Russin får besöka ögondoktorn med jämna mellanrum. För det första är det för att hon inte är goniofri dvs hon kan få glaukom och för det andra är det får att kontrollera ögonhår som envisas med att växa där de inte ska växa. Som ung fick vi operera henne tre gånger för ektopiska cilier, dvs. ögonhåren växte från det innre ögonlocket och mot ögat och låg och skavde mot hornhinnan. Det var verkligen synd om henne och det gjorde delvis säkert väldigt ont. Så här såg hon ut den 22.05.2007 då var hon 1 år och 1 månad.

Ibland läser jag att de avlar på hundar med ektopiska cilier, vissa menar på att det inte är ärftligt, men varför kan man ju fråga sig. Jag hoppas iaf att jag aldrig får en hund till som behöver uppleva detta.

Nu har Russin tack och lov inte några större problem längre, men hon får lite ögonsalva ibland när jag tycker att hon ser lite besvärad ut. Ögonläkaren tyckte jag ska ge henne salva i ögat varje dag för att skydda hornhinnan och drog även bort några felställda ögonhår. Trycket i ögat mätte hon inte denna gången eftersom ögat för övrigt såg så fint ut. Så skönt att höra!

Annars är det inget särskilt som händer. Vi ligger rätt så lågt med allt dvs vilar oss i form 😮

Rätt så tidigt i går morse var vi på väg igen. Dags för årets sista spårtävling. Det var rätt så kallt och regnet öste ner. Verkligen inget vidare, jag har ju visserligen bra kläder, men blev lite blöt ändå, mindre bra är att sådant väder för Russins rygg 😦 Området vi skulle till var en bra bit iväg och låg rätt så högt, det var nästan så att man var rädd för att det skulle börja snöa. Men tack och lov var det bara regn. Jag la mitt spår som skulle ligga i 45 min. Efter det tittade jag på några andra innan jag tog ut Russin ur bilen. Hon var väldigt uppskruvad och ivrig. Som tur var lugnade hon ner sig lite innan vi fick hälsa på domaren och berätta hur vi lagt spåret. Denna gången var det en annan hund, rätt så ivrig och hon spårade rätt så bra, gjorde någon liten avvikelse någon gång, markerade första föremålet fint, det andra uselt. Här la hon sig inte utan blev stående först och sen la hon sig med huvudet mot mig dvs åt fel håll … suck, men sen gick det bra igen, vinklarna fina och slutföremålet var också bra. Vi fick 90 poäng av 100. Det känns jätte bra att få avsluta året med ett resultat som känns bra. Duktiga fina Russin ♥

Vi vill ju inte avsluta spårsäsongen med ett dåligt resultat. I helgen har jag en ny möjlighet att starta. Det är ingen riktig tävling utan mer ett prov, men det kvittar, jag vill försöka igen och hoppas att Russin vill hon oxå. Vi har tränat rätt så flitigt, med korta spår som jag försökt att göra lite roligare. Det var ju tydligt att Russin inte hade någon vidare motivation att spåra, vad det nu berodde på vet jag inte riktigt, jag förmodar att hon inte kände sig riktigt bra. I lydnaden är iaf motivatonen mycket högre. Jag har kanske själv omedvetet bromsat henne i spåret, vilket har gjort henne lite osäker. De spår jag gått med henne nu har iaf varit bra, visserligen några småmissar lite här och där, men idet stora hela är jag nöjd. På lördag förmiddag ska vi alltså försöka igen

Eftersom jag inte har några bilder från lydnaden har jag provat att göra några bilder från filmen. Lite olika storlek, men Russin är så söt …

Här kommer en film på lydnaden om det är någon som är intresserad. Själv är jag inte riktigt nöjd med mig själv, men jag medger gärna att jag var väldigt nervös 😦

Oj, nu måste jag revidera. Har precis kommit tillbaka från prisutdelningen och se där; även med dåliga poäng kan man få bra placering. Vi blev placerade som trea på årets ”Tiroler Sieger”. Det är inte illa och vi vann dessutom BGH 3 Cupen 2013. Kul! Kul att det gick ihop sig någorlunda iaf. Känns gott!!!

© SVÖ Telfs – BGH- 3 Cup Gewinner 2013

Denna helgen är verkligen inte vår. I gårdagens lydnad gjorde vi ett skapligt arbete, men tyvärr så satte Russin sig inte på mitt kommando ”Sitt” och där rök all förhoppning om en bra placering och även chansen att vinna BGH-Cupen. Synd!!

Dagens spår känns direkt deprimerande. för även om jag inte hade några stora förväntningar, så hoppades jag åtminstone att Russin skulle visa upp ett hyfsat spårarbete, men att spåra hade hon inte någon större lust att göra idag. Vi fick endast ihop 72 poäng. Jag vet inte varför hon inte vill. Känner hon att hon inte orkar riktigt, att det är för jobbigt och därför är så frustrerad när vi ska börja spåra. Tänker en hund så???

Just nu känner jag mig lite ledsen över det hela, men vet att vi får ta nya tag.

Snart är det dax för årets höjdpunkt. Tävlingen ”Tiroler Sieger” går av stapeln fredagen den 25 oktober  till söndagen den 27 oktober. Det är ett landskapsmästerskap med IPO 1-3, BGH 1-3 (Lydnad) FH 1-3 (Spår) med nästan 80 deltagare. Förra året deltog även räddningshundarna IRO, men iår var intresset från deras sida tyvärr inte så stort. Det var bara två anmälningar så det blir tyvärr inget utav det. Russin och jag startar BGH 3 på lördagen. Ärligt talat känner jag mig rätt så nervös, har en press på mig att lyckas med att visa upp en fin lydnad med bra poäng. På söndagen startar vi FH 1. Här har jag ingen press alls, känner bara att det ska bli kul och hoppas på att det ska gå bra. Russin har fått gå rätt så många spår den sista tiden. Först verkade hon väldigt osäker vid vinklarna och efter det var hon väldigt omotiverad i början av spåret fram till det första föremålet. Jag hoppas att vi har jobbat bort all osäkerhet. Igår visade hon iaf otroligt fint vad hon kan och jag hoppas att vi får ihop det så på söndag också. Så håll tummarna för oss båda svenskar i Tirol 🙂

Jag har länge tänkt på att jag inte har några valpbilder på Russin kvar på hemsidan. Idag har jag laddat upp bilderna i Picasa. Hon var så söt, så otroligt söt. Älskade lilla Russin.
Klicka und njut

Russin Valpbilder

Det var ju förutsagt, men att det skulle komma sådana mängder snö hade ingen räknat med. Den första snön för vintern 2013/2014 överraskade oss alla. Det hade snöat under natten, en riktigt blöt och tung snö, snöfallet var som mest intensivt vid sex-sju tiden på morgonen. Som Arthur sa när han tittade ut genom fönstret ”det är ju inga snöflingor, det är ju tallrikar” Att köra till jobbet med sommardäcken kändes lite pirrigt, men det gick bra även om det gick lite långsamt. Skadorna på träden är enorma. Träden har ju alla bladen kvar och väldigt många är avbrytna som tändstickor på grund av den enorma snölasten. På eftermiddag kom solen fram och här nere töade mycket bort och det var inte mycket kvar på kvällen.

Gilfert i vinterskrud

Majsen som är nedtryckt av snön