Då har vi kommit tillbaka igen efter en underbar vecka i Sverige. Vilket väder vi hade, helt otroligt härligt. Efter förra årets sommarvistelse så var ju inte förväntan om fint väder så stor. Efter den fantastiska helgen i Flathult tillbringade vi en dag vid sjön Bolmen och resten av dagarna i Laholm. Min morbror bror i Bolmens samhälle och vi hade förut en stuga där som mina föräldrar tyvärr sålde för några år sedan. Det blev för mycket arbete för dom med två hus vilket jag förstår, men jag saknar detta stället otroligt mycket. Det är alltid så skönt att komma dit och att gå ”mina” promenader. Även Russin har tyckt det var roligt med lite semester, hon fick några härliga strand och skogspromenader och ofta hde jag några dummies med.
Resan ner till Österrike gick rätt så bra, men vi fastnade i köer i Hamburg, Hildesheim och Würzburg så det blev rätt så drygt. Russin var jätteduktig och var så lugn och fin hela resan.

Idag har vi varit iväg till ett ställe som heter Kaiserklamm. Det är jättevackert där, solen sken och det var varmt. Jag hade tagit med mig ett par dummies så det blev lite träning och Russin var jättepigg och glad och man märkte inte något om dålig arbetslust 😉

© frida andersson

Att få vara med på ett internat i Flathult var något så stort för mej. Ja, det blev naturligtvis lite diskussioner med Arthur, som naturligtvis tyckte att det är väl lite väl tokigt att åka upp till Sverige från Österrike för att träna lite apportering. Redan i höstas läste jag om en apporteringskurs i södra tyskland ca två timmars körning därifrån vi bor och nämnde det även för Arthur, men nej det vore väl bortkastade pengar menade han, ”du kan väl träna vidare själv som du gör nu” Till slut lyckades jag med min övertalning, besök i Sverige med lite laxfiske i Lagan är ju inte så tokigt.
När man har så stora förväntningar för något, är man också rädd för att bli besviken. Jag var även lite rädd för att vi kunde för lite. Jag är allt annat än besviken, det var en fantastisk helg, Vi var verkligen inte de bästa, men vad gör det? Det är egentligen bara oss det handlar om, Russin och jag, jag och Russin, om vårat arbete tillsammans, att vi litar på varandra och har kul tillsammans. Vad gör det att hon inte är den snabbaste, att hennes arbetslust inte räcker till att komma upp till eliten? Jag vet vad jag har och det är en underbar hund och att vi har en fin relation. Vi ska fortsätta att träna och ha roligt tillsammans. Jag har naturligtvis mål, för de måste man ha, och någon gång kommer vi dit. Jag har lärt mej otroligt mycket av Birgitta och Jonas, det var mängder av aha upplevelser och jag fick själv tyst på Russin med mitt eget trollspö bara det, är otroligt mycket värt.
Tacka vill jag speciellt Anneli för allt. Det var en helg som jag länge kommer att se tillbaka till.

Jag tog lite bilder, men tyvärr blev de inte så bra. De jag har kommar att läggas ut först till helgen, när vi är hemma i Österrike igen.

© frida andersson

I dag fyller min älskling 2 år. Min lilla Russin! Russin som jag längtat efter i så otroligt många år och som nu förgyller alla dagar. När jag är på jobbet och tittar ner på kudden under skrivbordet och ser hur hon ligger och sover fylls mit hjärta av kärlek. När hon  märker att jag tittar på henne och hon vänder och lägger sej på ryggen, kisar mot mej, börjar slå med svansen mot golvet och sträcker tassarna mot mej då blir så där härligt varmt i hjärtat och jag får ofta tårar i ögonen. Hon är en sån där genomgo hund, snäll till tusen. Hon är verkligen „min” hund. Det är nästan bara jag som gäller – på gott och ont – hon föjer mej vart jag än går.

Idag vet jag inte riktigt vad vi ska hitta på, men vi ska ut till Mellbystrand och där kan hon göra riktiga strand och havsrace. Det älskar hon!

Just nu sitter jag och skriver några rader på pappas dator. Vi åkte ”hem” till Sverige idag. Resan startade klockan 4:30 och gick väldigt bra.  Vi fick uppleva alla typer av väder, regn, snö, solsken och bara mulet. Ibland var det så riktigt vackert. Solen sken och det var ett alldeles speciellt ljus som jag tror att man bara ser på våren och träd och buskar har en så fin skir grönska och vissa träd blommar och är alldeles vita. Ja, det var så vackert. Riktigt busväder var det först när vi kom över Öresundsbron. Allt annat än fint. Vad jag har sett så är det lovat att det ska bli fint över helgen och det hoppas jag stämmer eftersom vi ska till Flathult då. Vad det ska bli spännande och roligt! Russin sov eller låg och vilade nästan hela vägen och ibland frågade jag Arthur om vi inte glömde henne där vi rastade sist, eftersom man inte märkte att hon vad med. 

Idag var det dax för ytterligare en träning under mottot ”med varandra – för varandra” Vädergudarna var verkligen inte på gott humör och det bjöds på blåst med snöblandat regn som bara vräkte ner. Tyvärr var en av tränarna sjuk så gruppen där vi var med var rätt så stor. Russin var som vädret, alltså inte så bra och hörde eller ville inte höra min stoppsignal. Hon sprang omkring och virrade. Tack och lov hände det även med de mer erfarna hundarna, så kanske det var ett allmänt tillstånd. Här blev det två övningar per hund och efter det gav vi oss iväg till floden Inn. Här var det lite vattenövning. Jag måste verkligen träna på detta. Russin vill upp och skaka av sig direkt. Några tipps blev det, men Russin sprang omkring i vattnet och ville fiska istället. Jag vet inte, hon brukar alltid vara så lydig och komma när jag ropar eller visslar, men idag ville hon inte.  Den sista övningen var enkelmarkering med skott. Här visade hon vad hon kan. Markerade jätte bra, fort in igen och en jättefin avlämning. Så avslutades träningen iallafall väldigt positivt och dyblöta åkte vi hem igen för att mysa lite. Ha en bra vecka allihopa!   

Detta seminar har man alltid kallat för prov, men jägarförbundet har inte accepterat reglerna och det får inte kallas för prov längre utan seminar. Seminaret är alltså som ett prov och fungerar som ett workingtest. Jätteroligt och framför allt nyttigt för man ser verkligen vad man måste träna mer på. Vi hade Dr. Robert Kaserer som domare. Första rutan var fotgående med och utan koppel. Vi har övat detta så mycket och så får vi ihop ett uselt betyg pa 12/20. Russin ville inte ta upp kontakten. Det kändes bara hemskt, men det blir bara att träna vidare på det. Andra rutan ”Heikes Övning” dvs 15 steg tillsammans med hunden, hunden sitter kvar och föraren går ca 50 steg vidare och kastar sedan dummyn, går tillbaka till hunden, går gemensamt med hunden ca 15 steg, vänder sig om och skickar hunden som naturligtvis ska hämta dummyn. Denna övning har alltid varit perfekt, men idag får Russin inte ett bra grepp på dummyn och skakar den lite, släpper och tar upp den igen och sen snabbt tillbaka 16/20. Ruta 3 enkelmarkering med skott. Domaren sa sen, att detta var en svår markering eftersom hunden inte riktigt såg var någonstans dummyn hamnade. Det var en åker och bakom var det snarigt och dummyn låg på åkern. De flesta hundarna trodde att dummyn hade hamnat i snåret,  även Russin, men hon sökte bra och snabbt och hittade dummyn ända relativt fort. 18/20. Ruta 4: Sökövning; tre dummys var utlagda i ett snårigt område och två skulle hämtas. Russin hoppade snabbt in även om buskarna var taggiga och hittade snabbt det hon skulle leta efter 19/20. Efter detta gordes en extra övning eftersom markeringen i ruta tre var så svår. En enkelmarkering med skott ca 100m. Inga problem 20/20. Ruta 6 Vattenmarkiering Efter ett skott kastades en dummy. Russin skötte även detta fram till det hon skulle upp från vattnet igen. Här var hon tvungen att skaka sig och släppte dummyn 16/20. Det blev tillsammans 101/120 poäng och ett mycket bra dvs en 2:a.  Jag är som sagt inte riktigt nöjd med allt, men i stort sett är jag nöjd. Vad jag verkligen är nöjd med är att hon var sa steady och att hon inte ens vid vattnet försökte att starta innan hon fick lov. Det har varit en jätterolig och lärorik dag.

Elvis är bara 4 månader och var bara med och tittade på. Är han ine söt?