassar.

Naturligtvis håller vi tummarna för Sverige på onsdag.

Ja, vad ska man säga. Jag känner mej väldigt besviken idag, faktiskt nästan deppig. Vi hade ett lydnadsprov idag som kallas BGH 1. Vi har ju klarat av det innan, men jag tyckte ju att det skulle vara bra med lite ”provträning” och poängen kan man ju alltid få upp lite. Träningen har ju gått bra och jag tycker att Russin har gjort ett mycket bra jobb. Vi har jobbat jätte mycket med att göra allt jätte roligt för att motivera Russin. Vi kommer ut på lydnadsplanen. Visst var jag lite nervös, men jag visste samtidigt att det här klarar vi av. Vi tittade på varandra och startar. Russin vänder bort huvudet, sjunker in i någon slags drömvärd, det spelade inte någon roll vad jag gjorde. Jag tänkte bara att jag stuntar i att jag mister poäng huvudsaken är att jag får upp kontakten. Hon lunkade på vid sidan, något för långt bakom. Eftersom hon var lite för långt bak hade vi iof inga problem vid vändningarna hon lunkade bara på med huvud och svans hängande. När linförigheten var avklarad tänkte jag att ok då visar vi väl vad vi kan på det fria följet. Likadant lunkande här med. Jag vet inte, jag känner mej så besviken över att jag som hundförare inte klarar av att få kontakt med min hund. Ska jag vara ärlig är jag också besviken över att jag har en hund som inte har någon riktig arbetslust. Det blir så jobbigt med en hund som alltid måste peppas upp och att alltid försöka göra allt jätte roligt för att få igång henne lite. Ibland känner jag att jag inte riktig orkar med det, men samtidigt tycker jag det är så roligt att träna hund och vi har ju ofta väldigt roligt tillsammans när vi tränar. Det kanske är så att hon när hon går fint vid det fria följet bara tigger godis eller boll och inget  annat och att hon vet att vid ett prov kommer inget förrän efteråt. Läggandet som har fungerat till 100% fungerade inte heller för där satte hon sig istället. Det var naturligtvis inte heller så bra, men det är sånt man får räkna med på ett prov. Nåja, jag kommer väl över det här med. Poängen blev 79/100 och därmed 3 poäng sämre än i oktober. Vi tränar väl vidare min underbara goa Russin och jag och ska väl föröka starta GH 1 = Obedience i november.

Bilder © Brigitte Kaltenböck

Vilken helg jag har haft. Lite synd att inte Russin varit med, men viken upplevelse att få se alla dessa duktiga hundar med förare. Vi hade samling  klockan 8.15 am båda dagarna. Eftersom de engelska domarna var så nöjda med sina hjälpare fick vi stanna kvar hos samma domare även den andra dagen, men med helt andra uppgifter. Jag var vi station 2 och på lördagen var det först en ”mark” på ett öppet fält där dummien hamnade i en svacka. Det var väldigt svårt att bedömma avståndet, efter det var det ett skott med en ”blind” in i ett område med några granar, sökomrâdet var markerat och den tredje och sista var återigen en ”blind” bakom ett staket och några stubbar. Hund nummer ett blev skickad på den sista, hund två på den andra ”blind” och hund tre på markeringen. Det var fint att se hur varje hund arbetade och hur föraren arbetade med hunden. Vilken skillnad det är!
Idag hade vi en övning med lite mer ”aktion”. De tre hundarna blev satta på en linje. Till, vänster och höger föll tre skott och på varje sida kastades tre dummies och omedelbart därefter kom två skott snett bakifrån och jag fick springa/dra med en kanindummy som  hoppade ordentligt framför hundarna och sen föll tre skott inne i skogen.  Vi var tvunga att samtidigt föra ett fasligt oväsen. Hundarna blev sedan skickade att  hämta varsin ”blind” inne i skogen, sökområdet var markerat. Det var rätt så många hundar som reagerade väldigt starkt på ”kaninen” och det var någon som knallade här. Det var några som fick noll pga av att de sa till hunden om den flyttade på sig någon meter. Att hämta dummyn inne i skogen var för de flesta inte något större problem. Som sagt det har varit en mycket rolig och lärorik helg.  Tyvärr var det bara två flattar med, den ena var ”Bob” Reltub Black Velvet som var med i förra årets WinnerTeam. De blev fyra i år och det svenska laget hamnade på en fin sjundeplats. GRATTIS! Se även http://www.iwt2008.oerc.at/  

Att träna avlämningarna efter vattenapporteringen är inte så lätt när man inte har någon sjö i närheten. Jag har försökt att träna lite i floden Inn som flyter förbi, men där är det väldigt mycket vatten just nu och väldigt strömt så det går inte längre. Idag åkte vi till Achensee, som ligger en bit härifrån. Jag gjorde en härlig vandring utmed sjön. Vi stannade lite då och då och jag tränade lite just det här att lämna av utan att skaka sig. Jag märker att det är lättare att det blir riktigt om jag står rätt så längt bort.  Om jag står vid strandkanten då släpper hon dummyn tom så fort hon bottnar. Jag märkte iaf att det går bättre och bättre, men att vi måste fortsätta att vara flitiga. Vi hade en underbar dag Russin och jag och Arthur tog sin Mountainbike och hade burit omkring på den eftersom han kört lite fel. Han sa att han hade haft en jätte fin dag ändå.
Fredagsträningen var som vanligt jätteroligt och Russin var duktig, men det var en övning som jag blev riktigt förvånad över att hon inte klarade av riktigt som hon skulle. Det var i en uppförsbacke och ung i mitten gick en skogsväg och dummyn blev kastad ovanför skogsvägen. Hon gick inte över skogsvägen, det var som om det var en magisk gräns där. Kastaren kastade ytterligare en dummy, men hon ville inte gå över utan stannade i området vid skogvägen. Konstigt, men nu får vi öva lite mer terrängövergångar, heter det så?
Det var allt för idag. Imorgon är det obedienceträning igen.
Ha en bra vecka!
Gratulera vill vi Milka, Russins syster i Norge, som slog till med klassvinst i Lkl 2 i lördags. Ni är så jätte duktiga! Russin skickar många pussar till sin duktiga syster

Puss – puss syster  Milka!

Redan i morse när jag steg upp klockan kvart i fem för att jogga en runda med Russin, visade termometern 26°. Senare under dagen steg tempraturen upp till 31,5° och det blåste en kraftig sydvind. Det verkade vara otroligt disigt för man såg knappt bergen runt omkring men luftfuktigheten var bara 30%. Det är sand från saharaöknen som tas med vindarna. Det blir så ibland, men tack och lov är det sällan som det är så mycket som det är idag. Russin tycker naturligtvis också att det är alldeles för varmt och ligger mest och flämtar.
I helgen var vi i Matrei och Russin var väldigt glad över att träffa Blacky igen och naturligtvis fick han väldigt många pussar. Russin och jag gjorde några promenader med dummies i fickorna och hon tyckte det var jätte kul och överaskade mej några gånger att hon klarade av det så bra.
Någon ”riktig” dummyträning har det inte varit, men på fredag kväll ska vi träffas igen. Obedienceträningen hade vi i måndags och i går fick vi ytterligare en träning inför det andra lydnadsprovet BGH 1. Vad mycket jag lär mej där och tjejen som håller kursen kan verkligen motivera mej så det är jättekul. Russin var naturligtvis lite tagen av värmen och inte så väldigt pigg, men det gick någorlunda ändå.

Nedan några bilder från söndagens ”Umzug” i Matrei in Osttirol

På måndagkvällarna är det obedience. Det är så roligt det med och jag känner att jag har hamnat i rätt hundskola. Igår var det bara Russin och jag som var där så det var jättebra. Vi är visserligen bara två – tre annars, men privatundervisning är ju ännu bättre. Vi har ju verkligen gjort framsteg, men vi kommer inte starta på provet den 15 juni för det har inte mognat riktig än. Jag vill känna mig säker för jag vet ju hur nervös jag är på ett prov. Förmodlingen kommer vi att göra om BGH 1 och försöka få bättre poäng där än förra gången och lite provträning är det ju också. Det här med obedience tycker Russin är kul och hon får mycket beröm av kursledarna som tycker att hon är jätte bra. Det blir jag ocksâ jätte glad över och naturligtvis motiverar det otroligt. Ha en bra vecka!!

Jag önskar jag hade en sån bild på Russin, men tyvärr, hon ville inte ta upp de döda fåglarna. Vi provade lite allt möjligt tex en dummy med en fjäder som gick bra och som hon hämtade in och sedan en dummy med tre fjädrar, där slet hon bort fjädrarna och kom in med den ”nakna” dummyn och den döda fågeln var ju intressant, men att apportera ”Nej hujeda mej inte jag inte” Vi kastade ner fågeln utför en backe och den rullade ner så fint. Russin tyckte det var jätte roligt att springa efter den, men inte att apportera, det gjorde ingenting alls att det var en annan hund som fick hämta den. Nåja för mej var lördagen avslutad med detta och lite besviken var jag ju, men det kanske ändrar sig så småningom.
I söndags morse sa Dr. Kaserer till mej att nu åker vi ner till den lilla sjön och så får vi se hur det går där. Fågeln kastades i vattnet och Russin simmade snabbt in och tog in fågeln, men lämnade den vid strandkanten hon tog tag lite i den ena vingen och i halsen, där fick hon naturligtvis inget bra grepp, men hon ville inte ta tag i den ordentligt. Vi försökte flera gånger och jag vet inte hur ofta fågeln kastades i vattnet, och Russin var jätte duktig på att simma med den, men att bära på den gick inte. Vi höll inte på så länge för jag skulle vara med på en Basic-dag med Helen Bosshard. Även hon är svenska, men hon bor i Schweiz. Det var en väldigt lärorik dag med många träningstipps och vi hade det jätte roligt även om regnet tidvis öste ner. Nu är vi jätte trötta båda två och det ska bli skönt att gå och lägga sig.

Ikväll hade vi lite dummyträning igen och det var så roligt. Vi har nu visserligen en liten större grupp, men vi har en kille som föder upp jaktlabradorer som hjälper till. Han är duktig, ger alltid tipps på lite småsaker och vad som bör vara bättre och är sympatisk.  Naturligtvis är några av de nya från hans kennel och de är så duktiga. Vilken tur för en uppfödare när alla valparna hamnar hos så engagerade familjer. Russin var riktigt duktig och hon tyckte det var roligt. Imorgon ser vi fram mot en riktig hundhelg. Vi har riktig jaktträning med Retrieverklubben och Russin ska för första gången få prova på vilt. Jag hoppas och tror att det ska gå bra.

Träningen igår gick hur bra som helst. Hon var pigg, glad och ivrig och var inte sämre än jaktlabbarna. Varför skulle hon vara sämre än de egentligen??? Jag får höra det väldigt ofta när Russin inte riktigt är på humör. Jamen, hon är ju en flat och de är ju lite speciella. Min fina bruna lilla tösabit. Gruppen igår var rätt så stor med 8 svarta jaktlabbar och så lilla fröken brun. Vädret var underbart och vi var i närheten av området där IWT går av stapeln den 7.-8. Juni. Ett underbart vackert område och då ska jag hjälpa till lite med att lägga ut lite dummies. Hoppas att det blir fint väder för allt är ju mycket roligare då. Annars har vi inte hittat på så mycket i helgen mest slappat och det tror jag vi behövde eftersom det blivit rätt så mycket hit och dit de senaste veckorna. Ha en riktigt bra vecka!