Idag har det varit en riktig hunddag. Efter lite plock här hemma åkte Peppar och jag till skogen. Med mig hade jag en upptinad duva som jag hade i frysen. Eftersom Peppar vill behålla allt för sig själv även om han gärna springer till mig för att visa vad fina saker han har hittat, var jag bara nyfiken på hur Peppar beter sig. Först la jag bara duvan på marken och Peppar luktade väldigt intresserad på den, men var väldigt frågande på vad han skulle göra med den. Jag plockade upp den och kastade den en bit. Då blev det fart på den lille killen. Apportera ska man! Inte någon som helst tvekan där inte och det var helt fantastiskt kul och spännande tyckte Peppar. Det bådar gott för framtiden. Nu tar vi inte ut mer fåglar förrän de nya tänderna kommit 🙂  Fler bilder finns i Bildergalleriet

Efter det åkte vi till Mensch-Hund-Zentrum där det var Obedience tävling idag. Jätte kul att träffas igen och ett par riktigt bra ekipage fick jag se. Peppar fick sova i bilen under tiden. När tävlingen var slut körde jag hem igen. Vi käkade lite och sen tränade jag lite fotgående och plats med Peppar. Lite senare bad jag Arthur fixa några ståbilder på Peppar. Det var verkligen inte så lätt och tyvärr blev de bästa med den värsta bakgrunden. Nåja, man ser iaf att Peppar ser rätt så bra ut 🙂

Nu har det snart gått tre veckor sedan jag hämtade Peppar i Sverige. Samtidigt som om det känns som om det var igår, känns det som om vi har haft honom jätte länge. Vi har lärt att känna varandra lite mer och ja, jag tycker att han är en härlig kille. Han lär vissa saker otroligt snabbt, vissa saker går lite sämre, men det är kanske jag som är lite otydlig med vad jag egentligen vill. Han kan vara otroligt lugn, fokuserad och cool för att ibland vara helt omöjlig. Han vet inte riktigt vad han ska gör av sin energi verkar det som. Han skojspringer som om han är heltokig och det är rätt så häftigt, vidare är han otroligt hoppig och biter samtidigt tag i allt han får tag på. Han har redan förstört mina nyaste jeans och min nya vinterjacka. Vet inte riktigt hur jag ska hantera det, för om jag blir arg eller bryr mig, blir han ännu mer upptrissad och bryr jag mig inte alls börjar han skälla och kuta omkring ännu mer. Jag trodde att jag hade varit tydlig med att man inte ska göra så för det har varit ok två dagar nu, men idag var det kört igen.

De första dagarna började han skälla när han inte fick maten med en gång. Det blev snart bättre, ett ljud och vi lämnar köket med en gång! Det betyder ingen mat alls!! Alltså är vi lugna och fina. Han har även lärt sig att man inte börjar äta utan att jag säger varsågod! Han sitter vid dörren innan vi går ut och väntar även innan vi går in igen. ”Plats” eller ligg började vi träna med en gång, men det förstår han bara om jag visar tydligt med godishanden. Sitt går bättre, att gå fint i koppel går också bättre och bättre, men ibland är det väldigt svårt. Det som vi tränar mycket på är hanteringen. Att titta på tänderna, i öronen och känna och klämma, klippa klor. Han är ofta som en liten ål och det tar ett tag innan han slappnar av. Det är väldigt kul att försöka klura ut hur man löser vissa problem och jag hoppas verkligen att jag kan förvalta honom på rätt sätt.

Det jag kan säga är att det är en stor skillnad mellan Russin och Peppar. Russin var aldrig så busig och hade aldrig så mycket spring i benen. Det är säkert mycket mer ”flatte” i Peppar än vad det var i Russin. Jag vet att jag en gång skrev att jag inte trodde att hon inte hade en ”on” knapp. Peppar har en tydlig ”on” och en tydlig ”off” knapp.

Nu kommer en bild på ett litet oskyldigt lamm 🙂

Tänk att Peppar redan har varit hos oss en hel vecka. Han förgyller våra dagar och ger oss många skratt och leenden. Han har bott in sig lite mer och är rätt så fräck emellanåt. På jobbet har han charmat in sig hos alla. Eftersom mina kollegor kom in till mitt kontor med jämna mellanrum och även lät Peppar gå med till andra, var jag tvungen att sätt upp lite regler. De får bara komma och hälsa två gånger per dag och annars måste de ignorera Peppar. Med Russin var det lite annorlunda, för då var jag helt ensam i den delen av byggnaden. Nu har jag kolleger rummen till höger och vänster. Då var det inte ofta som jag fick besök. Ville jag ha kontakt med de andra fick jag gå till dem. Annars sköter han sig riktigt bra. Han håller sig lugn och vilar och tuggar lite på olika saker. Jag hoppas att det fortsätter så. Vi tränar lite smått så som sitt och ligg, men det vi tränar mest med är nog kontakt. Det är en rätt så självständig kille så det är nog riktigt viktigt.

Peppar 10w

Peppar 10w

Peppar 10w