För första gången på flera år har jag verkligen njutit av julen. Vi har haft det riktigt härligt på tu man hand, ja Peppar har naturligtvis varit med, men annars bara Arthur och jag hemma. Vi har haft riktigt lugna och fina dagar, med god mat, en vandring upp till Walderalm, hundträning med Barbara och idag en underbar vandring upp till Largoz. Sol och fint varenda dag, men tyvärr ingen snö. I och för sig bra för hundträningen, men lite snö kunde det ju vara, iaf uppe i bergen.

Arthur och Peppar strax nedanför Largoz ”Glotzen”

Largoz

Peppar – tokingen

Inntales med Innsbruck

Jag flög hem för att vara med på Rolands begravning. Även om det var sorgligt kändes det väldigt bra att kunna vara hemma och ta avsked av Roland. Sverige bjöd på ett otroligt tråkigt väder. Dimma, duggregn och grått. Mysigt att träffa mina syskon och mamma och att kunna umgås lite. Jag flög hem den 16.12. i onsdags, begravningen var den 18de och den 19de på kvällen flög jag hem igen.

Idag fick jag beskedet att min kära morbror avlidit. Han var gammal och den sista tiden även sjuk och det känns bra att han inte behöver lida mer. Roland föddes 1924 och han var en otroligt sportig man, var med på Vasaloppet hela fyra gånger. Jag kommer att sakna honom när vi kommer ”hem” till Sverige.

Russin och Roland Mai 2014

Det härliga vädret fortsätter. Solen skiner från en molnfri himmel. Det är varm och skönt. Peppar och jag tränar mycket basics. Vissa dagar känns det bra, andra lite sämre, men det går åt rätt håll.

Idag gjorde vi en härlig vandring. Det var naturligtvis fler än vi som hade samma idé och vi alla hade vi en underbar belöning som bestod av underbar utsikt över Inndalen

I år får vi uppleva en underbar senhöst. Naturen sprakar i otroliga färger, solen lyser från en klarblå himmel och det är varmt. Nu i veckan har vi dagstemperaturer omkring 17 – 20°. På tisdagseftermiddag tog jag ledigt och gick en liten vandring med Peppar upp till Walderalm. Jag gick upp i T-shirt och önskade nästan att jag tagit de knälånga vandringsbyxorna istället för de långa. Väl uppe så var det naturligtvis lite kyligare och jag fick sätta på mig en tröja. Kändes iaf väldigt skönt att kunna njuta och ta tillvara lite av det fina vädret.

I helgen var vi återigen hos svärföräldrarna, det var ju allhelgonahelgen. På lördag eftermiddag var vi uppe i Zedlacher Paradies och njöt av den fina naturen där. Peppar fick lite träning och han var duktig med att komma tillbaka med dummiesarna, men mindre duktig med fotgåendet.

Träningen i fredags och idag har verkligen varit ”feel good” träning och det är så jag hoppas att det ska fortsätta. Mycket fotgående, steadyness och memory övningar. Peppar är jag nöjd med, tramsar inte så mycket och därmed blir allt så mycket roligare. Feel good för både Peppar och mig.

I våras fick Arthur ett meddelande att han vunnit två övernattningar för två personer i ett fyrstjärnigt hotell i Kaprun inklusive Liftkort till glaciären. I helgen löste vi in hotellvinsten. Riktigt mysigt var det och hotellet var naturligtvis väldigt fint. Det enda som vi var tvungna att betala var hundens övernattning och den var inte så billig. Per natt 12 € .

På resan till Kaprun körde vi över Fiberbrunn, gick en härlig promenad med Peppar i Hochfilzen där han kunde springa omkring så mycket han ville och åt en väldigt god lätt och dyr måltid i Leogang bei Kirchenwirt och sen körde vi till Kaprun och hotellet där.

Nästa dag efter en riktig lång morgonpromenad med Peppar och en härlig frukost gick vi runt Zeller See. Så vackert det var! Rundan runt sjön är drygt 13 km så det kändes faktiskt rätt så skönt att komma till bilen igen. Vi åt en god lunch i Zell am See och kom tillbaka till hotellet sent på eftermiddagen.

Grand Hotel i Zell am See

Zeller See

Vy mot Zell am See och Kitzsteinhorn

Vy från östra sidan om sjön Kitzsteinhorn

Idag var det dax att köra hem igen. Vädret var fantastiskt fint och riktigt varmt. Härligt! Vi körde nu över Gerlos och gick en runda med Peppar som fick busa av sig ordentligt där.

Peppar står fint, Gerlos Durlassboden Stausee

Nu känns det bättre igen. Vi har pratat mycket om Peppar, Arthur och jag, om hur han är och att vi trots allt gjort stora framsteg sedan vi kom hem från semestern. Även om jag tycker att vi har haft en rätt så strukturerad träning, kommer jag göra det ännu mer strukturerat, ge honom tid och börja om med mycket från början. Denna veckans fokus är att sitta kvar ensam även när jag försvinner i mellanåt. Sitt är sitt!

I lördags var vi i väg och tittade på en Workingtest i Tyskland. Området ligger precis vid gränsen och det var alltså inte så långt för oss att köra. Eftersom vi kom först på eftermiddagen blev det bara den öppna- och elitklassen jag tittade på. Jag tyckte det verkade att vara väldigt svåra övningar och det var det nog eftersom det av 30 startande bara var 9 som inte nollade.  Peppar som delvis var med och tittade var otroligt nervös. Han skruvar upp sig något helt otroligt och nervositeten slår sig på magen.

I går hade jag anmält oss till retrieverklubbens träning. Jag var beredd på det värsta och det var det också och lite till.  Vi var bara tre i gruppen och det var egentligen bara basics, som fotgående och att sitta kvar. Det var alltså inga dummies som kastades som skulle kunna jaga upp hundarna. Peppar blev alldeles för nervös med de andra hundarna i närheten. Fotgåendet var en enda stor katastrof och dessutom var han tvungen att klia sig hela tiden. Att sitta kvar var inte heller lätt, det var roligare att försöka att dra igång de andra. Lite allmänt stökig och bråkig. Nä, detta kändes allt annat än bra. De andra gjorde dessutom ett närsök med en tennisboll. Peppar och jag försökte inte detta, eftersom jag redan visste att han skulle sticka iväg med tennisbollen så fort han hittade den. Jag är otroligt besviken på mig själv och även på min hund. För tillfället känns det inte alls bra och det är just nu allt ett stort frågetecken om hur detta ska se ut i framtiden. 😦 Det känns som om jag förlorat nycklarna till Peppar. Egentligen är  det bara till att sätta igång att leta och försöka komma ihåg var det var jag förlorade dom. Tyvärr var det nog väldigt tidigt!

Peppar 9w

I fredags snubblade jag till, försökte att intre falla över Peppar, höll kopplet i den högra handen, såg när jag föll, att kopplet med höger ringfinger drog åt andra hållet. Ringfingret gjorde väldigt ont med en gång. Jag försökte att vara lugn själv, Peppar var det naturligtvis inte, men jag fick honom att sätta sig. Jag började känna mig lite svag och lite konstig, men jag tog mig några klunkar vatten ur Peppars vattenflaska och gick tillbaka till bilen. Handen, men mest fingret, gjorde väldigt ont, men tack och lov har vi automatisk växellåda på bilen och jag klarade av att köra till sjukhuset i Hall. Där blev det röntgen och undersökning och naturligtvis var fingret brutet. Nu har jag en skena som stöd, som jag hoppas kommer bort i morgon. Då blir det nämligen återbesök på sjukhuset. Hoppas att jag får något mindre så att jag kan använda handen lite mer.

I helgen var vi återigen i Matrei, det blev lite träning med Peppar. Arthur filmade en apport med mobilen. Apporten innan hamnade i vattnet och flöt iväg ( tack och lov fastnade den i en virvel och vi kunde bärga dummisen). Det är nog därför som han simmar medströms ett tag i filmen. Det blev en avancerad apport som bortsett från att det var alldeles för svårt och en avlämning som inte var som det skulle är jag otroligt nöjd med honom. Han jobbade himla bra och gav minsann inte upp. Titta själva 🙂